Dagen började här med föreningsarbete, tvättmaskin och disk. Sedan bar jag in ved och nyligen fick jag texterna klara från de uppdrag jag var på under veckan.
Färgen på bilden passar också in då jag ska på Lovisa Tors match ikväll, för är det blågult som gäller.
Ibland blir det snabbmat, som i onsdags. Pizzerian ligger på femtio meters avstånd och där får man ju också annat än enbart pizzor 🙂 Lite färger till november-spraket även här!
Har skurit upp en chokladkaka jag köpte igår. En så kallad torrkaka som innehåller små chokladbitar. Mycket god, men för stor för mig ensam, fastän den kan frysas in. Så nu ska en väninna få några bitar, mamma några och syrran några. Delad glädje är väl trippelglädje då!
… kunde Lovisabor och andra intresserade gå i dag. Svenska veckan bjöd på ett digert program med föreläsningar och uppvisningar av militärexercis med mera.
Mitt bidrag till LillaSysters Färgsprakande november kommer från tältet som visade lite av sådant som människorna åt på den tiden, och där fanns även allehanda rekvisita. Vid en öppen eld i en gjutjärnsgryta tillreddes kålgryta åt de hungriga musketörerna.
Jag frågade AI Overview när pennan uppfanns och fick veta att de första skrivverktygen som liknar pennor uppfanns omkring 3200–2600 före Kristus i det antika Egypten och Mesopotamien, då man använde vassrör eller bambu för att skriva på lera eller papyrus med bläck.
Sedan kom fjäderpennan som började användas omkring 300 år efter Kristus. och dominerade i över tusen år. Blyertspennan fick sin moderna form på 1500-taletoch kulspetspennan patenterades av den ungerske journalisten László Bíró år 1938.
Pennan blev mitt val då jag hoppade på Åkes tåg, där temat är ”En pryl jag inte vill vara utan”. Först tänkte jag ju på mobiltelefonen, datorn, surfplattan… men kom fram till att pennan funnits med i mitt liv mycket längre tid och används varje dag.
Favoritmärket är det som syns på bilden, Poly Ball, Faber-Castell.
Nu borde jag ha ett par lediga dagar framför mig och då hoppas jag få sova gott. Natten mot fredagen gick utan att jag behövde studsa upp för olika behov. Men natten mot i dag var jag uppe fyra gånger och kände mig inte alls utvilad när det blev dags att stiga upp.
Gjorde en del uppköp i dag då jag behövde en ställning för små frukostbrickor. Nya klistermärken blev det också och färg + pensel som jag kan måla brickställningen svart med eftersom jag inte är så förtjust i furu.
Det känns skönt att gå mot veckoslutet. Inte för att veckoslut på långa tider utgjort något speciellt för mig, då vi talar om lediga dagar. Som företagare jobbade jag ofta kvällar och veckoslut, och kunde ta mig ledigt mitt i veckan.
Men just nu, den här veckan, får jag ledig tid för mig själv från lördag eftermiddag och över söndagen, kanske även måndag.
Innan jag övergår till ännu en åsiktsgrej, och efter det svarar på Elisas fredagsfrågor, önskar jag alla en glad Svenska Dagen fredagen den 6 november.
Det blir också mitt färgsprakande-november-bidrag, inspirerad av LillaSyster. Hos henne är det sol, blått hav och blå himmel och rött i glaset 😀
Diana hälsade oss igår kväll välkomna till barnkonserten med Raka Bananer i dagiset Pärlan. Hon är alltid så hjärtlig och omtänksam, och barnen fick Svenska Veckan-ballonger. Ett leende och färgglada ballonger piggar upp i novembermörkret.
Ikväll ska jag efter bastun fira Svenska Dagen med Yles sändning på teve. Det kan nog bli ett eller två glas vin också som jag får skåla med. Jag har inte ens en spegel här som jag bor nu (bara i toaletten) så det där med att skåla med sig själv i spegeln blir inte heller av 😀
Temat hos Elisa är, ”Mellan raderna”.
Vad säger ditt sätt att packa om dig? Jag kan börja packa en vecka innan en längre resa = vill inte stressa i sista sekund, behöver ordning och resa. Allt viks också ordentligt för att ta så lite plats som möjligt. Något som min ex-make var perfekt med, och jag såg och lärde mig.
Vad är ett tecken på att någon känner sig hemma? Om jag tänker på vänner som kommer hem till mig, så att de bara ställer av sig skorna och sedan är som om de var hemma. Kan gå till mitt kylskåp, ta ett glas till sig själv, sätter sig i soffan eller i en stol. Blir i alla fall inte och stå rådvill innanför dörren 🙂
Vad kan du avgöra på bara några sekunder? Om en annan människa är trevlig eller avog. Känner av alla slags vibbar.
