Var på två fester i går och i kväll blir det en till 🙂 Trevligt att träffa människor, eventuellt få nya bekanta.
I väntan på att få tillstånd att publicera bilder från en av festerna på min blogg gräver jag i arkivet med bilder tagna under Nya Östis läsarresa i Italien och Frankrike 29.9–5.10.
… så dör jag lycklig. Det sade jag i somras åt en vän då jag kände att jag hade tagit kommandot över mitt eget liv. Jag hade fattat beslut som inte var lätta att fatta, och jag hade bestämt mig för att ta en dag i sänder och att lita på att saker och ting ordnar sig.
När en dörr stängs öppnar sig så småningom andra. Det vet jag nu, när jag har facit i hand på vad som hände efter skilsmässan. Klart att jag inte hade velat att den inträffade, men när det nu ändå blev så att jag inte ensam kunde bestämma, gällde det att göra det bästa av situationen.
Jag minns hur jag verkligen visste att det var sant det som många vänner sa till mig då ”håll ut, allt ordnar sig” – men mitt i den stora sorgen kan man inte se allt med klara ögon. Man måste GENOM sorgen. Jag kan upprepa det ända in i evigheten – det går inte att komma förbi, över eller under det som gör ont. Man ska genom det, och tiden som krävs varierar för varje individ.
Till min vän Anna i Sverige skickar jag en särskild hälsning, den här sången har verkligen gett krafter ❤
Den här dagen har jag jobbat flitigt från tio i morse till fyra på eftermiddagen. Det har varit intervjuer per telefon, inlägg till Bloglovisa, protokoll för en förening jag är aktiv inom och diverse förberedelser inför en massa projekt jag har lyckan att få vara delaktig i.
Nu när jag orkar så bra själv och är tillfreds med livet tänker jag ofta på dem som inte orkar. Som genomgår sorger av olika slag. Som har förlorat någon nära och kär, eller som drabbats av en energikrävande sjukdom.
Jag uppmuntrar så gott jag kan men jag förstår också att jag inte alltid kan få gensvar. För den som är mitt uppe i en sorg har fullt upp med den. Den personen jobbar sig framåt, minut för minut, dag för dag.
Då jag tänker på hur jag reagerade själv, hur det var då jag inte ens orkade gå utanför dörren… så vet jag att tacksamheten för att vänner pushade alltid finns. Och det sade jag också ofta då … ”om jag inte tackar ja till att komma ut i dag, glöm mig inte, tjata på mig om och om igen… någon dag orkar jag igen”.
… och mycket symbolik.
När en dörr stängs öppnar sig nya, bara du ser dem.
Med facit i hand efter skilsmässan vet jag att det är så.
Också med facit i hand efter hoppet ut i det nästan okända som jag tog då jag sade upp mig från en fast tjänst.
Bilden är tagen i Tystnadens trädgård i Vivamo i Lojo.
Ha en bra fredag alla! Min går i arbetets tecken hela eftermiddagen och på kvällen träffar jag goda vänner över ett glas vin 🙂
… ska ni veta att jag dör lycklig.
Någon gång i maj bestämde jag mig.
Den här sommaren ska bli bra.
Jag frågade mig vad jag drömmer om. Vad vill jag göra och varför? Vilka människor vill jag umgås med? Vem ger mig stöd, vem tror på mig, vem vandrar vid min sida, vem bär mig om så behövs?
Jag fattade stora beslut. Men inte utan att tvivla, vackla, känna oro och stappla. Så kommer jag att göra även i framtiden.
Men varken oro eller tvivel ska någonsin få mig att ge upp mina värderingar eller att släppa mina drömmar.
Jag hoppas att många av er som läser det här ska förstå att ni har varit och är viktiga delar av mitt liv. En del av er har hört mig uttala de här orden högt.
Om jag dör nu så dör jag lycklig.
En skilsmässa behöver inte vara slutet på ett liv.
Den kan vara början på något nytt och underbart.
En del dörrar stängdes bakom mig, men nya öppnades framför mig.
Dessa hittade jag på Engströms gård då jag besökte de öppna trädgårdarna.
Önskar alla en solig onsdag med dem!
