farväl

Farväl till en vän, och välkommen Lovisas jul

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi har en vacker urnelund och platser där ljus kan läggas ner på vår nya gravgård i Lovisa. Där tog vi igår farväl av vännen Eero som hastigt gick bort i början av oktober.

Den här stenen är vacker året om, och särskilt förstås till jul då många lägger ner ljus här. I går hade vi ingen snö, men natten mot i dag kom ett par centimeter.

Livet är ibland glädje, ibland sorg. I dag var det festligt och roligt på torget när Lovisas jul öppnades och ljusen i granen tändes. Mycket människor i farten och kommersen förhoppningsvis god för alla lokala försäljare som ställde upp. Julgubben gladde också såväl gammal som ung.

Alla möjliga figurer rörde sig i vimlet, tror att barnen gillade det här lejonet, för det är väl ett lejon? 🙂

På Alexandersgården vimlade det också av besökare, och där finns också Lovisas största julkrans.

Dagens ord, Stjärnor

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bilden har inget direkt med rubriken och dagens ord hos Orsakullan att göra. Men visst är julgranen i fönstret formad som en stjärna?

En person kan vara en stjärna, en popstjärna.
Men mest förknippar jag ordet stjärna med stjärnor på himlen. Och där lyser de ibland så klara, ibland syns de inte alls. Jag kan tänka att en stjärna är min pappa, en annan är någon annan nära och kär som gått bort. I dag tog vi åter farväl av en älskad hund, så det finns många hundstjärnor där uppe också ❤

Vissnade rosor, minnen av ett vackert farväl.

Välkommen ❤ och farväl 💔

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Välkommen kära försommar och med den alla blommor till min balkong! Jag pratar ganska mycket med dem och så här i början blev de små som jag hade tagit först till familjen lite förskräckta när det kom en STOR likadan som tog mycket plats.

Jag bad den stora vara snäll med de små. ”Prata med dem, om de är blyga” sa jag och vi kom fram till att sämja alltid ska råda på balkongen. Hur skulle det se ut, eller hur skulle det låta, om blommorna började slåss 🤣 ? Då måste jag gå ut och föra fredsförhandlingar och ta reda på vem som började bråket och varför.

I dag sade jag adjö, och på återseende, till en mycket god vän. Många andra gjorde också det. Jordfästningen och minnesstunden var fin. Den avspeglade mycket fint den person vi alla nu saknar.

I dag har jag således känt både sorg och saknad, men även senare på eftermiddagen glädje och förväntan.

Allt har sin tid, sägs det och mitt i sorgen och saknaden, och i avskedets stund, upplever jag tacksamhet för det som varit. Det finns minnen som ingen kan ta ifrån oss. Minnen som många år framöver kommer att framkalla såväl tårar som skratt.

Det är svårt att ta farväl, men också fint att få en möjlighet att göra det ❤

Vårt vackra begravningskapell i Lovisa i det finaste försommarvädret.

Grillkväll och ett svårt farväl

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Igår grillade vi korv i Pias kakelugn. Jättegott och länge sedan sist.
Föga anade vi då att den kvällen blev den sista tillsammans med en av hennes två hundar. Vanya hade mått dåligt flera dagar, och då en hund varken vill äta eller dricka och inte längre orkar gå…. då är dagen inne för ett av de svåraste besluten.

Vanya blev nästan femton år gammal. Otaliga är de minnen jag har från de fyra år jag känt henne. Hunden som tyckte om att titta på teve men som blev vansinnig ibland om där visades fel djur 😂❤
Hunden som alltid kom springande med svansen viftande som glad hälsning. Hunden som ännu för några veckor sedan gick och släpade på sina ”barn”, olika gosedjur av vilka en var mycket större än hon själv.

Tack för tiden jag fick tillsammans med dig Vanya och tack för att jag också fick vara med och säga farväl i dag då du tagit dina sista andetag 🙏

Ett svårt beslut för din mamma Pia, men ett beslut som inte längre kunde skjutas fram. Det är kärlek att kunna avstå från någon man älskar. Omtanke att tänka på den som har det svårt och att skjuta sina egna känslor åt sidan ❤

En nyklippt Vanya den 31 december 2020.