Vad avslöjar ett ”oj, vad tiden går!”? Att kalendern varit lite för full?
Vad hör du mellan raderna när någon säger ”du ser trött ut”? Kan vara omtanke och sanning. Ordet ”trött” är helt okay, säg bara inte ”gammal och sliten” 🤣
Åsiktsgrejen jag ville ta upp är följande: Den som vill gå i pension som 65-åring ska få göra det. Här talas det om att höja pensionsåldern till 70 år…
Människan är inte gjord för att jobba så länge, anser jag. Den som VILL jobba tills hen fyller 70 eller 80 eller mer ska få göra det. Men säg inte att alla måste. De unga behöver också jobb. De som orkar, de som kan klättra, krypa och bära på saker.
Vi som blir långsammare med åren, som behöver tid för återhämtning, och vi som jobbat över 40 år, vilket jag gjort utan att gå arbetslös eller lyfta något slag av ersättning, ska få gå i pension enligt det system som nu råder.
En fin bukett som mamma fick i början av veckan då hon hade besök. Det är mitt bidrag till Färgsprakande november idag 🙂
Jag har förhandsröstat i församlingsvalet och tillsammans med syrran som vanligt handlat till mamma och doserat hennes mediciner. Efter en kort paus hemma blir det kvällsjobb igen, en barnkonsert inom ramen för Svenska veckan i Lovisa.
Svenska dagen firas imorgon och den vill jag följa med teven efter att jag badat bastu.
Det blir bara korta inlägg nu då dagarna är späckade med program och passa-tider-fara-hit-och-dit hela veckan 🙂
Jag var på en föreläsning igår kväll och där fick jag syn på den här texten på ett bord.
Bilden är så fin med svanarna som är fåglar trogna varandra livet ut.
Så detta är mitt bidrag till att lysa upp den här novemberdagen.
Vad gäller Z så är det en bokstav jag ofta använder då jag t.ex. via Messenger eller Whatsapp förmedlar att det är läggdags. En emoji med Z-bokstäver ovanför huvet, eller enbart ZZZZ (= snark).
Men andra ord på Z? En zebra har jag aldrig sett i dess naturliga omgivning, men troligen nog i en djurpark 🙂 Zen, ett tillstånd av fridfullhet och närvaro. Zink, ett kosttillskott jag behöver då och då.
Jag behöver mera zen i tillvaron. Igår konstaterade vi med en bekant att vi ofta vill så mycket, vi hoppas hinna och orka. Vi bokar upp oss på allt möjligt men när dagen för det vi ska medverka i kommer, då har även annat vi måste göra dykt upp och vi varken orkar eller hinner med allt, hur gärna vi än vill.
Vissa åtaganden ser jag som utmaningar, som jag fortfarande lär mig mycket av. Andra saker jag behöver sköta är sådana som händer ihop med min ekonomi.
Och skulle jag inte ibland ha det lite väl stressigt och känna mig pressad, då kanske jag inte skulle förstå att njuta fullt ut av de där dagarna som sedan faktiskt är lugnare.
Men åldern har börjat ta ut sin rätt… så är det bara. Och det är också något jag bör ta i beaktande, acceptera och respektera för att jag ska må bra.
Om jag inte får till något annat färgsprakande de närmaste dagarna, för att kunna delta i LillaSysters utmaning, kan jag alltid visa hur pusslet avancerar.
Men nej, SÅ lätt ska jag inte försöka komma undan. Nog ska jag väl hitta färger annanstans också.
Ja, alltså denna vecka är fullbokad, så till max att jag hade glömt ett möte jag skulle ha angående mina små försäkringar i dag… Men förståelsen i den lokala banken var stor och jag fick en ny tid om två veckor. Annars har det varit jobb halva dagen och nu återstår ännu ett kvällsuppdrag.
Svenska veckan firas i Lovisa och jag har en del frilansuppdrag i samband med det.
Frissabesök väntar, ett kampanjmöte, församlingsvalets förhandsröstning, musikteater, språkcafé, innebandy. Det ska bli kallare ute och jag har tyvärr svårt att hitta lediga timmar då jag är hemma så mycket som krävs för att jag ska hinna elda. Så livet är just nu verkligen som på bordet – ett pussel!
