Bland annat det skrev jag i en kolumn i Nya Östis i dag. Där har jag ett av mina frilansuppdrag som jag gillar väldigt mycket. Jag har alltid tyckt om lokaltidningar där tröskeln för vad som publiceras är nästan obefintlig och växelverkan med läsarna stor.

Kolumnen handlar också om hur viktigt det är att alla blåser i samma glöd. Vill läsarna ha kvar sin papperstidning, må så vara att den utkommer bara en gång i veckan, måste de prenumerera på den. Ge bort tidningen i gåva, annonsera i den, kom med nyhetstips. Vi behöver alla varandra.

I en värld där du får mycket gratis på nätet och nyheter från hela världen, från stora centra och regioner i ditt hemland, som tutas ut via radio, tv och stora tidningar… i den världen är många beredda att betala för det totalt lokala som de inte får nån annanstans.
De vill läsa om människor de känner, om saker som ska hända eller som har hänt. De vill ha sportresultat och evenemangskalendrar. De vill ha det där riktigt lilla och människonära.

Så jag säger – länge leve papperstidningen och framförallt lokaltidningen!