Belgien

Bland det finaste jag sett

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Jag blir bara mer och mer lättrörd ju äldre jag blir. Jag grät när jag såg Christian Eriksens lagkamrater bilda en skyddande mur runt honom då han fick förstahjälpen efter hjärtstoppet i matchen mot Finland.

Och ikväll… Den vackra hyllningen som hela stadion med allt från belgare till danskar och andra fotbollsfans gav till Eriksen, som lyckligtvis överlevde sjukdomsattacken… Jag blir SÅ berörd och rörd. Det här är idrott när den är som bäst. I kulisserna slängs glåpord, rasismen sticker upp sitt fula tryne, fansen skriker fula saker till varandra. Men i kväll enades många världen över (inte bara i Europa) av denna hyllning.

Danmark förlorade tyvärr mot Belgien i kvällens match. Matematiskt sett kanske förlusten gynnar Finland, men jag har svårt att tänka så. Mycket står på spel i sista omgången, Finland möter Belgien på måndag. Danmark möter Ryssland. Vad som helst kan ännu hända.

Vackert också hos väninnan Outis föräldrar i Garnison i dag. Familjen har en helt fantastisk trädgård som egentligen borde vara med i de Öppna trädgårdarna, så fin är den ❤

Outi bor i Stockholm, men brukar besöka Lovisa och Finland en eller två gånger per år. Pandemin har förstås nu gjort sitt för att vi inte har kunnat träffas så ofta. Men kanske läget blir bättre, så småningom.

Det blir mycket av det här nu

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Wales möter Belgien i EM-slutspelet.
Wales möter Belgien i EM-slutspelet.

Och märkligt så mycket fotboll jag orkat titta på 🙂 Match efter match. Ibland med ögonen i kors då klockan efter förlängning och straffsparkar närmat sig ett på natten.

I går kollade jag Polen – Portugal. Hade ingen favorit fram till straffsparkstävlingen. Då hade jag velat se Polen vinna men så gick det ju inte.

I kväll var jag fyra timmar hos min vän Marina. Vi hade massor att tjattra om. Tjattrar gör jag däremellan också fastän jag ser på fotboll hemma ensam. Det finns ju Messenger och andra vänner som sitter ensamma hemma vid teven 🙂

Och hörni gott folk! I dag gjorde jag åter en sak jag nästan aldrig gjort förr.
Jag lurade en tupp! Alltså tog en tupplur! Det ska ni nog dra kors i taket för. I mitt förra liv klarade jag inte av sånt. Jag sov under dagtid bara då jag var sjuk. I dag bestämde jag mig för att testa om jag nu, då jag själv bestämmer över min tid, kan sova 15-20 minuter på eftermiddagen.
Och det kunde jag.
Hurraaa!!!