Ja, ja – det gick så här i detta VM.
Finland spelade håglöst i två perioder. Inte minsta spår av jäklar anamma. Eller så kunde lejonen inte bättre. Vem vet?

Matchen var inte direkt underhållande men målen avgör och Sverige pangade in dem, två i numerärt överläge och ett i tom bur. 3-0 och det är målen som räknas.

Ännu för tio år sedan hade jag varit knäckt och gömt mig under ett täcke i tre dygn om Finland hade förlorat mot Sverige. Men jag vet inte varför jag inte längre tar förluster särskilt hårt. Har jag blivit apatisk? Vart har glöden tagit vägen? Behöver jag gå till en psykolog?

Kanske jag tänker att jag kan få min revansch i kväll? För Finland och Krista Siegfrids slår ju ut Robin Stjernbergs ”You” utan problem? Han kommer inte att höra nåt annat än DING-DONG i öronen flera veckor framöver 😀