Ett par handskars liv är kanske inte alltid så intressant. Ibland behövs de, ibland inte. Över en sommar tvingas de kanske ligga i en låda eller på hatthylla.

För några veckor sedan köpte jag dessa nya handskar.

Jag hann använda dem ett par gånger. Sedan försvann de ur mitt liv.
Eftersom jag är en person med förmåga att tappa nästan vad som helst, i synnerhet om jag har fler än en sak i mina händer, tänkte jag att det var så det hade gått till.

Jag frågade ändå efter handskarna i ett par barer och på andra platser som jag hade besökt. Jag kollade med vänner jag hade varit hemma hos. I min bil fanns handskarna inte och inte heller i någon av alla de väskor jag använt den senaste tiden.

Troligen har jag tappat dem ur kappans ficka, tänkte jag. Någon har hittat dem och tänkt att de här äkta läderhandskarna är ju nya och fina och oanvända och därför börjat använda dem själv.

I dag tömde jag en av två lådor i hallen, de går att dra ut och finns under en möbel som egentligen är en sittbänk, men som inte används som en sådan hos mig. I lådorna förvarar jag ibland tomflaskor och tomma papperskassar.

Och ser man på. På botten av lådan låg något mjukt och svart, som förstås knappt syntes då även lådan är svart.

Mina handskar hade gömt sig där, medvetet eller inte. Alternativt ramlat ner i lådan och inte kommit upp av egen maskin.
Borta på äventyr var paret i alla fall, men trist måtte det ha varit i längden ändå.
Fint att jag hittade dem i dag, för än är inte vintern slut, så än får de komma ut på nya äventyr, med mig!