Dunkahäll

Hoppa på tåget, där ordet är Ö

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Dunkahäll, en härlig liten ö med fina klippor. Den ligger inne i Lovisaviken och var i min barndom ofta ett mål för utflykter med mamma, pappa och min syster. Those were the lucky old days ❤ Här var det härligt att bada.

Nu kommer jag nästan aldrig ut hit mer, jag har ju ingen båt. Här åker jag också bara förbi holmen med Svartholmsbåten, alltså med sikte på en annan ö i Lovisaviken.

Ordet ”Ö” är temat hos lokföraren Åke i Hoppa på tåget i dag.

Och så något helt annat, bara en bild av en skugga på golvet. Spetsgardinerna gör så fint mönster.

I natt regnade det äntligen. Vet inte hur många millimeter, har inte kollat mätaren än. Men gissningsvis runt 30 mm? Välkommet. Och lite åska i fjärran.

Ligger ofta och tittar på väderspektakel genom fönstret. Hade lagt mig strax före midnatt. Musiken från evenemanget Saltfest på Skeppsbron, som jag fick ta gratis del av hela dagen, tystnade prick klockan 24 såsom det enligt reglerna ska.
Vaknade av regnet och låg vaken en timme, det öste ner. Tack 🙏

Temperaturen gick ner från 28 i sovrummet till 25 och ute var det +19 i något skede. Väldigt skönt nu efter värmeböljan. Just nu behöver jag inte ha fläktarna att snurra här hemma. Ute verkar det vara behagliga +23. Kan ju alltid hoppas att augusti månad blir en månad med lagom sommarvärme 🙂

Arkivet – 12 juli 2012

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Efter alla snöbilder jag visat här i början av veckan passar det bra att drömma lite om sommaren.
Och att visa en bild från Lovisa, såsom jag lovat göra.
Den lilla holmen Dunkahäll ligger på ett par kilometers avstånd från centrum. Jag har många fina minnen från den då jag var där i barndomen och ungdomen med träbåten Puck som vi hade på den tiden ❤

Dunkahäll, 12 juli 2012.
Dunkahäll, 12 juli 2012.

Klättersöndag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.
I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.

Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.

Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.
Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.

På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt...
På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt… Avståndet från lilla stenen till den stora var rätt stort och så skulle jag ju ännu uppåt!

Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på :-)
Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på 🙂

Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.

Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats och lyser nu vackert röd i skogen.
Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats.

På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.
På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.

Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.
Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.

Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.
Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.

På väg nedåt från Kuckustenen.
På väg nedåt från Kuckustenen.

Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!

Alla har vi varit barn

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det här är en av bilderna jag hittade i lådan med gamla fotografier. Den där frisyren gillar jag än i dag :-)
Det här är en av bilderna jag hittade i lådan med gamla fotografier. Den där frisyren gillar jag än i dag 🙂

Undrar vad jag satt och tänkte här? Jag har i alla fall fyllt sju år, det står 9.7.69 bak på fotografiet. Jag sitter i vår träbåt ”Puck”. Vi är på Lovisaviken antagligen på väg till eller från Tågholmen eller Dunkahäll, som är två öar i vår innerskärgård.

Mina föräldrar tänkte i alla fall på säkerheten, de här ”räddningsdynorna” var vanliga på 1960-1970-talet.

Bilden får mig att tänka på allt möjligt, bland annat att vi alla någon gång varit barn. Vi har haft våra drömmar, en del av dem slog kanske in, andra inte.

Jag minns att jag någon gång, uppmuntrad av mammas faster som jobbade på bokhandeln, sa att jag skulle bli författare. Och det blev jag faktiskt också en dag.

Så vi ska inte ge upp de drömmar vi hade som barn 🙂

Nu finns min tredje bok, Skuggor av svek, också i den marina shoppen vid Skeppsbron. Men tänk att det snart är ett år sedan den kom ut! Tiden rusar.
Nu finns min tredje bok, Skuggor av svek, också i den marina shoppen vid Skeppsbron. Men tänk att det snart är ett år sedan den kom ut! Tiden rusar.