Del 7 i serien finns här, och alla portar/grindar/dörrar hittas via Kategorier på startsidan.
Har som ni märkt breddat kategorin Fina grindar/portar till att även omfatta dörrar. Den här finns på Postbacken i Illby i Borgå.
… och på avstånd ser den idylliska stugan ut så här.
Försöker njuta av sommaren fastän det är tungt att vänta på besked om jobbet. Över tre veckor av ovisshet ännu… Nåt slags besked kommer då, och så länge som samarbetsförhandlingarna pågår bör alla få den arbetsro som de kräver.
Senast i augusti vet alla vad som händer med deras jobb. Men om det är i början eller i slutet av augusti vet jag inte.
Bloggandet lider också då jag inte vet vad jag kan eller vågar skriva här.
Tröstar säkert inte er som följer mig då jag säger att senast i början av september kan jag berätta mer… 🙂
I den här serien har jag i fortsättningen inte bara grindar och portar utan också dörrar, så får jag lite mera bredd på det hela. Visar nu två bilder som jag tog i Strömfors då jag var där i mitten av april.
På startsidan under rubriken Kategorier hittar du alla grindar och portar. Där finns också Fina fönster, Hur galet som helst, Glad måndag, Skyltsöndag och andra serier.
Huset ser ut så här på en bild från Nylands förbund, foto Tuula Palaste-Eerola.
Var tillbaka på jobbet i dag efter två härligt soliga och händelserika semesterveckor. Kom i gång bra och fick uppgifter som gav mig riktig arbetsglädje.
Då man jobbar i huvudsak som nyhetsreporter är alla artiklar nödvändigtvis varken lätta eller roliga att göra. Men det är bra med sådana utmaningar också och vissa nyheter går jag i gång på. Genom åren har jag ändå insett att jag inte är en skjutjärnsjournalist och att jag har lite svårt för att problematisera eller att skriva braskande rubriker.
Mest gillar jag att få göra feature, personporträtt och grejer till dagbokssidorna. De närmaste dagarna har jag ganska många sådana grejer bokade.
I samband med ett dagboksjobb jag gjorde i dag hittade jag ytterligare två dörrar som hör till Småfolkets stig.
Åkte runt och tog några bilder i Lovisa i dag. Av våra fina parker bland annat. Och så hittade jag ett brunnslock, en skylt och två dörrar som hör till Småfolkets stig i Lovisa.
Att gå, cykla eller bila runt och fotografera får mig att känna att jag lever, att jag är stark och klarar mig ensam om jag så måste. Med det inte alls sagt att jag inte behöver släkt och vänner. De ger fortfarande stort stöd, jag vet var jag har dem som känner mig utan och innan, som inte sprider falska rykten om mig.
Häromdagen kom en kvinna fram till mig och frågade hur jag mår. Hon hade ”hört på stan” att jag mår dåligt. Jag berättade åt henne att jag vet att sådana rykten sprids om mig men att de inte är sanna. Jag tackade henne också för att hon kom direkt till mig och frågade hur saker och ting står till.
Klart det kräver energi av mig då jag tänker på det här, hur många lögner som far runt och som jag inte har en chans att påverka. Men varje gång någon kommer direkt till mig får jag berätta min version om mitt liv 🙂
Och då har åter skjutit i sank en osann berättelse om mig.
För även om jag fortfarande kan vara ledsen ibland för att den kärlek jag trodde skulle vara för livet dog ut – betyder det inte att jag är för evigt knäckt, eller att jag skulle vilja ha tillbaka det jag miste.
Jag har ett nytt liv nu, jag är för det mesta glad, jag har vänner, jag känner mig ofta vacker och stark (fast nu får jag säkert ett meddelande där det står ”hörru du, sluta med sånt där, du är gammal och ful)…
Kort och gott. Jag mår inte så dåligt som ryktet om mig säger, jag är inte död heller 😉
… ja, och egentligen två till men då satt jag i bilen så dem får jag fotografera senare.
Dörrarna jag skriver om hör till projektet Småfolkets stig i Lovisa.
Alla dörrar finns inte vid stenfoten till husen eftersom den som i detta fall kan vara täckt av buskar eller gräs. Någon husägare har också valt att placerar småfolkets dörr på ett plank.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
