choklad

Glad måndag, lucka 24 öppnad!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Ja, så har då 24 dagar gått i november och adventskalenders sista lucka har öppnats! Caritas protestaktion mot allt tidigare marknadsföring av julen (slutet av oktober ÄR för tidigt enligt mig), har avslutats för detta år. Buenopaketets innehåll, som innehåller två stänger med frasig choklad, är snart uppätet.

Om choklad förlänger livet eller inte må vara osagt, men ett skratt lär göra det, och den här lilla vitsen tycker jag är skojig 🙂

Den här dagen har varit fartfylld ända sedan jag slog upp ögonen. Har lite bekymmer med lånebilen, så det blir till att hitta alternativ och plan B och plan C för att få arbetsuppdragen skötta. Även med tanke på anhörigvården blir det nu allt möjligt som kanske måste planeras om.

Skrev en hel del igår men blev inte klar med allt, och fick nya uppdrag i dag så här har jag suttit vid datorn sedan i morse. En kort promenad blev det mitt på dagen till ett möte, så jag har varit utomhus.

Huvudet är fullt av tankar och planer, ibland är det svårt att somna om kvällarna just därför. Tids nog kan jag skriva mer här, men just nu är det för tidigt att säga vare sig bu eller bä.

Många utmaningar på gång

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… i alla fall i Blogglandia! Hos Nacka-Åke hoppar vi på tåget där temat är Guds hus.
I onsdags gick jag förbi här och då kom jag ihåg Åkes kommande tema.

Vår kyrka i Lovisa är nyrenoverad med bland annat nytt tak. En kostsam med nödvändig satsning, och nu skiner de nya plåtarna åtminstone då solen lyser på dem. De ska målas senare. Målningsarbetet kan inte göras direkt då plåten är ny, den ska först utsättas för lite väder och vind har jag förstått.

Bloggaren LillaSyster ber oss varje dag i november lägga upp något färgsprakande som ger ett lyft åt en månad som för det mesta är väldigt grå på våra breddgrader.

Ett färgsprakande minne från augusti då Pridefestival arrangerades i Lovisa.

Imorgon har vi Skyltsöndag och Veckans foton och på måndag Glad måndag och på tisdagar sätter jag ibland ut bilder av träd.

Vi har en ny månad som börjar i dag och då brukar jag visa bilden som finns i min Muminkalender, men den får vänta ett tag.

Som protest mot att julen syns i affärerna ungefär samtidigt med Halloween redan i oktober brukar jag köpa en adventskalender då och också öppna luckorna från första till 24:e november istället för att vänta till december. Det här har jag hållit på med nu några år och här ser ni årets kalender.

Glad måndag! 27-10-2025

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Måndag igen! Och den sista i oktober månad. Sedan går vi in i den troligtvis lonkero-grå november månaden 😀 Första måndagen i den månaden kommer min lilla åldersrelaterade förtida arbetspension, alltid lika välkommet för en hårt stretande frilansreporter.

Handgjorda praliner från Uleåborg (Oulu), köpta på Mat- och vinmässan i fredags. Jag äter högst en om dagen, och det görs med andakt som vi brukar säga.

Här har vi en del av alla smaker man kunde välja på. Kan ge er några översättningar:

Mansikka – jordgubbe
Vadelma – hallon
Raparpri – rabarber
Tyrni – havtorn
Paahdettu karamelli – rostad karamell
Passionhedelmä – passionsfrukt
Kahvi – kaffe
Päärynä-lime – päron-lime
Sitruuna – citron

Nu ska jag snart spatsera iväg för att hämta lånebilen som jag behöver på ett uppdrag imorgon. Jag är ju med i Folkhälsans Hälsostegen-kampanj i oktober också i år, men jag har inte gjort så stort nummer av det eftersom jag inte har några högt uppsatta mål med promenaderna. Jag går bara för att få frisk luft och för att benen ska få lite rörelse.

Jag får väl ta i trä, knacka i mitt huvud, då jag säger att mitt knä nu varit i bra form några veckor… men, jag tar stavarna för säkerhets skull.

Den som blir lurad ska inte skämmas

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden är fixad med artificiell intelligens. Inte ofta jag använder sådana, men ibland har jag inte foton som direkt passar mina inlägg. Som till exempel nu, då jag råkade ut för ett bedrägeriförsök via nätet i morse.

Det är bovarna bakom lurendrejerierna som ska skämmas. Inte jag. Därför vill jag öppet berätta om det som hände. För jag tror att många skäms om de gått på nitar.

