badrumsrenovering

I morgon väcks jag med buller och bång…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Om inte alla tidningsdagar är hektiska så är åtminstone en av tre det, och den dagen var kanske i dag.
Texter, texter, texter. Mejl, telefonsamtal, möten.
Men jag känner att den här lokaltidningen har en viktig uppgift att fylla. Så jag hoppas att vi är många som ska orka länge till ❤

Jag satt i kyrkoparken en kort stund och försökte ta in våren. Soligt, lite blåsigt, ganska svalt. Kring +8 grader. Min hemstad är fin ❤

Var på ett jobb här på eftermiddagen.
På kvällen njöt jag på min balkong. Där var det +20 bakom glasrutorna och nejlikorna doftade så gott i sina krukor.

Delade hiss upp med en av killarna som gör badrumsrenoveringarna i dag. Han frågade om oljudet stört mig. ”Hmmm, jaa, tja…” han verkade så trevlig att jag inte kunde säga annat än att ”jag hade gärna sovit på lördagsmorgonen lite längre än till klockan åtta, men nej… jobba på ni bara… inte stör ni mig”…

Va fasiken? Varifrån kom den kommentaren?
I morgon lovade han väcka mig med buller och bång… Då ska dom borra och vi är utan vatten några timmar 😀

Vardagslycka

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Är att gå ut och äta med vänner en fredagseftermiddag, och att komma hem i god tid 🙂 Inget nattsudd lockar just nu.

Vardagslycka är också att se kvällssolen bilda mönster på skåpen i köket. Det handlar om minuter då man vill fånga det mönster solnedgången skapar.

Hemma är det pussel som ger lugn och ro. Några glas vin. Tv-program, ofta från Sveriges kanaler, i bakgrunden. Läsa vänners bloggar, kommentera dem.

Ingen som säger att det jag gör är fel eller konstigt.
Önskar ändå att det fanns nån som ville dela dessa ”underligheter” med mig. Inte varje dag, men kanske då och då?

Det jag ändå just nu längtar mest efter är två lugna och tysta morgnar.
Lördag och söndag av lugn vardagslycka.

Eftersom vi har badrumsrenoveringar i huset på gång väcks jag alla vardagsmorgnar klockan sju av KLONK (låter som om någon tappar verktyg i golvet)… senare banka-banka, såga-skrapa och slutligen, vid klockan åtta BORRA-BORRA… i dag var ljudet rätt olidligt.

Jag har hörselskydd så jag kan jobba, men då jag får arbetssamtal är det svårt att hitta en plats där det går att tala ostört. (Hur står du ut, har många frågat)…
Nå, jag tänker att jag bor inte i ett land där bomberna faller… men, men… visst tär det på krafterna detta oljud 😦

 

Inte klaga över småsaker…

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

… det faller ändå inte bomber över Lovisa. Jag vaknar inte till smatter av kulsprutor eller granateld.
Lite försynta men ihållande knackningar väcker mig ändå 7.15 och tio minuter efter tillåten tid för borrningsarbetena, klockan 8.10, låter det så här.

Det pågår badrumsrenoveringar i huset där jag bor. Allt är planerat, vi visste att det här skulle komma. Vattnet stängs av då och då för några timmar.

För mig som mestadels jobbar hemma betyder att just då som borrning pågår är det omöjligt att prata i telefon eller att lyssna på nyheter på radio.

Det här är ändå ett övergående fenomen.
Och det är tyst om kvällar och nätter, många timmar om dagen också faktiskt. Men då borr-helvetes-ljudet sätter in, då låter det för jävligt.

Pusselläget i kväll.