En höstfin bukett som välkomnade alla till seniorfesten i onsdags.
Glad måndag med den önskar jag!
Veckan innehåller uppföljning på ingreppet som gjordes i Borgå i våras. Träff på café med kollega. Besök på nya polisstationen för att sköta ärenden för mamma. Innebandy, i väntan på första segern.
Och ja, det brukar dyka upp annat oplanerat också, men hoppas på ett par lite lugnare dagar efter två fullbokade veckor.
Första måndagen i augusti och jag har en spännande vecka framför mig. Den börjar som vanligt med tidningsjobb och jag tror att mycket kommer igång nu igen då många har semesterveckorna förbi och snart börjar skolorna här i våra trakter.
I lördags gjorde vi ett besök hos mina förra svärföräldrar på deras sommarställe. Vi hade med oss den här specialkomponerade buketten, där en solros står i majestät med andra små färgklickar och några gröna kvistar omkring sig.
Med den önskar jag er alla en glad måndag och en bra start på veckan!
Ett år sedan jag fyllde 60 år. I dag fyllde jag 61 🙂
Ställde klockan att ringa vid 8.20 för att inte missa då jag gick över från 60 till 61, för det sker där runt 8.32.
Vaknade som vanligt innan klockan ringde.
Postcrossingen påminde mig om att jag fyller år i dag. Och visst. Jag fyller ju egentligen aldrig mer än fyra år! Därav antalet ljus.
Företagarföreningen gratulerade mig och skrev att den vet att det ligger hårt slit bakom varje företagares framgång 🙂
På Facebook hade det vid 21-tiden kommit 347 gratulationer. Via Whatsapp och sms och Messenger ytterligare några.
Av väninnan Pia fick jag denna underbara bukett – tack ❤ Hon hjälpte mig också ställa om en klocka på spisen som jag alltid har problem med 🙂
Till kvällen fick jag inbjudan att hälsa på Inge-Maj och Bengt på Kretsgången. Vi har alltid så mycket att prata om. Sedan cyklade jag hem i den fina sommarkvällen, +16 grader kändes riktigt lagom och 4,5 kilometer blev det. Bilden här under är tagen från hemturen. Antal hälsosteg blev runt 3000 under dagen.
Måndagen har oförtjänt dåligt rykte och därför startade jag den här utmaningen för många år sedan. Sätt ut en bild som på något sätt gläder dig och kanske någon annan, och som visar att även måndagar kan vara bra dagar 🙂
Den här buketten fick Lovisanejdens Lucia Maija Korhonen då Nya Östis och Röda Korsets lokalavdelning gratulerade henne igår. Buketten har under flera års tid donerats av Kim Svenskberg.
Ibland är det bara så. Telefonen ringer tidigt. Problem på tryckeriet. Vi kan inte göra 36 sidor som vi planerade. Antingen 32 eller 40 sidor. Trettiotvå är för lite, fyrtio på tok för mycket. Vi måste går ner till 32 vilket betyder att material vi planerat in inte får plats.
Planera om allt med personen som gör layouten. Med bara en tidning är veckan är det tråkigt att något måste vänta ytterligare en vecka, eftersom här fanns sådant som redan hade väntat en vecka…
Telefonerna har ringt hela dagen, våra olika kontaktkanaler har plingat. Lite paus för lunch hann det bli. Ungefär stående på ett ben, i farten.
Men nu ska jag stänga och koppla av. Försöka ta lugnare resten av veckan.
Då man jobbar som journalist på en tidning, eller specifikt som chefredaktör, är det inte ovanligt att utomstående försöker påverka tidningens innehåll.
Häromdagen blev jag uppringd av en person som jag direkt kände att hade ställt sig på en piedestal och bokstavligen tittade ner på mig. Jag var nog en sådan som hen inte hade velat röra vid ens med en tång. Sättet hen uttryckte sig på gjorde mig egentligen mållös. Varför var det så svårt för hen att uttrycka sig sakligt och vänligt?
