Självständighet och frågor om HEM

Tre teman i dag. Allvarsord i början och mer lättsamt mot slutet.

1) Finlands självständighetsdag firas i dag. 108 år av frihet är inget som kan tas för givet då vi har en aggressiv granne i öst.

2) Kalenderbilden, det vill säga Caritas blogg-adventskalender.

3) Elisas fredagsfrågor som jag faktiskt glömde bort igår 😨- ett bevis på att jag haft för mycket på gång. Men ibland blir det bara så.

Tände ett ljus för min morfar som jag aldrig fick träffa. Han stupade i mars 1940, exakt datum kanske inte är känt. Kroppen hittades aldrig. Detta präglade förstås min mormors liv då hon blev ensam med fyra barn, tre pojkar och en flicka (min mor).

Det är ju inte 108 år sedan kriget som utkämpades då, men vi kämpade i slutet av 1930-talet för att få behålla vår frihet från 1917. Det är inte så väldigt länge sedan.

Nu är Ukraina i samma situation. Kämpar för att få vara ett fritt land. Jag blir så bedrövad när jag tänker på de eftergifter Ukraina förväntas göra, ge områden ifrån sig. Det tvingades Finland också göra, så därför känns det illa.

Och idag kan ingen vara säker på vad Ryssland hittar på. Jag tycker inte illa om ryska folket, det är bara deras ledare jag inte litar på.

Jag hade frilansjobb när Lovisa stad firade självständighetsdagens fest på Societetshuset idag.
Efter musik, tal och sång och årets kulturpris, som gick till Loviisan Teatteri (finska lokala teatern) fick vi kaffe och bakelse.

Och ikväll ska jag förstås se på slottsbalen där presidentparet Alexander Stubb och Suzanne Innes-Stubb tar emot sina gäster. Tradition!

Adventskalenderns bild i min blogg, lucka nummer sex. En tomte, några vackra julgransbollar och lampor som finns på en vägg i lokala restaurangen Fylla. Fint, tycker jag!

Och så till Elisas frågor, som har temat HEM.

Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till?
Om jag blev tvungen så kunde grannstaden Borgå duga, för där kan man tala svenska och den ligger nära Lovisa. Stockholm, och då Täby, är också kärt, men så mycket har förändrats där sedan 1998 att jag antar att jag inte skulle trivas på samma sätt mer.

Var låg ditt första boende?
Då jag var barn, i stadsdelen Garnison vid Kuhlefeltsgatan. Men när jag flyttade första gången var det till mormors övre våning i stadsdelen Antby.

Vad kan du inte kompromissa med gällande standard?
Innetoalett med rinnande vatten och dusch är det ju trevligt att ha.

Vilken typ av område trivs du bäst i?
Småstad där det är lummigt och nära till havet.

Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag?
Öppet hav vid solig strand 🙂

    Olika vyer och tisdagstankar

    Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.

    Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.

    Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.

    Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).

    Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.

    Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.

    Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.

    Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.

    Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.

    Citron, maräng och färska bär

    … det består denna bakelse av. Firade Internationella kvinnodagen med min syster på Café Favorit. Alla dagar kunde vara kvinnodagar eller dagar för män, eller fredens dagar eller bakelsens dagar eller vad som helst. Allt kan firas och vissa saker kan sörjas och saknas, vara ihågkomstens dag.

    På Café Favorit finns så gott som alltid små konstutställningar. Nu minns jag inte längre vad konstnären heter, men tavlorna pryder sin plats.

    Det är sällan folktomt här, så jag fick vänta en stund och passa på tills kunderna hade gått. Vill inte be om lov av någon då det gäller att publicera bilder på min blogg. Folkmassor på allmänna platser är en sak, men människor som går att känna igen och som sitter på ett café i en småstad fotograferar jag ogärna utan tillstånd 🙂

    Nu ska jag läsa dagens tidningar och en del nyheter på nätet. Senare kopplar jag som vanligt av med pussel.

    Jag tog mig tid, gav min syster tid

    Framsteg! Jag gav mig tid att hålla en paus i dag. Min syster frågade om vi hinner träffas en stund, hon ville komma upp till mig här hemma. Och så hade hon med sig två bakelser Alla hjärtans dag till ära.

    Då vill jag verkligen inte säga ”nej, jag har inte tid”. Jag tvekade en stund, funderade på allt som jag hade tänkt att jag borde hinna göra mellan klockan 15 och 16.30. Efter det skulle jag få ett telefonsamtal som hade med jobbet att göra.

    Plötsligt kände jag bara att nu är det dags att sätta något slag av punkt för min hårda arbetstakt. Jag har rätt att ta pauser, att njuta av stunder i vardagen också en vanlig måndag.

    Nu är det ju inte så att någon har sagt till mig att jag inte får hålla paus. Tvärtom! Många har uppmanat mig att göra det.

    ”Den duktiga flickan” som bor inne i mig har ändå haft oerhört svårt att sätta gränser, hon får jobba med det här varje dag. Hon har sin ålder till trots mycket att lära sig. Världen blir inte klar hur mycket hon än jobbar.

    Nu ska hon bli bättre på allt det där. Hon ska ta pauser också mitt på dagen. Ibland ska hon gå UT för att äta lunch, eller för att ta en cykeltur senare på våren. Hon ska inte boka kalendern full med möten och intervjuer.

    ”Den duktiga flickan” har svårt att säga NEJ. Men hon ska lära sig det också.

    Bröllopsbakelse

    Grattis Sofia och Carl Philip.
    Grattis Sofia och Carl Philip.

    Svensk tallrik skulle det vara till prinsbröllopet i går. Som ni ser, den är välanvänd och kär 🙂
    Bakelsen ser anemisk ut men den var god. Fanns inga prinsessbakelser i butiken i går så det här fick duga då väninnan och jag följde med bröllopet på tv.
    Sedan blev det ett kort besök på en 50-års fest och efter det en kort barrunda. Vädret var fantastiskt. Sol och +25. I dag är det regn och +13… 🙂

    Runebergsdag

    De här runebergstårtorna har kollegan Marita från finska lokaltidningen bakat åt oss. Vi fick dem redan i går och tackar så mycket!
    De här runebergstårtorna har kollegan Marita från finska lokaltidningen bakat åt oss. Vi fick dem redan i går och tackar så mycket!

    I dag firas Runebergsdagen i Finland.
    Johan Ludvig Runeberg, född 5 februari 1804 i Jakobstad i Finland, död 6 maj 1877 i Borgå, var en finlandssvensk författare och poet som brukar betraktas som Finlands nationalskald.

    I dag finns många varianter av bakelsen, som alltså inte är en tårta i riktig bemärkelse. Exakt hur den ursprungliga bakelsen såg ut är oklart, men den vanligaste varianten är en grov, cylindrisk bakelse gjord på mandel eller hasselnötter och ströbröd  som är indränkt i rom eller punsch och garnerad med kristyr och hallonsylt.

    Lite mer info för intresserade hittas här på Wikipedia.

    Trevlig Runebergsdag åt alla, var ni än bor!