Caritas_hem

Glad måndag, del två, myspys

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.

Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.

Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.

Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.

Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.

Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.

I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)

Hösten smyger sig på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag lovade innan jag flyttade hit att ni ska få följa min resa om hur det känns att bo i ett gammalt hus.

Hela sommaren har jag haft dörren till hallen öppen. Kallar den också tamburen eller farstun. För några dagar sedan stängde jag den nästan helt och i dag för första gången så att den inte ens står på glänt. Vi hade nästan minusgrader ute i morse. Nu på eftermiddagen är det +12 och solen värmer vårt hus.

Där finns ett värme-element i hallen, men jag ska se hur jag gör i vinter. Blir det mycket kallt? Kan farstun stå kall? Blir det minusgrader där? Troligen. Att värma med el kostar mycket så det blir att följa med elförbrukningen via nätet.

Dessa gamla detaljer, där livet som har levts här genom årtionden syns, tycker jag om ❤

Och fönstertätning i dag medan det var +12 grader ute. Putsa, göra rent, med mycket hjälp av grannen Pia som har tätat sina fönster de senaste fyra åren.

Vi upptäckte att någon som bott här tidigare använt en metod som vi inte anser vara bra… Det har lagts in, sprutats, målats i springorna? … Något slag av målning, kitt, silikon? … som inte går att få bort utan att omständligt skrapa allt 😬😱🙄 Det jobbet måste vänta till nästa vår. Nu tätar vi och putsar vad som tätas och putsas kan.

Att vi skulle täta för tätt behöver ingen bekymra sig för. Här finns olika små hål och glipor som vi låter vara. Vi tätar bara där som det verkligen behövs, så att inte ”grannarnas katter kommer in genom hålen” 🤣🤣

Tystnad, så viktig, men en bristvara

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Temat hos Åke i utmaningen Hoppa på tåget är idag LJUDLÖST.
Tystnaden är en bristvara. ”Vi behöver tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära… I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde” skriver Åke, vars inlägg är värt att läsa med eftertanke.

Hos mig är det ganska tyst hela tiden. I köket hörs ibland ljud endast från kylskåp och frys.
Mina fönster ut mot Mariegatan där trafiken löper verkar vara välisolerade. Själv sätter jag sällan på varken teve eller radio direkt då jag vaknar.

Jag brukar säga att man här hos mig i dag kan lyssna på tystnaden. Den utgör ju också ett ”ljud i sig, som ett stilla sus i öronen”.

Jag kan höra en bil eller en motorcykel köra förbi, men det är inget ständigt återkommande oljud. Sådant har förekommit här från och till, då vägarbeten och arbeten med vatten och avlopp och asfaltering brummat på från morgon till kväll. Men nu har det varit lugnt en tid.

På mammas gård kan vi blicka ut över de här träden. Där är ofta också ganska tyst. Grannar kan klippa gräs eller såga virke, fordon kör förbi, ibland i en tätare ström till sportplanen om där är evenemang. Men i det stora hela är där tyst och skönt.

Då jag hämtade posten halv tio i morse var det också ganska stilla här vid parkerna och Karlskronabulevarden.

Mera ljud var det däremot igår i hallen där Tor spelade mot Sudet i Kouvola. Men på innebandymatcherna ska det ju absolut inte vara tyst.

Tor fick en kalldusch då bara en halv minut hade spelats och hemmalaget gjorde 1-0. Sedan kom också 2-0 ganska fort. Men efter det knappade Tor in steg för steg och var som bäst uppe i en 3-5 ledning. Slutresultatet blev 4-5, så det var en nagelbitare när hemmalaget försökte kvittera, utan målvakt med sex utespelare mot våra fem, men vi pallade för trycket 💙💛 (blått och gult är Tors färger, såsom Sveriges och Ukrainas)

Det blev bra, dagböckerna fick plats!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Riktigt allt är inte klart i hemmet än, men efter dryga två månader har det mesta börjat hitta sina platser. Har ändå tappat räkningen på hur många gånger möbler har flyttats 🙄😂 Från början var det ju så att inget hade rätt plats eftersom antalet lådor och annat krävde utrymme.

