Kanske inte den mest lättanlagda grönskan. Kräver att man har stege och balans. Går antagligen att anlägga i ränna, men tror att det här byggt som en blomsterlåda.
Hur man ska komma åt att vattna vet jag inte. Man kan ju inte lita på, eller vill inte, att det ska regna i ett 🙂
Del sju i serien finns HÄR. Via startsidans kategorier hittar du också alla inlägg med trädgårdstips.
Tips del 3 hittar du här. Och vill du kolla alla trädgårdstips finns de på startsidan under rubriken Kategorier/Trädgårdstips.
Börjar nu med att visa bilder av blomster och grönska på olika håll i Tallinn.
Senare lägger jag ut bilder där jag själv är med. Hade några vänner på Facebook som frågade om jag bara tänkte visa brunnslock, fasader och fönster 🙂
Har visat bilder från några av Lovisas parker, ett avsnitt hittar du här och därifrån till ett annat avsnitt.
Min väninna hade häromveckan plockat blommor ute i naturen och skapat en så här fin bukett. Vi är dock osäkra på vilket sorts vilt växande blomster det är. Någon i bekantskapskretsen sa att det är en malva.
Vad tror du – eller finns det någon som vet?
I vår östra grannstad Kotka har man satsat mycket på vattenparken i Sapokka. Här finns hundratals, kanske över tusen, olika blommor och växter. Skyltning även på svenska, det är ju kul att veta vad allt det vackra heter.
I parken finns också olika prydnader, bland annat stenskulpturer, och ett vackert brusande vattenfall.
Vi kom från båthamnen, promenerade runt den lilla sjön och återvände sedan åter till hamnen. Så jag sätter bilderna i den ordningen.
Har för mig att det här är en del av havet, alltså inte en insjö. Man har bara satt ett nät under en av broarna borta bakom dungen till höger. Säkert för att hindra skräp komma in men också för att inga båtförare ska villa sig hit.
Har du ännu inte besökt vattenparken i Kotka rekommenderar jag den. På en timme hinner du se det mesta.
I kväll startar vår resa hemåt från Amsterdam. Vi har fått fem oförglömliga dagar här och jag har ett antal bilder att visa här på bloggen senare den här månaden. Bland annat några fina fönster, fasader och minst ett brunnslock 🙂
I dag har deltagarna i tidningen Östnylands läsarresa sett blommor och sedan åter blommor och efter det blommor 🙂
Gissa om vi och tusentals andra besökare i Keukenhof fotograferat och fotograferat.
Efter ett par timmar i parken var man liksom bedövad. Det som hade börjat med utrop i stil med ”oj men titta vad vackert” och ”kolla det där” utmynnade efter ett tag i en mättnad. Både vad gällde färger, former och dofter.
Allt var bedövande vackert, men ni förstår. En gräddkaka är också det. Vid första anblicken vill man äta ALLT på en gång, men efter den första biten är man vanligtvis mätt och nöjd.
Vi var några av de sista besökarna i parken för den här säsongen. Sjuttonde maj stänger härligheten portarna och då vidtar arbetet med förberedelserna för nästa säsong. Så för er som missade Keukenhof i år erbjuds lite bilder här.
Och gissa om jag har bilder på lager att visa ett år framöver… förutsatt att ni vill se dem förstås 🙂
Det innebär alltid en risk att gå på lopptorgsmarknad 🙂
Man kan ju hitta något gammalt och fint som man tycker om.
Den här bloggen handlar väldigt långt om mitt liv. Min vardag med alla upp- och nedförsbackar som hör därtill.
Sedan juni 2014 har jag skrivit rätt mycket om hur det kändes att bli övergiven efter sexton års äktenskap. Stundvis mådde jag riktigt dåligt. Jag försökte berätta hur det kändes och varför.
Med tiden blev inläggen mindre ledsna, helt enkelt för att jag själv blev både starkare och gladare. Livet är mycket positivare i dag än för ett knappt år sedan, och jag kan tänka mig att många tycker att det nu är dags att fokusera endast på det positiva.
Men skriver jag inget om ”eländet” i mitt liv är den här bloggen inte ärlig.
Om jag hade haft möjlighet att få med mig alla de här blommorna från affären och om jag hade kunnat dela ut dem alla på en och samma dag, så är ni många som hade fått blommor. Jag tror att ni alla som varit med på min lilla helvetiska resa och som stöttat mig känner igen er. Vare sig ni gjort det i verkliga livet, via Facebook eller bloggen. Så de här blommorna är till er ❤
För ni ska veta att det ännu finns dagar då jag känner mig som den här moppen.
Till först av allt måste jag ändå förtydliga att min ex-make inte är den skyldige då jag berättar vad som senast gjorde mig ledsen.
Via FB fick jag häromdagen ett meddelande som i sin korthet lät så här:
Jag har inte i denna dag hört ett enda positivt ord om dej. Tänk på det. Inte ett enda.
Jag har också fått höra att jag inte ska tro att jag har några riktiga vänner. Sådana får man inte via bloggar.
Eller att de flesta lär ha tröttnat på mitt skilsmässopladder och helst vill springa sin kos då de ser mig.
Jag vore väl inte en människa om jag inte blev ledsen för de här påhoppen.
Fastän jag vet att personer som skriver så här har det jobbigt själva.
Så i dag beslöt jag mig för att berätta hur det känns ibland. Inte ofta men fortfarande då och då.
Och de här skoporna av ”ovett och sanningar” får jag kanske just för att jag är öppen om allt, för att jag inte ”har vett att hålla tyst om mitt liv”.
Det finns alltså människor som inte tycker om
– att jag vågar säga att jag är stolt för att jag åter är på benen
– att jag ids och täcks berätta att jag träffat nya män som är yngre än jag själv
– att jag berättar att min blogg har hundratals och ibland över tusen läsare varje dag
– att jag skriver hur jag genom terapin lärt mig förlåta och därmed även med handen på hjärtat önskar min make och hans nya allt gott.
Till råga på allt vågar jag kalla mig själv storsint och påstå att jag har ett gott hjärta 🙂
