aluminiumfolie

Varde ljus i mitt hus och mot ljusare tider går vi

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Här brinner inte alla ljus på plåtskåpet samtidigt, men alltid ett litet gäng varje kväll. Snäckorna är från olika resor, från de tider då det inte var förbjudet att plocka och ta med sig. Eller också kan jag säga att jag faktiskt inte visste att det är och var förbjudet i vissa länder. Tullen stoppade mig inte heller, jag hade ju aldrig mer än en eller två snäckor med mig. Men visst, om tusentals turister gör samma sak… så ja, jag förstår.

Ängeln i förgrunden är en julgåva. Ljuset till vänster köpte jag i Montenegro.

Plåtskåp, underlägg för ljusen, aluminiumfolie. Jag försöker verkligen vara försiktig.

Dessa stämningshöjare får mig att orka vidare genom vintermörkret. Dagarna ljusnar minut för minut.

Silvermattan rullades ut

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Då det inte finns någon som rullar ut röda mattan för mig då jag kommer hem såg jag till att sköta saken själv. Men det blev ”bara” en silvermatta 😀

Silvermattan ligger framme från köksdörren nästan till kylskåpet 😀

Skulle bara riva en liten bit av aluminiumfolien, men tappade den i golvet och så gick det så här.

Jag kan berätta att det inte var lätt att rulla den snyggt ihop igen… Den blev inte slät och vacker 🙂

Aj äm söu bjuuutifull!

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Silver i håret har väl alla hört talas om. Och gubbarna, de har de grå tinningarnas charm.
Jag har aluminiumfolie i håret jag. Spejsad värre som The Mother of the mothership in the universe.
Det är jätteskönt att gå hos frisören. Inte bara för att man blir fin i håret och får skön massage då håret tvättas. Hårfrisörskan fyller en stor social funktion. Där snackar man om allt.