Bit för bit har nya hemmet börjat forma sig och det känns så skönt. Jag är lycklig här.

Idåsen, plåtskåpet från Ikea, som krävde 5,5 timmar att få ihop, står nu fint på sin plats. Jag trodde att alla mina dagböcker inte skulle få plats i skåpet…

… men ser ni, än finns det plats för fler häften 😀 Lådorna där nere är inte heller proppfulla. Så jag tror att skåpet räcker för den livstid jag har kvar.

Bordet till höger är också högst provisoriskt. Hade det på balkongen tidigare, få ser var det slutligen landar.

Dessa härliga morgonstunder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den rubriken hade jag inte för några månader sedan tänkt att jag skulle skriva 😀 I och för sig har jag ännu inte stigit upp med solen före klockan sex, men klockan åtta är tidigt för mig.

Efter några svalare dagar har solen nu skämt bort oss igen och jag öppnade fönstret i köket och nu även i sovrummet. Diskmaskinen på, frukost med egenodlade tomater. Hörde gässen som flög över huset. Lovisaviken ligger bara ett par hundra meter bort, och gässen håller ofta till där nu. I vassen, eller ute på vattnet, ofta även i Strandparken. Sedan flyger de upp till landsbygden för att äta på åkrarna, tror jag. Någon expert eller ornitolog är jag ju inte 🤣

Jag gillar morgonsolen i köket och tar därför ofta bilder där. Det ska bli spännande att se hur ljuset där förändras till hösten och vintern och att sedan få uppleva en ny vår här.

Jag har varit ganska mycket utomhus sedan jag flyttade hit till gamla huset. Därför blir jag fortare trött om kvällarna, somnar för det mesta också snabbt, sover ofta gott. Ibland vaknar jag av grubblerier, men det är väl något som bara hör till, beroende på i vilka faser livet är.

Troligen sommarens sista pepparschnitzel på Café Skeppsbron igår. Säsongen är inte slut där, men menyn ändras och utbudet minskar ju närmare hösten vi kommer. Schnitzlar finns kvar, men inte alla varianter av såser. Det här är min absoluta favorit. Varje sommar väntar jag lika mycket på att den ska tas med på menyn 🙂

Nu är tomaterna på gång!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Äntligen! Vilken glädje att se att de gröna blir svagt gult, sedan orange och sedan rött. Än har den första inte plockats men det kommer MÅNGA 🙂

Jag har lite velat kring det här med att visa huset – eller gården – där jag bor, eftersom det bor många andra på samma adress. Men sedan tänkte jag, ”vad är det för en hemlighet egentligen”… många har besökt mig, många vet vart jag flyttat, och varför denna blygsel, sekretess?

Jag försöker ta hänsyn till mina grannar på annat sätt, men att inte kunna visa huset där jag bor känns konstigt. Jag har fotograferat många av mina hem förr, låt gå för att de flesta då varit våningshus, eller höghus eller vad de nu må kallas.

Sedan tänkte jag först att jag inte klarar av att svara på Elisamatildas frågor denna vecka. De kändes för svåra 🙂 Men jag tar dem som den utmaning de är och här kommer svaren där ”Bara mer och mer” är temat.

Vad har du svårt för att äta med måtta?
Kom inte först på något, men jo… Suffeli Puffi Snacks, ett slags majssnacks med chokladöverdrag. Jag måste sätta bort påsen för att handen inte automatiskt ska söka sig in i den hela tiden 🙂

Vad säger du ofta som du vill sluta med?
”Ei ooo heleppoo” på dialekt på finska – betyder ”det är inte lätt”. Men inte är det nåt jag vill sluta säga, jag bara säger det ofta nuförtiden då mycket har blivit ”svårare” än det var då jag var yngre 😀

Vilken ovana har du tagit bort som har varit svårt?
Kommer inte på någon sådan. Men om det är en ovana att jobba mycket och hela tiden så den håller jag på att ta bort. Få se hur svårt det blir.

