Eijas_garden

Snart drar jag iväg till stugan…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En prydnadsfågel i upplevelseträdgården Eijas Garden i Abborrfors, Strömfors, som hör till Lovisa.

Jag tror att det blir en intensiv dag. Den börjar med förberedelser inför ett par möten. Behöver göra olika listor och avtal klara före klockan 13.

Efter mötena har jag träff med min goda vän Faster Aster. Vi ska handla det vi behöver på stugan under de närmaste dagarna.

Där ska vi vara tre nätter, vilket betyder att jag har förhandsinställda inlägg på bloggen och att jag godkänner och svarar på kommentarer då jag hinner. Eventuellt först på söndag kväll. Kommer att ha surfplattan med mig, men allt som har med jobb att göra stänger jag av. Har autosvar på mejlen osv.

Jag har förhoppningar om att ta sommarens första dopp i havet den här helgen!

Hur galet som helst, del 44

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Eller ”hur galet vackert som helst” som jag också presenterar i den här serien ibland.
Besökte Eijas Garden i Strömfors i lördags och hittade där de här miniatyrfigurerna på en mossig sten. De sätter på ett skönt sätt i gång fantasin om något uråldrigt. Upplevelseträdgården är en oas som vidrör många sinnen ❤

Upplevelseträdgården är full av olika detaljer som man ska ge sig tid att upptäcka.

Veckans ord – här och nu!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Utmaningen för vecka 32 hos Sanna är Här & Nu.
Då jag i samband med fotograferingen för Lovisa Historiska Hus-evenemanget besökte Eijas torp och Eijas Garden i Strömfors upplevde jag att jag var just där och då, alltså enligt temat här och nu 🙂

De allra nyaste bilderna som jag tog där finns inte med på LHH-sajten ännu, vi håller på med slutspurten kring de personliga presentationerna. En del husägare har också velat få med lite nya bilder, medan andra nöjer sig med dem som togs förra året.

I den stora trädgårdsoasen är det lätt att känna ”här och nu”.

Mycket att tänka på…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… att planera och organisera. Det är roligt att ha mycket jobb, dagarna blir minsann inte långa.
Utan min papperskalender och min smarttelefon skulle allt vara en enda röra. Via telefonen når jag mejlen då jag inte sitter vid datorn, och här tar många kontakt genom att ringa, sms:a eller skicka meddelanden via Whatsapp och Messenger.

Visar några dagar i slutet av månaden som ännu inte är fullbokade. De två föregående sidorna i kalendern är redan fullklottrade :-)
Visar några dagar i slutet av månaden som ännu inte är fullbokade. De två föregående sidorna i kalendern är redan fullklottrade 🙂

I dag har jag bara en intervju och den måste inte skrivas ut på direkten, så dagen känns lugn. Ändå har jag haft annat att jobba med från 9 till 12.
I natt vaknade jag och började tänka på allt vad flytten innebär från kontakt med elbolag och posten för adressändring till telefonbolag för att veta att dataförbindelserna, som är livsviktiga i mitt jobb, fungerar.

Och nästa vecka ska jag till försäkringsbolaget. Som företagare har jag en del lagstadgade plikter att uppfylla… ibland känns allt det byråkratiska verkligen tungt – men känslan av frihet och självbestämmanderätt övervinner det mesta.

Med den här roingivande bilden från Eijas torp och Eijas Garden som är med i Lovisa Historiska Hus önskar jag er alla en fin dag!

Näckros_Eijas

Om jag dör nu …

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… ska ni veta att jag dör lycklig.

En blomma i Eijas Garden som är öppen under Lovisa Historiska Hus.
En blomma i Eijas Garden som är öppen under Lovisa Historiska Hus.

Någon gång i maj bestämde jag mig.
Den här sommaren ska bli bra.

Jag frågade mig vad jag drömmer om. Vad vill jag göra och varför? Vilka människor vill jag umgås med? Vem ger mig stöd, vem tror på mig, vem vandrar vid min sida, vem bär mig om så behövs?

Jag fattade stora beslut. Men inte utan att tvivla, vackla, känna oro och stappla. Så kommer jag att göra även i framtiden.
Men varken oro eller tvivel ska någonsin få mig att ge upp mina värderingar eller att släppa mina drömmar.

Jag hoppas att många av er som läser det här ska förstå att ni har varit och är viktiga delar av mitt liv. En del av er har hört mig uttala de här orden högt.
Om jag dör nu så dör jag lycklig.

En skilsmässa behöver inte vara slutet på ett liv.
Den kan vara början på något nytt och underbart.
En del dörrar stängdes bakom mig, men nya öppnades framför mig.

Utfärd till Strömfors, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Den här kråkskrämman välkomnade oss till Eijas Garden.
Den här kråkskrämman välkomnade oss till Eijas Garden.

Fler liknande kråkskrämmor såg vi sedan ju närmare Strömfors bruk vi kom.

Från Eijas Garden köpte min syster växter till trädgården och jag sådana jag kan ha på fönsterbrädet i köket.
Från Eijas Garden köpte min syster växter till trädgården och jag sådana jag kan ha på fönsterbrädet i köket.
En liten handelsträdgård men här finns massor till salu, också trädgårdsprydnader.
En liten handelsträdgård men här finns massor till salu, också trädgårdsprydnader.
Statyer i olika skepnader och storlekar.
Statyer i olika skepnader och storlekar.
Genom trädgårdens staket ser man ut över landsvägen och en skymt av Kymmene älv.
Genom trädgårdens staket ser man ut över landsvägen och en skymt av Kymmene älv.
Två nya växter till köksfönstret, salvia och citronmeliss.
Två nya växter till köksfönstret, ananassalvia och citronmeliss.

Tog många bilder under dagens utfärd så jag lägger ut några till senare i dag och sedan under veckan – för jag hittade ju åter ett fint fönster 🙂

För det mesta, låt oss säga till nittio procent, känns livet riktigt bra. Jag klagar inte längre över väder och vind, det får blåsa som attan och snöa om det så vill till midsommaren. Jag kan inte rå över vädret utan tar det som det kommer. Sommaren 2014 var så pass ledsam för mig att nu ska det mycket till för att jag ska gnälla.

Men i går kväll då jag satt och tittade på tv-sändningen från Sverige nationaldag föll faktiskt några tårar. Jag har så många vackra minnen från tiden där, bland annat besökte ex-maken och jag Skansen ett par gånger.
Minnena gör inte längre ont, det är mera insikten om att jag inte räckte till sådan som jag var som jag måste lära mig leva med.

Och det går – jag berömmer mig själv för än det ena och än det andra varje dag. Dessutom försöker jag tänka på alla de vänner jag haft och stärkt banden med samt alla de nya vänner jag fått.
Utan skilsmässan finns det massor av saker jag inte skulle ha gjort och många personer jag inte skulle ha träffat.
Så intet ont som inte för något gott med sig.