Tidig väckning, och inför sådan blir det alltid knagglig sömn för mig. Sover nästan aldrig tills klockan ringer. Den skulle ha ringt 7.30 (ja, det är supertidigt för mig, sover helst gärna till nio eller tio) – men jag vaknade redan före sju…
Sotaren var, som sig bör, punktlig och knackade på våra dörrar runt klockan 08. Sedan for han upp på taket och efter det besöker han fem bostäder som har eldstäder i detta hus. Otroligt viktigt arbete!
För att pigga upp grå november månad har bloggkompisen LillaSyster en utmaning som heter Färgsprakande november. Min första bild idag, en plantering utanför en ganska nyöppnad affär, har ju en del färgglada element. Detsamma gäller planteringarna på pappas grav där vi lade ner ljus i lördags.
Att pappa varit borta över 48 år är förstås inget som gör mig glad, men jag är glad och tacksam för det att jag och min syster fortfarande kan gå till hans grav och att mamma då och då orkar följa med.
På muminkalenderns novemberbild ser Lilla My och Mumintrollet mer förvånade och smått förskräckta ut, men vem skulle inte vara det då snöflingorna börjat falla. Figuren till höger ser däremot ganska nöjd ut. Han har fått fisk! Mig skulle han inte få ut på isen vintertid, det där med pimpelfiske är inte alls min grej 😀
Och så har vi också i Mumindalens väderbok kommit till november. Lite orange piggar ju upp då texten beskriver en grå morgon då den första snön faller i dalen. Jag hoppas vi får vänta länge på snön här. + 8 grader har vi nu, det är mulet och kanske faller ett duggregn. Får gärna fortsätta så här fram till februari 😀
Med tre flugor menar jag utmaningarna Skyltsöndag som leds av Christian, Färgsprakande november som är LillaSysters utmaning och Veckans foton som Åke håller i trådarna för.
Här har vi ju lite färger! Jag hittade äntligen en sten igår, som hör till gruppen Kivat Kivet och som lagts ut av Naya från Lovisa. Jag kanske gömmer den själv på något nytt ställe, eller sparar den till våren. En del grupper, bland dem FinStones, och den här aktiviteten ligger i vinteride från första december till sista februari.
Ett av veckans foton, från igår, juljippot på Alexandersgården.
Vid sådana här tillfällen lyckas jag ju fånga många människor på bild, annars kan det vara lite si och så med den saken. En del små färgklickar även här, allt är inte grått eller svar eller murrigt. Det är vår stadsdirektör Tomas Björkroth till höger som håller öppningstalet för Lovisa Jul.
Idag är dessa filurer som jag byggde på fredagskvällen ett minne blott. Vi har plus fem grader och gubbarna smalt bort. Min granne gör alltid väldigt fina, symmetriska snögubbar med fina ögon, armar och hår. Hon inspirerade mig, men jag hade inget tålamod att göra dem perfekta. Kom sedan på idén att jag vill göra en Muminfigur om tillfälle ges senare i vinter.
Och veckans skylt i all enkelhet kräver ingen översättningen. Kukka = blomma, kukkia = blommor. De vita ramarna smälter in med snön. Här på Alexandersgården finns nämligen en väldigt fin liten blomsteraffär som heter Peikonkello.
Det var riktigt mysigt att sitta i köket några timmar igår kväll. Jag kämpade för att få pusslet klart, men vid 20-tiden slutade jag och tänkte att jag kan fortsätta i dag, på onsdagskväll, istället.
Det här får vara mitt sporadiska bidrag i utmaningen Färgsprakande november. Bloggvännen LillaSyster skriver såhär om den: Varje dag lägger vi upp en eller flera sprakande bilder. Samma ”regler” som tidigare, det vill säga allt färgglatt är välkommet och DU väljer själv om du vill vara med en, några eller alla dagar – det är som vanligt helt kravlöst.
Och det som är kravlöst, det gillas i alla fall av mig!
Kollar rätt ofta Mumin på Arenan, och här är trollet fundersamt då det kommit snö 💕
Vi har lyckligtvis sluppit snö, men i natt hade vi minus elva grader, säger de som kollade temperaturen då eller steg upp tidigt i morse.
När jag steg upp halv tio var det minus fem grader ute och +15 i mitt kök 😂 Så jag ska elda också i dag. Man vet vad man gör när man bor i ett gammalt trähus och mycket ska planeras.
Att göra idag: – olja låset till postlådan, det brukar frysa fast då temperaturerna sågar mellan plus och minus – bära in ved, varje dag lite eftersom jag inte orkar med stora mängder och inte vill försträcka muskler – gå på massage och healing, mycket efterlängtat 🙏 – elda efter massagen (fyra timmars jobb), kanske sitta i köket samtidigt och få pusslet klart – planera en del framtida jobb
… innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂
Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.
Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤
Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.
Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.
Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.
Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.
Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.
