Tack för all uppmuntran!

Jag är överväldigad av den uppmuntran jag har fått efter att jag skrev blogginlägget i går och länkade till artikeln om mig i Östnyland.
Just nu har 224 reagerat på blogglänken på Facebook och 90 personer har skrivit hälsningar.
Min blogg hade 2145 besök i går av vilka 1588 läste om mitt stora beslut.
Ja, ni som känner mig – statistiknörden är i farten 🙂

Ett ❤ -ligt tack till alla er som ägnat mig en tanke!

Små presenter till mig själv.
Små presenter till mig själv.

Även om det nu känns som att jag måste vara ännu mer noggrann med mina pengar passade jag i går på att köpa ett doftljus från Herttanen på Mariegatan. Priset var nedsatt och just den dagen fick kunderna en ekoprodukt på köpet.

I går kväll hade jag kontakt med några vänner via Messenger och till en av dem skrev jag ”Om jag dör i dag så dör jag lycklig, bara så att du vet”. För precis så kändes det då.

Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.
Livets stig i skogen. Ingen vet vad som väntar bakom kröken.

Att vara företagare kommer troligen inte att vara det lättaste, men på något sätt ska jag klara det. Bilden av skogsstigen är från Fagerö i Sibbo, tagen då vi hade paus i seglatsen. Den får symbolisera livets stig.

Jag är hoppfull och förväntansfull inför framtiden. Såsom jag sa i intervjun i Östnyland, allt har sin tid.
Att skriva, att uttrycka mig verbalt, helst med ord på papper eller digitalt – men också i kommunikation mellan människa och människa – det är det bästa jag vet. Ju mera lokalt och människonära, desto bättre.

Bilder från seglatsen

Bockhamn vid Byön.
Bockhamn vid Byön.

Flera bilder från stället hittas här på Venelehtis sajt.

Fagerö, Sibbo.
Fagerö, Sibbo.
Klippor och strandstenar i motljus måndagskvällen den 6 juni på Fagerö i Sibbo.
Klippor och strandstenar i motljus måndagskvällen den 6 juni på Fagerö i Sibbo.
Restaurangen var tyvärr stängd på Fagerö just då som vi var där.
Restaurangen var tyvärr stängd på Fagerö just då som vi var där.
Moderna rackerier i all ära kändes det genuint att då och då kolla sjökort på papper.
Moderna rackerier i all ära kändes det genuint att då och då kolla sjökort på papper.
På väg hemåt över Kejvsalöfjärden.
På väg hemåt över Kejvsalöfjärden.

Seglatsen, del 3

Det var för övrigt väldigt skönt att vara i nyhetsskugga flera dagar. Klart att jag hade möjligheten att kolla dem via telefonen, men jag ville inte.
Då vi var på Benitas Café i Pellinge sträckte skepparen en dagstidning till mig. Det var med stor tvekan jag öppnade den, bläddrade bara fort 🙂

Sällan såg jag på klockan heller. Solen fanns ju där och visade på ett ungefär vilken tid på dygnet det var.

Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Klippor på Fagerö i Sibbo. Karga landskap som det här är något bland det bästa jag vet.
Utsikten från toaletten på Fagerö.
Utsikten från toaletten på Fagerö. Det var ingen rusning på ön då vi var där, vilket betydde att jag kunde sitta länge och njuta med dörren öppen 🙂
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.
När vi lämnade Söderskär fyr blåste det bara måttligt. Ett par timmar senare bortåt 15 m/sek i byarna.

Det som också kändes fint under seglatsen var att vi ibland satt tysta länge. Aldrig kom tanken om att den andra var sur. Man måste inte gå på som en papegoja hela tiden.
Ofta fanns det så mycket att planera på morgonen, att tänka på under seglatsen, att vara koncentrerad kring … att de djupa samtalen föll sig mest naturliga till kvällen i sittbrunnen.