beslut

Glad måndag! 20-05-2019

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Det här pusselmotivet med många färger gör mig glad. Och blotta tanken på att kunna börja pussla genast på morgonen likaså. Nu är inte datorn, mejlboxarna och allt jobb som de innebär det första jag tänker på då jag vaknar.

Som vanligt hade jag nästan glömt hur det känns att vara ledig 🙂

Jag är också glad för att jag har fattat ett beslut som gäller min framtid. Då man äntligen gjort det, bestämt sig kring något som känns svårt, – då kommer lättnaden. Så kände jag sommaren 2016 då jag sade upp mig från stora tidningsbolaget och startade eget, så känner jag också i dag.

Förra veckans torsdag kändes mycket jobbigt. Jag grät i telefon då jag talade med några vänner.
Som vanligt hjälpte det att lätta på locket och låta allt pysa ut. Att tala öppet om det som känns svårt, att visa sig sårbar och att veta att man någon gång måste sätta ner foten och säga ifrån.

Jag är måndagsglad och tacksam för mycket, inte minst för att jag vågar känna tillit – livet bär.

Och där ute sjunger fåglarna i högan sky ❤

Snart helg och öppna julhem

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det är sista dagen i november. Ett helt år har gått sedan jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis. Det har varit ett år som lärt mig mycket om människor. Jag har tvingats inse att jag inte kan älskas av alla hur jag än försöker vara saklig, vänlig och involverande. Det är viktigt att kunna lyssna på andra och viktigaste av allt är att tacka och ge positiv respons så ofta som möjligt.

Ibland måste vissa beslut tas, och alla kan inte vara ense om allt. Så det är inte alltid ett tacksamt jobb, speciellt inte då man är mellanchef.

Men jag försöker vara öppen och ärlig kring allt, även kring det som känns svårt. Sedan är det förstås ofta så att jag kan se saker och ting på ett sätt, medan andra ser dem på ett annat sätt.

I går blev jag gruvligt ledsen och sårad, människor kan säga väldigt elaka saker. Men då jag fått tala om det med de vänner jag ännu litar på kommer styrkan och tilltron på att jag gör helt rätta saker sakta tillbaka.

I morgon är de traditionella julhemmen i Lovisa åter öppna ❤

Ett av mitt livs största beslut

~ Carita Liljendahl ~ 61 kommentarer
Är frilansreporter i eget mediaföretag från och med den 17 juli.
Är frilansreporter i eget medieföretag från och med den 17 juli.

Egentligen hade jag tänkt berätta nyheten om att jag har sagt upp mig först i mitten av juli då jag inte längre finns på KSF Medias lönelistor. Men eftersom tidningen jag jobbar för ville ha en intervju med mig är det här inte längre någon hemlighet, eller något jag behöver hålla för mig själv.

Här kan du läsa artikeln på nätet.

Beslutet har mognat under ungefär ett års tid. Jag vill jobba i och för Lovisa, med riktigt lokala saker.
Men det var inte lätt att ta steget… eller låt oss säga, att hoppa nästan ut i tomma intet. Inte ens fastän jag både gjort bungyjump och hoppat fallskärm tidigare 🙂

Och vad ska jag göra nu då?
Alla planer kan jag dessvärre inte presentera på rad här, men jag har två samarbetspartner. Ett par roliga grejer är under planering och senare i sommar kanske jag kan säga mer om dem.

Innerst inne är jag en glad och öppen person, men den sidan av mig har av olika anledningar inte kunnat blomstra de två senaste åren.

Snart hoppas jag åter kunna vara totalt mig själv här på bloggen 🙂

Funderingar om livet

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Hej! Här är vi igen!
Hej! Här är vi igen!

Jag väntar på dem varje år. Krokusarna som dyker upp i parken som ligger närmast kyrkan. De kämpar sig upp fastän gruset från sandningen under vintern stänkt ända upp på gräsmattan.

Själv har jag också kämpat mig upp. Bokstavligen var jag väl inte golvad som en boxare efter knockout men särskilt långt från den liknelsen var jag inte heller. För jag låg i somras ofta på golvet och grät floder.

Livet känns bättre i dag, men jag funderar ändå mycket. Hurudan framtid vill jag ha? Hurudant liv vill jag leva och var? Vad gör mig glad och varför? Hur viktig roll spelar en trygg inkomst? Finns det förresten sådana?
Stora frågor tumlar runt i mitt innersta just nu. Någon dag måste jag kanske fatta ett ganska stort beslut.

Tills dess får jag fortsätta fundera och känna efter och slutligen följa hjärtats röst.