En halvtimme efter samtalet kunde jag skratta gott åt alltsammans. I dag berättade jag om händelsen för en kollega och vi konstaterade att det är bäst att bara skratta bort den här sortens påhopp.
Men nu valde jag istället att glädja mig över de blommor som ännu levde och var förhållandevis fina 🙂 Den vissna rosen slängde jag bort.
Men snacket med kollegan jag nyss nämnde gjorde mig glad. Tänk så lite det behövs 🙏 Att man råkar på en positiv person då man som mest behöver det. Alla triviala vardagsbekymmer försvann som om jag slagit med ett trollspö i luften 😎
… får jag skämma bort mig själv med blommor på kvinnodagen.
Dessutom vill jag understöda blomsterhandeln bakom hörnet.
Imorgon tror jag att jag ska beställa take away från en lokal lunchrestaurang också.
Jag försöker hålla humöret uppe trots att jag från och till har haft väldigt ont.
Jag misstänker ischias och ska kolla om jag får tid hos en naprapat. En osteopat ska jag besöka om en dryg vecka. Har också fått ett naturpreparat, myrsalva, via en vän. Jag är öppen för att testa allt under den väntan som det blir innan jag kan träffa läkare.
Glad måndag till er alla med denna bukett som årets luciamamma fick av luciaföljet efter deras avslutade värv.
Med en bukett som prydde bordet på lördagens födelsedagsfest vill jag glädja er alla denna måndag. Högsommarvärmen håller i sig! Sköt om er, ta hand om varandra, djur och natur. Drick mycket och håll er i skuggan om ni vill och kan!
I går var jag med om något märkligt. Jag lade ut följande ”upprop” på Nya Östis och Loviisan Sanomats Facebooksidor, och fick en del roliga kommentarer. En kille skrev också att han hade sett buketten ligga på en bänk utanför ett Vaherkyläs café.
”Mycket märkligt. Utanför K-hallen står cirka klockan 19 två killar som är kanske 11-12 år. Frågar (på finska) – Vill du ha den här buketten? Jag: ”Höh, jag, varför”?!!! Killar: – För att vi inte behöver den. Jag: ”Men varför skulle jag ta den, det kan jag inte göra, jag…” Killar: ”Jo, ta den, vi behöver den inte. Jag: ”Nå, men varifrån har ni fått den då? Killar: – Från Vaherkylä.
Jag förstår ingenting, men killarna vill bli av med buketten. Jag: ”Öh,… ja, men… öh.. jag tar den väl då”… Killar: Bra, tack tack! Sedan springer dom i väg och där står jag med en bukett som inte är min. Jag anar att allt inte står rätt till, känner mig som ett fån och som en brottsling samtidigt. Allt var över på tjugo sekunder.
Nån som saknar sina blommor? Som kan förklara detta?
I dag råkade jag ut för att en något ovårdad man ville ha en slant av mig. Jag gav honom faktiskt två euro och bryr mig inte om ifall de går till cigaretter eller sprit. När jag kom ut från affären frågade samma man samma sak av mig igen. ”Snälla frun, kan ni ge mig en liten slant?” Då sa jag att du fick ju en nyss. Han bad så mycket om ursäkt och tillade att minnet är så dåligt… 🙂
Det kan ju inte vara trevligt att tigga… jag tycker det skulle kännas förnedrande. Eftersom det ännu inte vimlar av tiggare i Lovisa tyckte jag att jag kunde ge en slant i dag… men om det blir ett vanligare fenomen blir det nog också ett dilemma.
Uppdaterat 10.8.2017.
En väninna hittade den här sidan på Facebook, och jag tror jag fick förklaringen till mysteriet med buketten:
https://www.facebook.com/A-Lonely-Bouquet-Loviisa-488699874805830/?fref=nf&pnref=story
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 