änglar

Skyltsöndag, överraskning och 15:e julbilden

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ett minne från sista september då vi var i Kotor i Montenegro. Det är nu den 501:a Skyltsöndagen och i februari har bloggvännen BP under hela tio års tid hållit i trådarna för utmaningen.

En glad överraskning kom med posten här under veckan. En annan bloggkompis, Professordeutsch, som också är en Muminvän sände den här hälsningen 🥰 Det är rätt sällan det kommer riktig brevpost nuförtiden, så man blir extra glad för kuvert som inte innehåller reklam eller fakturor.

Då fick jag upp postlådan, men det fick jag inte i dag. Jag skulle inte ha köpt en postlåda med lås, men då som jag flyttade jobbade jag ännu som chefredaktör och fick Nya Östis post hem till mig. Nu är det ofta rätt knixigt med den då temperaturerna sågar mellan plus och minus…

Bildörrarna hade också isats fast så jag måste ut med en varmvattenpåse senare i dag.

Detsamma gällde alla skräptunnor och återvinningen för kartong och papper. Alla lådor, förutom en för blandavfallet, hade ett tjockt täcke av frusen snö på sig och locken hade frusit fast. Så nu gick det inte att sortera, det jag skulle slänga hamnade i den enda låda vars lock gick att öppna.

Det är tredje söndagen i advent. Vid bordet där de här änglarna såldes, på marknaden i Strömfors för en vecka sedan, stannade många upp för att antingen köpa eller fotografera de stämningsfulla figurerna.

Halv fem finsk tid börjar finalen i innebandy-VM och Finland möter Sverige. Det blir spännande hoppas jag 🙂 Matcherna spelas i Malmö och i Hufvudstadsbladet fanns en krönika av Katarina Koivisto som undrade var de finska fansen fanns då gruppspelens matcher avgjordes? Kanske de bara köpte biljetter till semifinalen och finalen? Hoppas ni kan läsa den, jag vet inte om den ligger bakom betalmur.

Personligen skulle jag ännu kunna tänka mig att ta mig till Stockholm för att se innebandy-VM men Malmö ligger för långt borta. Och att vara borta en dryg vecka för att se alla Finlands matcher skulle inte heller lyckas för mig med tanke på allt jag har att göra hemma. Inte skulle jag har råd att vare sig resa eller betala biljetterna heller 🙂 Men på teve ska jag följa finalen, kollade också då Finland körde över Lettland i semifinalen igår.

Har fått mycket gjort

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår skrattade jag hjärtligt och högt, ibland så att tårarna rann. Speciellt underhållande hos Carina B i SVT1 var Agnes och Magnus Uggla som kom in först, och efter dem härliga Lars Lerin och hans make Junior ❤

Igår var det tal om olika önskemål och jag kom på ett som jag har. Jag vill köpa en tavla av Lars Lerin! Men det har jag säkert aldrig råd med, så jag kanske måste nöja mig med ett vykort 😂

Igår fick jag också en försenad julklapp av den vän, ängeln till vänster på bilden. Man kan inte ha för många änglar som vakar över en ❤

(redigerat inlägg: kom på att jag kan vara med i Hoppa på tåget-utmaningen som har temat GULD denna vecka – ängeln bär ett hjärta av GULD och vi kan alla ha hjärtan av guld om vi så vill)

I dag hade jag energi och då gäller det att passa på. Dammsugaren hade inte varit igång på ett tag, men då det finns dammtussar och annat skräp i knutarna ser man ju resultatet av sitt jobb 🙂

Sedan köptes första fastlagsbullen till mig själv, och mat till mamma. Fågelmat lades ut hos henne, ved bars in och datorn slogs på så att hon kan följa med Tors match i Mynämäki ikväll.

Imorgon ska jag ha en totalt ledig dag, helt för mig själv. Eller jag hoppas att det lyckas att jag kan ha en sådan. Då ska jag läsa Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet och vännernas bloggar, och framför allt ska jag ha ett litet spa för mig själv.

Fåglarna äter mycket nu i kylan. I och för sig hade vi bara -9 grader i dag. Det är roligt att mata dem, men också tidskrävande. De kvittrade i högan sky då vi kom och sedan lät de nästan arga då de såg att vi valde att gå in till mamma med vår egen mat för att äta den först medan den var varm. ”Jasså, ni ska käka själv först! Inne i värmen vid ett bord! Okay då, vi sitter här i kylan i en taggig häck och väntar… det går nog bra… hrmpf!”