Vilket ställe återvänder du till bara för att du alltid gått dit?
Finns inga sådana heller känns det som. Jag går till olika affärer, olika restauranger och kafeterior. Men klart att jag har favoritställen bland dem.

Vad hoppas du för alltid fortsätter?
Allvarligt talat freden i vårt land och i våra grannländer. Lättsammare sagt, något som är omöjligt. Att sommaren skulle vara för evigt, eller inte övergå till annat än en solig höst.

    Ytterligare en vinkel från hemmet

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
    Jag har möblerat om ganska många gånger. Flyttade med grannen Pias hjälp i förrgår teven och soffan, vet inte hur många gånger vi testat olika alternativ, men nu börjar det kännas bra.

    Här sitter jag i soffan och fotograferar mot köket och sovrummets dörr. Till vänster syns kakelugnen, sedan spegeln, sedan en del av köket och till höger sovrummet 🙂

    Jag har ju många grönväxter och även de har fått flytta runt. På vintern kan det bli rätt mörkt i bostaden och då får jag åter se var växterna trivs bäst, var de får lagom med ljus men inte behöver stå för kallt.

    Hösten och vintern blir således spännande tider på många sätt och vis.

    I dag ska jag i all enkelhet fira att jag varit fem år chefredaktör för Nya Östis. Mitt företag fyllde åtta år i juli och det datumet glömde jag just då bort.

    Åtta år som egenföretagare utan någon längre semester, och aldrig betald sådan, är en lång tid. Jag lyfter sedan ett par månader tillbaka partiell förtida ålderspension. Målet är att på sikt jobba mindre så att jag också hinner göra annat medan jag har någorlunda med ork. Mitt knä är i ganska bra skick nu, men det blir troligen aldrig riktigt totalt bra eftersom allt bottnar i en gammal meniskskada och med åren slits ju människans leder hur vi än försöker hålla oss i form 🙂

    Äntligen, fritt framför spegeln

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Tycker att det här visar en fin bild av min bostad. Jag fick äntligen bort alla lådor och kassar som hade legat på hög framför spegeln. Jag sitter i soffan och tar den här bilden, mot spegeln som finns i mitt stora rum och mot köket till höger.

    Spegeln är lite rolig i sig. Den är byggd av tre glasdelar så det ser ut som om där fanns två flaskor på bordet. Två vaser syns också till vänster. Och när jag första gången såg mig själv i spegeln, sittande på en stol vid sekretären, som inte syns på bilden, tänkte jag ”så där mullig är jag inte” och det var spegeln som ljög 😂

    Fortfarande finns här små lådor med allt möjligt som jag inte kunnat sortera. Jag saknar ännu klädskåp men ska försöka få in ett sådant under hösten. Något slags skåp eller förvaringssystem för mina dagböcker vill jag också ha. De ska inte ligga i förvaringsboxar av plast i ett skåp som hittills, då läser jag dem aldrig.

    Ljuvliga morgonstund

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Det är bra då kroppen är funtad så att den säger ifrån när det blir för mycket. Jag brukar få febertoppar då jag stressar. Det hade jag natten mellan måndag och tisdag. Jag får bort dem med febernedsättande medel och sover med kläder på så att jag svettas ut allt.

    Sedan tog jag det tämligen lugnt och lade jag mig 21.30 eftersom jag var totalt utmattad. Sov sedan bra i nästan elva timmar.

    Ytterligare ”en vrå” som jag fått lite ordning på. Fick också hjälp igår av grannen Pia med att få en matta på plats, då den krävde att några tunga saker flyttades.

    I morse vaknade jag till sol bakom spetsgardinerna, såsom så många andra morgnar här på nya adressen. Snart har jag bott här två veckor ❤

    Jag satt en stund på sängen och mediterade vid öppet fönster.
    Sedan ställde jag mig barfota på trägolvet i köket där solen lyste in. Kände värmen mellan träytan och fötterna.
    Gjorde i långsam takt frukost, med sallad från grannens friland.
    Den här dagen ska bli bra.