… när jag fick hjälp av en händig person som på nolltid skruvade isär mitt stora matsalsbord. En halvtimme senare hade jag organiserat rummet så att de krukväxter som behöver ljus ännu får det under de knappa två veckor som jag ska bo kvar i detta organiserade kaos 🙂

Det som gör ont med flytten är att jag måste lämna ett husbolag jag trivts i. Nyrenoverat med snabb dataförbindelse, ett lugnt läge, trevliga grannar.
Men jag vet ju inte hur det blir på nya stället. Det är kanske lugnt där också och grannarna kan vara hur trevliga som helst.

En av de första lådorna jag packade innehåller en del av mina Bondprylar.
Det jag inte anade med hela flyttruljansen är att gamla minnen, och kanske även en del små sår, rivs upp. På något sätt blir allt det här ett slags nytt sorgearbete.
Jag minns orsaken till att jag tvingades flytta för två år sedan. Jag hittar saker som påminner mig om det smärtsamma från den tiden.

Men i dag har jag också blivit påmind om att jag har massor av fina vänner. Både på bloggen och i min vardag. Fikade med en vän och vi kom fram till att då man känner sig som mest vilsen, ledsen och orolig ska man ändå försöka känna tillit. Saker och ting har en tendens att ordna sig. De rätta personerna hör av sig, hjälp finns att få – då du minst anar det ❤