På dagen ringde min telefon. Numret på displayen såg väldigt obekant ut. Tänkte att det är en försäljare men svarade ändå.

– Har den ääääran idaaaaaa, sjöng en tant på finska i andra ändan.

– Ööööh! … Jag tror ni har ringt fel nummer.

Några sekunders tystnad.

– Alltså, är du inte Eija?

Jag hann tacka tanten och säga att det var roligt med gratulationerna. Ville trösta henne för hon verkade något pinsamt berörd då hon bad om ursäkt för felringningen.

Väl hemma hade jag bara hunnit sätta mig i soffan innan det ringde på dörrsummern. Jag tryckte på svarsknappen. Tänkte att det kan ju vara lite skoj med oväntat besök då det inte var mitt i natten.

Så jag öppnar dörren för att välkomna prinsen som alla sagt att jag inte bara kan sitta hemma och vänta på.
Mycket riktigt kommer det en förhållandevis ung man upp för trapporna. Han är klädd i en lätt smutsig arbetsoverall. Sådant är väl lite småsexigt och spännande?

Men nej. Inte var han på väg till mig inte…
– Förlåt, sa han. Jag ringde på fel summer.