dagbok

Liten shoppingrunda

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Bra finsk musik som jag upptäckte genom bilradion häromdan.
Bra finsk musik som jag upptäckte genom bilradion häromdan.

I dessa tider då många förutsätter att allt ska vara gratis, då man laddar ner musik via olika program och lyssnar på låtar vi Youtube. I dessa tider ville jag göra annorlunda, vara lite gammalmodig och gå till musikaffären.
Disken med cd-skivor där är av förståeliga skäl inte stor, Macu´s Music lever inte av dem allena.
Köpte Samuli Edelmanns nyaste cd och beställde Kaija Koos samlingsalbum.
Vill man ha kvar tjänster och affärer i stan måste man använda dem.

Ny dagbok och klistermärken.
Ny dagbok och klistermärken.

Sedan styrde jag stegen mot bokhandeln. Pärmen på det som ska bli följande dagbok beskriver mig sådan som jag känner mig i dag. Klart jag vet att jag inte ÄR så där ung men jag känner mig ung i sinnet och har hittat tillbaka till något jag trodde jag inte ens ville vidkännas – något slags kvinnlighet.
Och klisterbilderna talar ju för sig själva… 😉 ❤

Något smått jag köpt

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Två dagböcker och ett pennställ.
Två dagböcker och ett pennställ.

I samband med Framtidsverkstaden på Konstfabriken tittade jag ett par gånger in i butiken Tiger. Där finns en massa roliga och förmånliga prylar. Köpte ett svart enkelt pennställ och två häften som blir dagböcker. Jag vill att sidorna ska vara linjerade, inte ha rutfält eller vara blanka.

Roliga namn Ikea har på sina produkter.
Roliga namn Ikea har på sina produkter.

Besökte Ikea med en kollega och vän i går.
Det jag var ute efter hittade jag efter en viss möda, alltså en sängkappa.
Hade helst velat ha svarta, det samma gällde lakanet – men det fanns inga sådana så grått fick duga. De påslakan jag hittills godkänt i mitt sortiment är svartvita och gråvita.

Och ni vet ju att den där Ingvar Kamprad inte var nån dum kille.
Om man ska ha två, tre eller fyra grejer från Ikea kommer man hem med sex, sju, tio eller i värsta fall femton saker. Jag höll mig ganska bra till inköpslistan, men föll nog i Kamprads fälla ändå…

Tallrikar och knivar i rätta färger.
En matta till sovrummet.
En svart badhandduk.
Två vita ytterkrukor med spetskant, hade en sedan tidigare.
En svart tamburmajor (kallas väl så i Sverige?), mörka trägalgar så jag slipper alla i plast i blandade färger… värmeljus, servetter… ja, ni vet 🙂

Har fullt program fredag, lördag, söndag – men det inkluderar att packa upp och ställa i ordning så jag visar er fler bilder då 🙂

Staden känns för liten

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
En ny dagbok.
En ny dagbok.

Jag vågade mig ut på stan i dag, till en marknad  i centrum. Men jag hade bara hunnit vara där fem minuter innan jag fick syn på henne. Och då klarade jag dessvärre inte av att vara kvar längre.

Många säger till mig att jag ska hålla hakan uppe. Jag har inte gjort något fel. Men jag är inte riktigt så stark ännu. När jag ser henne tänker jag ju bara på att det är hon som kan gå runt på stan och vara stolt. Det var ju hon som lyckades snärja honom.

Jag hann ändå köpa häftet ni ser på bilden. Det ska bli min följande dagbok. Ytan är gjord av juteväv som tidigare varit en säck för kaffebönor.

Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.
Jag på pop-up-cafeterian på gamla apoteksgården.

Tänkte för en gångs skull med stolthet visa en bild på mig själv. Måste ju börja sluta skämmas över hur jag ser ut.
Ni får förstå att jag ändå plågas av de tankarna. Att jag blev bortbytt. Det är inte konstigt alls att jag känner mig fet och ful och värdelös. Hur mycket vänner och bekanta än säger att jag inte är ful, så härskar väldigt mörka tankar i mitt inre.

Bland annat känns Lovisa stad för liten just nu. Jag har alltid älskat min hemstad, men den känslan som råder just nu är att staden är hans och hennes, inte min.

En rolig stol på pop-up-cafeterian.
En rolig stol på pop-up-cafeterian.

På gamla apoteksgården hade Jennie och Maija ställt upp sitt härliga pop-up-café. Fina stolar, inte sant?

Och så har jag tagit en del bilder på vår fina badstrand och av ett par fina fönster. Dem lägger jag ut senare!

Släpp aldrig dina drömmar

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Imagine står det på smycket.
Imagine står det på smycket.

Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.

Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.

Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.

Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.

Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.

Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.

Oskrivna blad

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.
Midsommarafton och två oskrivna blad i min dagbok.

Jämfört med hur jag sov de första veckorna efter chocken har jag nu börjat sova rätt bra. Jag tar en tablett melatonin en halvtimme innan jag vill känna mig dåsig. Inga beroendeframkallande sömntabletter för mig, tack.
Såg England förlora mot Uruguay i fotbollens VM-gruppspel i går och lade mig klockan 12. Vaknar nästan alltid sju. Försöker hålla dygnsrytmen.

