Dagens inköp

Elfte deckaren om Burt Kobbat.
Elfte deckaren om Burt Kobbat.

… blev en bok från lokala bokhandeln. Alldeles pinfärsk och därmed ganska värdefull i pris, men jag vill understöda vår lokala affär. Inte minst för att affärens innehavare annonserar i den tidning jag jobbar för.

Staffan Bruun är faktiskt en kollega till mig. Han jobbar inom samma koncern, KSF Media. Bägge är vi ju också författare.
Karaktärerna i böckerna där journalisten Burt Kobbat är huvudpersonen saknar i och för sig ett sådant djup jag gärna ser att karaktärer har. Men på något sätt är Bruuns böcker ändå lättlästa och ofta lite småroliga.

När jag nu har gjort mig av mig nästan alla inbundna böcker från bokhyllorna i samband med flytten tyckte jag att jag gott kunde köpa EN ny. När jag har läst den lottar jag ut den här på bloggen, så ny som den är.

Köpte också en kalender, för jag vill ha ordning i mitt liv. Det är kurser på jobbet, föreningsmöten, terapistunder, konstkursen på medborgarinstitutet och så småningom Lovisa Tors innebandymatcher!

Snart är det höst, men vad gör det? Jag ska inreda mitt nya hem och göra det riktigt mysigt för mig.

BILDER från bokmässan

I strålande höstväder anlände jag i går till mässhallen i Helsingfors där bokmässan, och Mat & Vin-mässan arrangeras 25-28 oktober. Innanför dörrarna gick jag fram till disken med texten ”Esiintyjien kulkuluvat”. Där fick artisterna, föredragshållarna och gästerna sina passerkort. Det kändes roligare att få ett sådant kort att fästa på jackan än de där presskorten som jag annars får.

Så här såg borden med böckerna ut. Adrian låg bredvid boken om kollegan Burt Kobbat – ”Tenorens dotter”.

Före mig uppträdde bland andra Hbl-journalisten, Rysslandskännaren och författaren Anna-Lena Laurén, och Karl-Ove Knausgård (bilden). De hade minst tvåhundra åhörare, och en timme senare var det min tur. Då tunnades det ut i leden, men Adrian och jag tackar de cirka trettio som kom för att lyssna på oss.

Thomas Rosenberg intervjuade. Han har läst alla mina böcker och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Att intervjua är en rätt svår konst. Själv är jag ofta rädd för att jag ska avslöja för mycket, till exempel om intrigen, så jag försöker att inte babbla på allt för mycket. Det är en balansgång och överlag gillar jag inte att uppträda, men det är ju en sak som hör till om man vill att böckerna ska bli lästa – och det vill man ju. Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Jag signerade inte böcker i timmar men ganska många fler än i fjol, så det kändes kul! Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Den enda boken jag själv köpte i år var Kaj Korkea-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan”. Och då jag råkade få syn på honom i vimlet ryckte jag honom i ärmen och fick en fin dedikation.

Började läsa boken i bussen på väg hem från mässan. Första kapitlet slutade så att det bådar gott för en spännande fortsättning.