Äppelviken

Året börjar med Mumin och snö 🥰

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.

Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig?
Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk.
Sniff ser ut att lägga patiens.

Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.

Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?

Såhär går dagarna i Äppelviken

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Klockan är där runt nio på morgonen och jag tar ett foto genom köksfönstret. Solen har också sovit ganska länge men visar sig nu över Lovisaviken som jag faktiskt ser skymtar av från mina köksfönster.

Efter frukosten skrev jag några arbetsmejl. Sedan tog jag itu med vedsorteringen. I stora ställningen till vänster ska härefter finnas enbart stora klabbar, de som bränns sedan när jag fått bra fyr på brasan och lite glöd i botten. I korgarna och i lådan finns mindre klabbar och stickor som är lätta att tända.

Sedan bar jag in mera ved. Orkar inte med så mycket i taget, men går en gång i dag och kanske på nytt imorgon, så är alla ställningar inomhus fulla. Om det kommer snö på onsdag behöver jag inte halka iväg då 🙂

Det gäller att ha lite koll på väderleken, dels för vedintagningen, dels för att veta när jag ska elda och hur länge. Behöver jag ha värmeelement på eller inte?

Imorgon går en del av dagen till att hjälpa mamma som ska på läkarbesök. På onsdag har jag ett par intervjuer. Så här går dagarna och jag har det bra, i synnerhet nu som knäet blivit bra och flunsan verkar besegrad.

Alla möjliga tankar, jul, pussel, livet

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Känner att jag inte har varit så personlig här på bloggen som jag velat vara. En orsak är att orken var som bortblåst nästan hela oktober. Men nu tror jag att antibiotikakuren hjälpt och att jag borde komma tillbaka på banan igen.

Jag läser Allers jultidning. Bilden av granen har jag fotat från tidningen.

Jag läser långsamt, en sida i taget, och jag läser ALLT. Det här är något jag uppskattar med mitt långsamma liv i Äppelviken.

Ska jag ha en julgran här eller inte? Ska jag pynta? Svaret lutar mot nej för bägge frågorna, men jag kanske ska baka pepparkakor 🙂

Om två veckor ska jag delta i en kranskurs. Jag har aldrig gjort en krans förr så det här är också något nytt jag ser fram emot. Härligt att ha tid att gå på en kurs och en del av det blir också material för Nya Östis närmare jul.

Också jobbet med pusslet framskrider långsamt. Men vem har bråttom? Inte jag.

I ärlighetens namn ska jag säga att det ibland har känts lite väl svalt att sitta i köket och pussla. Men nu har jag fått upp lagom värme där och ibland har jag en yllepläd på benen. Alla stickade strumpor har också kommit till heders och fin användning här.

Det gäller att lära sig nytt. Att anpassa sig. Att göra det bästa av varje dag som livet ger mig. Vaknar jag på morgonen, och kan jag stiga upp från sängen, då har jag ju fått en gåva. En ny dag ❤

Vintern kom till Äppelviken

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och det betyder att den första snögubben har fötts på verandan. Det är grannen Pia som brukar bygga gubbarna.

Inne hos mig slog jag igår för första gången på ett par värme-element. Eftersom jag hade bastu på kvällen eldade jag inte igår. Eldandet i sig kräver att jag är hemma och har uppsyn över ugnen under fyra timmars tid. Lägger till klabbar, rör om i glöden och stänger spjällen först när allt brunnit ut.

Det var lite kulet här inne i morse, så två element slogs på igen. Jag får följa med lite hur stor elräkningen blir, men jag vill ju inte frysa heller så det är väl bara att betala. På eftermiddagen eldar jag åter och samma procedur gäller imorgon, och då kan åtminstone ett av två element stängas.

Vi har lite snö kvar på marken här och där. Det kom kanske inte mer än en centimeter och nu lyser solen. Det lär vara två plusgrader men datorns väderstation säger ”tuntuu kylmemmältä” (=det känns kyligare).

En plats där allting får ta sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Här finns det löv att kratta och mera kommer ner hela tiden. Här finns nämligen många lövträd.

Jag började igår med att kratta en halvtimme. Ryggen tål inte hur mycket som helst, men den här milda vardagsmotionen i kombination med frisk luft gör mig gott. Också det faktum att allt får ta tid. Här finns servicepersonal som mot betalning sköter olika gårdsarbeten, men vill någon av oss boende göra en del av det är det fritt fram. Och högst frivilligt. Ingen som kräver något eller förväntar något.

Mängderna av löv är enorm, så det syntes knappt för någon med blotta ögat att jag hade krattat. Men den som är observant ser tre stora högar av löv under tre träd på gården – och de högarna fanns inte där i måndags 🙂

Bostadsbolaget heter Äppelviken, det är ett vackert och roingivande namn för platsen där jag nu bor.

Här håller jag på att lära mig att allt får ta tid. Jag sover bra och har en rytm just nu som gör att jag lägger mig 22.30 och vaknar 08.

I dag ska jag med två vänner till Ikea. Det behövs en större bil där vi kan lasta in möbelpaket vars längsta bitar är kring 170 cm, kanske mer. Jag ska nämligen köpa klädskåp.

Efter att under två månaders tid haft kläderna i genomskinliga plastlådor och på ett klädräcke ska jag nu äntligen få ett skåp. Sedan tar det förstås tid att montera ihop det och flytta de saker som nu finns i sovrummet, osv.

Men här i Äppelviken får allt ta den tid det tar.