Många änglar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… behövs för att vaka över oss.
Och änglar, de finns.
Känns skönt att tänka på dem nu när det är så oroligt i världen, så mycket ondska och hat 😦
Och olyckan som drabbade det ryska planet och den fantastiska kören…
Och flera artister som gått bort… senast George Michael…

Det känns ibland grymt att säga ”livet går vidare” – men det gör det, oavsett vad som händer.
Det vi kan göra är att vara snälla mot varandra. Le mot någon, ge en komplimang eller en kram, ring ett samtal till någon som är ensam. Sprid kärlek, kärlek och åter kärlek.

Om morgondagen kommer för min egen del ska jag jobba lite för tidningen Nya Östis. Men veckan fram till nyår borde i det stora hela vara rätt lugn och det är bara skönt. Tids nog blir det brådare tider igen.

Ängel i en gran i Västerås.
Ängel i en gran i Västerås.

Arkivet – den 19 februari 2013

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Den här bilden är drygt tre år gammal.
Samma dag hade jag gått på klangmassage och av en slump blev det tal om mitt jobb. Hon som masserade mig sa att vi hade haft en bild i vår tidning där man tydligt såg små änglar som fanns i rummet.
Jag antar att han som hade tagit bilden skulle ha sagt att det bara hade varit smuts på linsen. Men jag väljer att tro på änglar, på det regn av stjärnor hon som masserade mig kände, på godhet, kreativitet och värme.

Samma dag tog jag den här bilden. Och jag tycker att jag ser minst en av de änglar som kvinnan sa att hon upplevt att finns vid min sida.

Ser också du ängeln?
Ser också du ängeln?

Lovisa Historiska Hus, Villa Engel

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Villa Engel är med för första gången i LHH och huset bjuder på många positiva överraskningar. Tapetseringen är vågad, här har man inte sparat på det romantiska och på färgerna.
Men i huset finns också ett lugn, en harmoni, en känsla av kärlek – säkert mycket tack vare alla änglar som vakar där.

Ett rymligt och välkomnande hus omgiven av vacker åsmiljö. Här har man blåbären alldeles intill husknuten.
Ett rymligt och välkomnande hus omgiven av vacker åsmiljö. Här har man blåbären alldeles intill husknuten.

Välkomna in!
Välkomna in!

Trapporna till övre våningen har diskret stängts av med hjälp av gitarrer.
Trapporna till övre våningen har diskret stängts av med hjälp av gitarrer.

Tre gitarrer stoppade också gästerna från att gå in i vardagsrummet. Men man fick en god inblick i huset ändå, och kolla tapeterna - är de inte läckra?
Tre gitarrer stoppade också gästerna från att gå in i vardagsrummet. Men man fick en god inblick i huset ändå, och kolla tapeterna – är de inte läckra?

En romantisk matsal med dörren till terrassen öppen.
En romantisk matsal med dörren till terrassen öppen.

I Villa Engel finns många änglar.
I Villa Engel finns många änglar.

Terrassen är hur inbjudande som helst. Kolla vyn över Lovisaviken!
Terrassen är hur inbjudande som helst. Och Lovisaviken syns i bakgrunden!

En del av toaletten.
En del av toaletten.

Underbar servering ute på gården. Skylt för kärlekens café visas i annat inlägg.
Underbar servering ute på gården. Skylt för kärlekens café visas i annat inlägg.

Änglarna gråter

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det har varit en tårdränkt dag.
Det har varit en tårdränkt dag.

Det var svärmor som sa det där om att änglarna gråter…
För det bara fortsätter regna från en jämngrå himmel.
Det är inte kul för någon. Inte för den som har en strandkiosk, inte för sommarrestaurangerna med sina mysiga uteserveringar, inte för jordbrukarna… ja, säg vem som gillar ihållande regn?

Jag har gråtit nästan hela dagen. Det blev ett känslosamt farväl med svägerskan, som varit och som är ett stort stöd i min sorg. Tråkigt att vi kan ses så sällan men tack och lov finns det internet och telefoner.
Och jag är inte ensam om att känna mig lurad.

Gråten helar har jag förstått. Men hur mycket ska jag gråta innan jag är hel? Hur många liter? Hur många timmar, hur många dagar, hur många veckor?

Änglar, visst finns dom

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

En vackert inslagen gåva.
En vackert inslagen gåva.

Fick det här paketet av svärmor i går. Mitt hjärta blir varmt och tårarna tränger fram varje gång någon ger mig en kram, en liten present eller några vänliga ord.
Jag har alltid haft lätt för att gråta men tror ändå att jag de senaste sex, sju veckorna gråtit mer än tidigare under två sammanlagda år.
Gråten helar, jag vet det. Och jag skäms inte över mina tårar, de visar att jag bara är en människa.

En liten ängel.
En liten ängel.

Jag tror på änglar. Dom finns överallt. Vissa människor är som änglar, de som vet precis vad jag behöver just nu. De som har förmågan att känna empati och att visa det.

