elda

Är ni trötta på vinter-snö-bilder?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ja, då måste ni sluta läsa och titta NU! 😀

Här cyklar jag ner mot Rosenstranden på sommaren. Nu är cykeln i garaget i väntan på vår och jag promenerar med icebugs.

Här är jag på väg hemifrån mot syrran som bor en halv kilometer bort.
Uppgift tillsammans: gräva fram bilen som står parkerad på gata där plogbil kör förbi rätt ofta.
Mission completed, 45 minuter senare.

Efter det, köra bilen några varv runt stan.
Kolla läget hos mamma. Skotta upp en av två portingångar där.
30 minuter snöarbete till. Musklerna tackar 😀

Tillsvidare går allt det här helt bra. Jag är tämligen frisk nu, alltså flunsan besegrad antar jag.
Mitt knä håller för snöarbete.
Efter denna vardagsmotion åkte jag hem. Där väntade jobbet med att bära in ved från källaren. Klarade även det 💪

Så visst! De som sade i somras till mig, ”vänta bara då vintern kommer…” då jag var lyrisk över flytten till gamla trähuset, kan ju läsa detta nu och se mig skriva.

”Tillsvidare allt väl, jag har bott i gamla hus förr, jag vet att det kräver ganska hårt arbete ibland. Jag sover under duntäcken och har tillsvidare inte frusit en enda natt. Jag tycker om att elda, tillsvidare 😀 Någon gång på våren övergår boendet till ett annat slags njutning. Men man kan njuta av att bo så här också. Om man är beredd på omständigheterna och inte kräver att det ska vara +22 grader inne och bekvämt på många andra sätt”.

Glad måndag, 11-11-2024

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂

Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!

Tofflor. Sådana som man kan stiga rakt in i utan besvär. De gör min måndag glad. Köpte dem i lördags. Här i gamla huset behövs många sådana. De här går inte att tvätta i tvättmaskin men jag har ett par sådana som kan tvättas i maskin och så har jag massor av yllestrumpor 🙂

Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.

Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.

Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.

Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.

Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.

När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣

Vintern kom till Äppelviken

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… och det betyder att den första snögubben har fötts på verandan. Det är grannen Pia som brukar bygga gubbarna.

Inne hos mig slog jag igår för första gången på ett par värme-element. Eftersom jag hade bastu på kvällen eldade jag inte igår. Eldandet i sig kräver att jag är hemma och har uppsyn över ugnen under fyra timmars tid. Lägger till klabbar, rör om i glöden och stänger spjällen först när allt brunnit ut.

Det var lite kulet här inne i morse, så två element slogs på igen. Jag får följa med lite hur stor elräkningen blir, men jag vill ju inte frysa heller så det är väl bara att betala. På eftermiddagen eldar jag åter och samma procedur gäller imorgon, och då kan åtminstone ett av två element stängas.

Vi har lite snö kvar på marken här och där. Det kom kanske inte mer än en centimeter och nu lyser solen. Det lär vara två plusgrader men datorns väderstation säger ”tuntuu kylmemmältä” (=det känns kyligare).

Jag skriver, jag lever – tacksam i vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.

I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.

Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.

Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂

Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂

Hemma igen, trött men lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Blir nu bara en bild från arkivet – men kan konstatera att växterna mått bra fastän temperaturen gått ner till +14 här inne hos mig medan jag var på resa. Eller kanske de just därför trivs 😀 !

Det första jag gjorde då jag kom hem var därför att börja elda 🙂

Jag skriver mer imorgon och andra dagar. Har stor sömnskuld från veckan som gick. Skulle orsaken vara festande vore det mer än väl. Men nej, jag drabbades bland annat av magsjuka under resan. Mådde värst den dag vi hade ledig dag, med eget program. Så kanske man kan säga: ”En ordentlig arbetstagare (detta var ju ändå arbetsresa) blir sjuk då det är ledig dag, och kan sedan åter jobba när alla uppgifter väntar”.

Sedan fick jag en förfärlig hosta, så vi får se hur jag mår framöver. Blir det nytt klinikbesök också i Finland?

En reskompis sa att ”ja, ser du, när man blir pensionär eller nästan pensionär och ledig från jobbet, då blir man ofta sjuk, kroppen förstår att den kan ta ledigt”. Jag tänker lika.

Men jag tänker också komma igen 💪

Glad måndag, del två, myspys

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.

Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.

Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.

Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.

Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.

Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.

I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)