Ser den här midsommaraftonens morgon och därpå följande timmar som två oskrivna blad i mitt liv. I pappersdagboken skriver jag ner precis allt som händer och där skräder jag inte orden…
De som känner mig vet att jag skrivit dagbok för hand sedan 1976. För mig har skrivandet alltid haft en läkande effekt. Jag vill kunna se tillbaka på allt, hur illa jag mått men också vilka framsteg jag gjort. Utan en dagbok skulle livet, speciellt den här sommaren, kännas som ett enda virrvarr.

Nu ska jag äta frukost och sedan midsommarstäda! Jag lever ibland som en liten rövare då jag är ensam 😀

Sommarens löften

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Har skrivit dagbok sedan 1976.
Har skrivit dagbok sedan 1976.

Jag har säkert berättat det förr. Att jag skrivit dagbok, för hand, sedan 1976. Och att jag så gammal som jag är gillar klistermärken. De piggar ju upp sidorna 🙂

Varje sommar, och speciellt på semestern, tänker jag att NU ska jag skriva flitigare än vanligt. Varje dag. Det lovar jag mig själv också i år. Få se hur det går.

Annars har jag inte den här sommaren gjort någon lista på vad jag bör och vill göra. Jag tror jag får det viktigaste gjort ändå. Finns det nåt viktigare än att bara vara, och njuta?

Gamla kära ting, termos

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan :-)
Svår att fotografera så att alla härliga slitna detaljer syns, och bulan i sidan 🙂

Man har ju många gamla och kära ting, så jag kanske börjar visa dem sporadiskt här. Saker som har historia.
Har ibland tänkt att om jag skulle vara tvungen att göra mig av med 90 procent av allt jag äger, till exempel inför en flytt, så finns det ju vissa saker som är väldigt kära.

Om jag skulle tvingas välja något speciellt, till exempel bara hinna ta med mig tre-fyra saker, i samband med en katastrof (brand eller dylikt) skulle det kanske vara dagbok, fotoalbum och sånt.

Men inför en flytt kan man ju vända och vrida på saker, fråga sig vad man behöver och vad som har historiskt värde (antikt) och vad som har stort affektionsvärde.

Kom att tänka på allt det här då jag satt med makens farfars termos framför mig. Den har Niilo haft med sig då han jobbade på sågen i Lovisa. Kaffe i termos och smörgåsar i paket, antar jag.
Termosen har sina skavanker, men så ska det ju vara – det visar att den varit med om ett och annat. Och fortfarande håller den kaffet varmt.

Inga-måsten-dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.
Tidningen Skriva är nischad för oss som älskar att läsa och skriva.

Vad jag ska göra i dag?
Sitta vid datorn och läsa bloggar och kommentera vad andra skrivit. Spela spel på Facebook, läsa tidningar och böcker, skriva dagbok.

Kort sagt ska jag njuta.
Och jag vet att det är helt fantastiskt vårväder där ute, så jag har inte tänkt missa det heller. För då det blir eftermiddag går jag ut på balkongen, om det så ska vara iförd dunjacka.

Underbart att det finns inga-måsten-dagar.

Mission impossible?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag ska jag bland annat intervjua mig själv. Mission impossible? Ska jag stå framför spegeln och ställa ledande och provokativa frågor åt mig själv?

Texten publiceras i en bilaga som kommer ut senare på hösten, men den har inget med min arbetsplats Östra Nyland att göra.

Ska också fila lite på några kapitel i slutet av boken. På torsdagen har jag tänkt laya sidorna, tanken är att få allt klart på söndag kväll och sedan är det tryckeriet-nästa.
Därifrån ska jag endera dagen per post få exempel, samples, som visar vilken papperskvalitet jag valt.

Har också en del andra projekt på G. Texter som ska till Lovisa Tors programblad inför innebandyns ligastart. Bilen ska på reparation (en lampa indikerar att det är något fel på bränsle- och avgasrenaren). Och nu blippar en av våra brandvarnare, vilket jag tror betyder att batteriet håller på att säga upp kontraktet.
Borde också beställa tid till frisören, skriva gratulationskort, skriva dagbok, rensa sms och mejl, kontakta en datorexpert eftersom mitt arbetsredskap tydligen behöver mer minne…
Får utan vidare hela arbetsdagar att gå utan att vara på jobb på riktigt. Det enda lilla minuset med allt jobb jag har att göra här hemma är att det inte ger mig någon lön.

I väntan på valvakan…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

… har jag städat. Inte så mycket men åtminstone lite. Det ser kanske inte så organiserat ut det här heller, men ni vet ju inte hur det såg ut innan.

Annars har jag roat mig med att läsa andras bloggar. Det nöjet tar ju aldrig slut för det måste ju finnas miljoner och åter miljoner av dem. Mest gillar jag vardagsbloggar, med ganska korta texter och en eller fler bilder. Det behöver alltså inte vara något märkvärdigt och flashigt. Ibland berörs jag mer, till exempel om någon berättar om sjukdom eller olyckor de råkat ut för. Då påminns vi om hur skört livet är, hur viktig varje sekund och vardagen är.

Ibland bjuder bloggarna på mycket humor, ironi och skratt. I livet behövs ju alla ingredienser.
I kväll blir det valvaka vid tv:n och säkert lite på webben också. Ska bli riktigt spännande att se hur Eva klarar sig!