Den här morgonen börjar också med solsken. Regn har utlovats mot eftermiddagen men just nu gläds jag åt strålarna som värmer.

Har ingen aning om hurdan den här dagen kommer att bli. Vet inte mycket om min framtid. Därför tar jag en dag i sänder och lever på hoppet om att jag någon gång i framtiden ska få känna lycka igen.

Jag har fortfarande svårt att begripa det som skett. Efter sjutton lyckliga år, nästan sexton som gift, tar allt helt abrupt bara slut. Jag anade ingenting, fick inga klara budskap om att den andra parten var missnöjd.
Den första maj slog blixten ner. Jag fick ett knytnävsslag i magen och en slägga i skallen. Det kändes som om livet slogs i tusen bitar.

Nu sopar jag upp spillrorna och lappar det som lappas kan.
Sätter min tilltro till alla änglar som finns där ute. Hjälp mig, snälla.

Hjärtan överallt

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Kollegan Anna och hennes tvillingflickor har bakat de här kakorna.
Kollegan Anna och hennes tvillingflickor har bakat de här kakorna.

Mycket bortskämda blir vi på redaktionen då kollegan Anna och hennes små döttrar är mästare på att baka!

Det bjöds ju på många hjärtan i dag, alla hjärtans dag till ära. Kramar och en del pussar blev det säkert också på sina håll.

Jag skickade inga vykort men fick ett av min syster, och kort på posten gör ju en alltid glad, så jag tackar!

Ser ni hjärtat i brödet?
Ser ni hjärtat i brödet?

I går fick jag också tulpaner av maken eftersom vi visste att den här dagen skulle vara hektisk med allt möjligt annat.

Men i morse då jag skar upp en brödskiva åt mig själv vet jag inte vem det var som hälsade, kanske Brödguden och hans änglar. Men visst finns där ett litet hjärta i brödet!

Trevlig alla hjärtans dag åt er alla där ute!

Trettondagen i bilder, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Ingrid upplyste mig om att det finns bloggare som gör så kallade Efit – det vill säga inlägg där de presenterar ett foto i timmen från sin dag.
Daniela sa att hon någon gång visat sin dag från morgon till kväll i bilder.
För mig blev det varken det ena eller det andra men åtminstone något ditåt 🙂

Jag tycker om adventsstjärnor. Ju större desto bättre men den här är också fin. Såg flera på Trädgårdsgatan i gamla stan. Själva äger vi ingen och då vi inte var hemma över jul kom inte ens adventsstakarna upp i år.
Jag tycker om adventsstjärnor. Ju större desto bättre men den här är också fin. Såg flera på Trädgårdsgatan i gamla stan. Själva äger vi ingen och då vi inte var hemma över jul kom inte ens adventsstakarna upp i år.

Vy från Trädgårdsgatan mot Saltbodtorg. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen och det är redan mörkt ute. Men visst är miljön i gamla stan fin.
Vy från Trädgårdsgatan mot Saltbodtorg. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen och det är redan mörkt ute. Men visst är miljön i gamla stan fin.

En fin restaurang i nedre stan vid Saltbodtorg. I dag åt vi inte här, men jag rekommenderar stället ändå både för miljöns och matens skull.
Bistro Cantor, en fin restaurang i nedre stan vid Saltbodtorg. I dag åt vi inte här, men jag rekommenderar stället ändå både för miljöns och matens skull.

Grillbiff med örtsmör. Till efterrätt chilichokladkakan med ekologisk vaniljglass. Den har jag fotat förr så den kom inte med här nu. Men just nu utgör den otvivelaktigt den bästa efterrätten man kan få i stan. Om någon frågar mig.
Grillbiff med örtsmör inmundigades på Hotel Degerby. Till efterrätt chilichokladkakan med ekologisk vaniljglass. Den har jag fotat förr så den kom inte med här nu. Men just nu utgör den otvivelaktigt den bästa efterrätten man kan få i stan. Om någon frågar mig.

Lovisas ståtliga kyrka.
Lovisas ståtliga kyrka.

Fotograferade den här bilden med kameran inställd på helautomat. Det var nästan kolmörkt på promenadstråket som ligger på åsen och som går mot Kuckustenen. Jag höll kameran stadigt i handen och exponeringstiden var säkert fem sekunder. Gillar bilden, och särskilt de små änglarna som flyger i luften :-)
Fotograferade den här bilden med kameran inställd på helautomat. Det var nästan kolmörkt på promenadstråket som ligger på åsen och som går mot Kuckustenen. Jag höll kameran stadigt i handen och exponeringstiden var säkert fem sekunder. Gillar bilden, och särskilt de små änglarna som flyger i luften 🙂