Grillkväll och ett svårt farväl

Igår grillade vi korv i Pias kakelugn. Jättegott och länge sedan sist.
Föga anade vi då att den kvällen blev den sista tillsammans med en av hennes två hundar. Vanya hade mått dåligt flera dagar, och då en hund varken vill äta eller dricka och inte längre orkar gå…. då är dagen inne för ett av de svåraste besluten.

Vanya blev nästan femton år gammal. Otaliga är de minnen jag har från de fyra år jag känt henne. Hunden som tyckte om att titta på teve men som blev vansinnig ibland om där visades fel djur 😂❤
Hunden som alltid kom springande med svansen viftande som glad hälsning. Hunden som ännu för några veckor sedan gick och släpade på sina ”barn”, olika gosedjur av vilka en var mycket större än hon själv.

Tack för tiden jag fick tillsammans med dig Vanya och tack för att jag också fick vara med och säga farväl i dag då du tagit dina sista andetag 🙏

Ett svårt beslut för din mamma Pia, men ett beslut som inte längre kunde skjutas fram. Det är kärlek att kunna avstå från någon man älskar. Omtanke att tänka på den som har det svårt och att skjuta sina egna känslor åt sidan ❤

En nyklippt Vanya den 31 december 2020.

17 reaktioner på ”Grillkväll och ett svårt farväl

    1. Ja, hur mycket du än vet att du har det framför dig är du aldrig beredd när dagen kommer.
      Självklart har du i tanken gått igenom det, att du ska till kliniken och låta djuret slippa plågorna.
      Men ändå… en härlig, unik liten varelse… att säga farväl och tack för allt 😭

    1. Vanya fick ett långt och bra liv ❤
      Inte alla förunnade att bli nästan 15 år som hund.
      Det här varierar ju, men jag har förstått att små hundar lever längre än riktigt stora?
      Kramar till er!

  1. Det är ett svårt beslut att ta, men 15 år är en hög ålder. Bosse o Carina´s Ludde blev också så gammal. Han var valp hela livet, men till slut tog åldern ut sin rätt och veterinären vädjade till dem att låta honom få komma till ro.
    Kram

    1. Ja, Vanya har också varit som en valp nästan hela livet ut.
      Och hon trodde hon var mamma, skendräktig under många år.
      Men de senaste veckorna gick allt fort.
      Kramar till dig och dina nära och kära!

  2. Herreguuuu vilken söt hund! Det är alltid otroligt svårt att skaffa husdjur och sedan avliva hunden/katten när det finns ingen annan utväg. Även pälsklingar är ju familjemedlemmar.

    PS. Det var nåt helt nytt för mig – att grilla korv i en kakelugn. Det har jag då aldrig sett förut… DS.

  3. Det var rätt beslut om man älskar sitt djur. Jag var med om det många gånger. Både när det gäller hundar och katter. Jag säger alltid att varje djur tog med sig en bit av mitt hjärta. Den äldste hunden vi hade blev 17år.
    Och här en dikt till din vän:

    ”Regnbågsbron”

    På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

    När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

    Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…

  4. Så var det för Sarahs Diego för ett par år sedan. Men han var inte färdig med livet just då, det visade han tydligt. Men nu, rätt så nyss, så förmedlade han att det räcker nu, nu går jag över regnbågsbron.
    Visst är det sorgligt, men ändå barmhärtigt om man ör obotlit sjuk.
    Kram

    1. De brukar vara bra på att visa sina känslor och tankar, djuren alltså – på något sätt gör dom det.
      Sorgligt – ja, men även barmhärtigt att slippa de smärtor och kanske ångest som djuren inte kan uttrycka i ord.
      Kram!

  5. Det svåraste beslut en djurägare behöver ta. Men så viktigt. Närheten till ett djur ger så ofantligt mycket, så att behöva vara den som avslutar det är enormt tufft. Men att kunna glädjas över tiden tillsammans är en tröst i alla fall.

    1. Ja, alla vet att den dagen kommer – då ett djur dör av en sista suck hemma, eller då ägaren måste föra djuret till avlivning 😦
      Alla fina minnen får trösta och vi har många sådana av lilla Vanya ❤

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.