anspråkslös

Cool, eller hur?

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Blev glad när min bloggvän BP gratulerade mig för att jag har haft så många jobb den senaste månaden. Andra har också grattat, och jag tackar er alla förstås! Men just i dag började jag fundera varför jag/vi ofta reagerar med tanken ”nå, men inte har nu jag gjort nåt extra, snart kanske jobben tar slut, det gäller att smida medan järnet är varmt, bäst att inte häva sig allt för mycket” osv.

Kunde vi inte istället vara glada och ropa ”ja, det känns toppen” – ”just nu är jag glad!”.
Nä, jag skriver försiktiga kommentarer ”jo tack, det går hyfsat just nu i alla fall” och så har jag den där tanken i bakhuvudet, att det finns folk som morrar ”tror du att du ÄR nåt”…

Genast när jag såg den här lampan visste jag att den måste bli min.
Genast när jag såg den här lampan visste jag att den måste bli min.

Men just för att jag haft ganska många uppdrag de senaste veckorna tyckte jag mig ha råd att köpa en ny lampa till mitt arbetsbord. Den andra hade sett sina bästa dagar och passade inte i min inredning. Dessutom har jag köpt ett fotstöd, för det känns viktigt med ergonomin nu då jag jobbar väldigt mycket hemifrån.
Alla kvitton sparas förstås och lämnas in till bokföraren 🙂

På FÖRSTA sidan i Husis…

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Blev överraskade av att hitta mig själv på Hufvudstadsbladets parad. Men visst var det kul också!
Blev överraskade av att hitta mig själv på Hufvudstadsbladets parad. Men visst var det kul också!
Mittuppslaget och kulturen såg ut så här.
Mittuppslaget och kulturen såg ut så här.

Nu beter jag mig inte alls som en typisk östnylänning. Alltså, jag är inte så anspråkslös som jag borde vara. Och Jantelagen – vad handlar den om?

Klart att jag är glad att Hufvudstadsbladet ville intervjua mig. Jag har skrivit tre böcker, men jag har gett ut dem på eget förlag, och då är det svårare att få synlighet.

Jag är nöjd för att skribenten ur allt mitt svammel, och mina mycket ostrukturerade svar på hennes frågor, lyckades få fram exakt det jag tycker är viktigt.
Att kärleken har många ansikten och att jag önskade jag kunde få vara man för en enda dag. Under den dagen vill jag inte göra några tråkiga saker, typ rensa avloppet. Nej, jag vill vara man för att jag vill höra andra skratta åt mina skämt, åt sarkasm och ironi och småvulgära vitsar. Sådant som män skrattar åt då det är män som berättar allt det där skojiga.

Nu är det ju så att jag får leva ut min manliga sida genom Adrian. Men om det är så att han är bisexuell (vilket jag inte vet om han är), så är jag inte det – om nu nån sitter och funderar på den saken.

Hela intervjun kan ni läsa tisdag 4 december på http://www.debutsky.fi under fliken Sagt / Tidningsklipp. Jag kommer att länka till grejen från den här bloggen också, sedan då min webmaster fått ut texten.

Adrian är till salu

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Adrian tycker att jag är alldeles för anspråkslös och att jag håller för låg profil då jag ska marknadsföra honom.
Så nu berättar jag då att han är till salu och dyr är han inte heller. Vem som helst som vill ha honom, kvinnor eller män, får köpa honom.
Vill du ge honom i julklapp åt någon, eller till födelsedagspresent eller vill du annars bara uppmuntra någon med hans sällskap, så får du honom signerad på fredag kväll i Lovisa bokhandel.

Och när jag nu är i farten bör jag väl berätta att han också finns till salu i Helsingfors, på Hbl:s kundtjänst. Han borde också finnas på bokhandeln Akademen där.
Han finns förstås också på Östra Nylands och Borgåbladets kundtjänst.
Och som om det inte var nog kan han beställas via carita@sulo.fi eller via www.debutsky.fi

Äntligen fick jag honom att se nöjd ut.
Och jag tror vi har orsak att återkomma inom kort. Exakt datum för publicering av intervjun har jag inte, men i dag ville Hufvudstadsbladet veta mer om honom – och tja, lite om mig också 😉