Idag undrade jag i mataffären varför mitt bankkort inte fungerade. Lyckligtvis hade jag kontanter i plånboken. Så vi kan aldrig tillräckligt mycket poängtera kontanternas värde.
Jag fick inte heller ut pengar via bankomaten.

Så jag körde direkt till min bank, OP-Salpa vid Drottninggatan, där man kan gå in och få betjäning av personer bakom disk. Kontanter får jag ut först imorgon om jag hinner till banken mellan klockan 10 och 12, och nytt bankkort först om en vecka.

Det här blir en nyttig läxa. En hel vecka utan bankkort och kreditkort 😀

På Facebook skrev jag så här:
LURAD! Se upp för en reklam som säljer Fazers choklad för bara 6,99 under namnet Suomen Suklaa bland annat här via FB. Allt såg trovärdigt ut och verifieringen för kreditkortet såg normal ut. Men hups! Beställningen lyckades inte… och bra så. OP-banken var på alerten och stängde mitt kort direkt – hjärtevarmt tack för det 🙏❤ Undrade själv i S-Market när kortet inte funkade, fick inte heller ut pengar via automaten där. Gick in på vårt kontor med den fina personliga servicen – OP Salpa i Lovisa. Hade banken inte anat oråd och stängt kortet hade någon på Cypern dragit 6,99 varje månad från mitt kreditkort. Så kan det gå när man gillar choklad! Nu får jag vänta på nytt kort en vecka, men det gör jag mer än gärna.

Jag har aldrig skrattat åt andra som blivit lurade via nättransaktioner, och efter den här incidenten har jag ännu mer förståelse för att vem som helst kan drabbas.

Var finns den öppna, empatiska, verbala personen?

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Detta var inte en vy från jobbet jag gjorde i dag, men jag köpte den här chokladasken från affären där jag intervjuade en prao-elev. Prao = praktisk arbetsorientering och jag har under gårdagen och i dag talat med tre unga som gjort sin prao under veckan.

Grannen gjorde för några dagar sedan TVÅ snögubbar. Rester av dem står kvar, det har ju varit plusgrader och regnat. De tappar ögon och tänder först, sedan kanske något hårstrå… Men snäll som grannen är fixade hon nya sådana åt gubbarna.

Fick ett mindre reportage klart i dag och en del kortare texter. Mycket handlar om att förbereda kommande jobb, komma överens om intervjutider och träffar, och ibland behöver man läsa på vissa saker.

Igår kväll blev jag plötsligt väldigt trött och sedan överrumplades jag av gråt. Jag brukar inte hejda den då den kommer, men jag har inte gråtit så mycket på sista tiden – kanske bara inte haft anledning att vara ledsen eller att sörja, och bra så.

Men nu tror jag att det har blivit för mycket fastän jag försökt undvika nyheter från Sverige och världen. Örebro och all sorg där. Trumpens tokerier som man egentligen inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Mina funderingar som kommer och går kring cellförändringarna. Och så ensamheten som pågått snart elva år.

Det sägs ju att ensamhet kan göra en människa sjuk. Jag oroar mig inte alltid för det, och jag tänker inte ”plocka upp en gubbe” bara för att slippa vara ensam. Jag vet att det kommer bättre dagar efter de dagar då jag varit nere. Jag har vänner och tillsvidare har jag ett givande jobb där jag får träffa människor.
En sambo vill jag inte ha, men en vän.

Det jag kanske mest saknar i vardagen är djupa samtal tillsammans med en verbal person. Tankeutbyte som sker så att båda ger och tar, pratar och lyssnar. Jag vill gärna också skriva brev eller byta tankar via mejl. Telefon är ok ibland men binder till vissa tider.

Att hitta den där verbala och öppna, empatiska och modiga människan har visat sig vara mer än knepigt. Har skrivit mycket om det här, och ni lär få höra klagovisan också i framtiden.

Föreslå inte att jag ska sluta blogga och bli mindre offentlig som person 😂 Att jag ska gå under jorden och hålla mig tyst. Den gubbe som inte klarar av mig sådan som jag är, han är inte stark nog och honom vill jag inte ha. Men visst har jag tänkt att det är mitt öppna sätt, bland annat på bloggen, som skrämmer många.

Och så var det god jul igen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det här är bara en bråkdel av urvalet på hyllorna med choklad i S-Market i Lovisa. Det är den 28 september och vi har haft strålande sensommarväder med +19 grader så det här känns ju onekligen lite avigt. Men jag ska snart köpa min första julkalender och äta upp chokladen i den under tjugofyra dagar i oktober, såsom jag brukar.

Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få gå till frissan. Bokningen blev framskjuten på grund av kronprinsessans besök. Då jag bokade 21 september för frissa, fem veckor innan det datumet, visste jag inte att Victoria och Daniel skulle besöka Lovisa. Nu är frisyren verkligen i behov av ett lyft.

Dags att öppna adventskalendern!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Första luckan i adventskalendern öppnades i dag.
Vad då, inte första december?

Nej, det är första november, men då julen kommer till butikerna redan i oktober så köper jag en adventskalender redan då. Jag började med protesten ifjol och fortsätter i år. Öppnar en lucka fram till den 24:e november. En liten bit god After Eight-choklad verkar finnas i varje. Den första hade formen av en väderkvarn, få se vad som kommer härnäst!

I dag börjar jag fylla i steg och poäng i Folkhälsans Aktiv året om-kampanj. Jag skriver inlägg om mina fortsatta promenader, under kategorin Hälsostegen, men jag gör det inte längre varje dag och jag samlar flera dagars steg där.

Glad måndag! 26-09-2022

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Choklad gör dig glad! Sista måndagen i september och nu gäller det bara att tänka att då tiden går så fort som den går så rullar vi snabbt över jul och nyår, mot ett ljusnande februari och sedan en ny vår igen 😀

Pieni pala kiltteyttä – En liten bit godhet.

När jag öppnade paketet hittade jag det här.

För varje bit som jag bryter finns det något jag kan göra i Snällhetsutmaningen ❤
Jag märkte det ändå inte då jag hade ätit de fyra första bitarna. Men en sådan bra och kul grej det här är!

Fem en fredag – Ge och få

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Det här är handgjorda praliner som jag fick av en vän för ett år sedan. Funkar bra som symbolbild nu.

Hos Elisamatilda är temat för Fem en fredag i dag: ”Ge och få”.

Vad är en bra present att ge bort?
– Jag brukar tänka på den som ska få gåvan. Vad tycker han eller hon om? Vad är lämpligt just då. Blommor, choklad, vin? Men det kan också vara ett pussel, en bok. Något personligt.

Vad är en dålig present att få?
– Jag tycker att det inte finns dåliga presenter. Jag vill inte vara otacksam.

Vad står just nu på din önskelista?
– Att kriget i Ukraina ska sluta NU!

Har du någon gång bytt en present du fått?
– Ja, det har hänt någon enstaka gång. Om jag fått en bok jag redan läst, ett pussel jag redan lagt. Men det händer inte ofta.

Vad tycker du särskilt mycket om att få?
– Krukväxter, ett gott vitt vin, choklad, om vi talar om gåvor. Annars tycker jag om att få tid med vänner, och i dag ska jag för första gången på ungefär ett halvt år åter åka på innebandyresa ❤

Två nätter ska jag vara borta…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… och en herrans massa saker ska jag ha med mig 😱🤣

På bilden syns bara en liten bråkdel av allt.

Choklad behövs för överlevnad 😀 Strumpor eftersom det bara är +4 grader om morgnarna nu. Stugan är uppvärmd, men tror att det är lite för kallt att vara barfota där ändå.
Senap till grillkorven, bokningspapperen, kamera, dagbok, förstahjälpskit, små kex och riskakor som tilltugg.

Utöver detta:
– En väska med enbart tekniska prylar. Bärbar dator, ipad, kamera, telefon och alla deras laddningstillbehör.
– En väska med baddräkt, hygienartiklar och badrock så att jag klarar mig upp från vattnet och bryggan in till bastun i stugan. Sträckan är nämligen minst femtio meter lång enligt vad jag förstått av bilderna från platsen.
– En väska med kläder. Behövs ett par byten och även varma plagg om vi ska vara ute på gården och det ska vi.
– En väska med mat och dryck.

I bilen ska vi också få plats för väninnans alla saker och två små hundar med allt som de behöver.

Tanken är att skriva några inlägg och visa bilder även från stugan, om tekniken funkar där.
Någon kanske tänker ”måste man ha datorer med sig till en stuga”? Ska man inte leva ödemarksliv där?
Ett enkelt liv med bastu, grillkorv, annan god mat och dryck, simturer osv. kan mycket väl kombineras med ett modernt liv. Lyckligtvis tänker vi som reser iväg på samma sätt. Skulle vara hemskt med någon som direkt gnällde ”måste du åter ta fram datorn eller telefonen”…