Finland

Marknad i stan

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Ute och äter med kollegan Hanna. Hon tog bilden.
Ute och äter med kollegan Hanna. Hon tog bilden.

I dag var det februarimarknad i Lovisa. Kollegan Hanna och jag gick ut och åt varsin grillkorv. Vi tyckte det var ganska mysigt och tänkte att det hela kanske rentav kunde upplevas som exotiskt. Av någon från Sydeuropa eller från ett land ännu längre bort. Som aldrig varit i Finland i februari. Att sitta under tak i ett halvöppet tält med en het grillkorv i handen gör ju inte alla varje dag 🙂

Köpte också två par leggings. Ett par i ylle som var avsevärt dyrare än det andra paret i bomull. Men bägge torde komma väl till pass, och försäljarna på torget förtjänar kunder och all uppmuntran för att de orkar hålla på.

Grattis Sverige men vi tar ESC!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Han är ännu chockad men glad och tvingades ställa upp på denna bild eftersom han hade lovat göra det om Sverige vann.
Han är ännu chockad men glad och tvingades ställa upp på denna bild eftersom han hade lovat göra det om Sverige vann.

Ja, ja – det gick så här i detta VM.
Finland spelade håglöst i två perioder. Inte minsta spår av jäklar anamma. Eller så kunde lejonen inte bättre. Vem vet?

Matchen var inte direkt underhållande men målen avgör och Sverige pangade in dem, två i numerärt överläge och ett i tom bur. 3-0 och det är målen som räknas.

Efter matchen skyndade vi oss ut på balkongen för att visa åt grannskapet att Sverige vann semifinalen i hockey-VM men att Finland troligen kommer att klara sig bättre i Eurovision Song Contest.
Efter matchen skyndade vi oss ut på balkongen för att visa åt grannskapet att Sverige vann semifinalen i hockey-VM men att Finland troligen kommer att klara sig bättre i Eurovision Song Contest.

Ännu för tio år sedan hade jag varit knäckt och gömt mig under ett täcke i tre dygn om Finland hade förlorat mot Sverige. Men jag vet inte varför jag inte längre tar förluster särskilt hårt. Har jag blivit apatisk? Vart har glöden tagit vägen? Behöver jag gå till en psykolog?

Kanske jag tänker att jag kan få min revansch i kväll? För Finland och Krista Siegfrids slår ju ut Robin Stjernbergs ”You” utan problem? Han kommer inte att höra nåt annat än DING-DONG i öronen flera veckor framöver 😀

Sverige-Finland

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Heja Sverige och Finland!
Heja Sverige och Finland!

Så här ser det ut hos oss inför semifinalmatchen i hockey-VM.
Jag hejar på Finland och maken på Sverige.
För mig gör det inget om Sverige vinner. Kanske det beror på att jag bott i Sverige själv, har en svensk man, svenska släktingar och många vänner där.

Om Finland vinner i dag känns det inte så där helt okay att leva ut min glädje, för jag vet ju att maken inte tycker det är kul om Finland vinner.

Det är nämligen inte lätt att vara svensk i ett Finland som på olika sätt har mindervärdeskomplex. Ni vet det där i sportsammanhang med ”det gör inget om vi förlorar mot alla andra bara vi besegrar Sverige”… Svenskar i Finland blir mer retade om Sverige förlorar än finländare blir i Sverige om Finland förlorar, tror jag.

Men OM Finland går till final och där tar guld, DÅ kan jag slå hur många frivolter jag vill här hemma 😀

Första balkongblommorna

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
De tre första blommorna på balkongen.
De tre första blommorna på balkongen.

I dag städade vi balkongen. Guuben tvättade fönstren, jag torkade stolar och dammsugaren gjorde sitt. Allt är inte riktigt klart, men nu finns där mattor på golvet och en matta lades på bordet då vaxduken hade gjort sitt.

Mer blommor ska det bli men vem har bråttom?

Vi slutade jobbade då hockey-VM började. Finland fick till en riktig nagelbitare mot Slovakien. Gick till ledningen hur lätt som helst med 3-0, slutade spela och slovakerna kom ifatt, men sedan lyckades FIN vinna 4-3… puuust!

Om Sverige vinner över Kanada i kväll möts vi i semifinalen. Inte så kul då någon av oss (SWE eller FIN) åker ut, men trösten är väl då att mitt FIN eller Guubens SWE är i final 🙂

Fortsätter segersviten?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
I kväll ska vi spöa USA :-)
I kväll ska vi spöa USA 🙂

Finland har inte precis övertygat i hockey-VM så här långt. Men vad gör det, laget har ändå vunnit de tre första matcherna. Ska vi åka på en propp borde vi kanske göra det i grundserien…

Men inte mig emot om Finland vinner alla matcher i hela VM, med hur knapp marginal som helst. Något sådant har aldrig skett förr, men kanske det är dags i år?

Helst möter vi ju Sverige i finalen 😀

Morfar dog för Finland

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag har skrivit om det är förr men det finns ingen orsak att göra det bara en gång. Min morfar var en av många finlandssvenskar som kämpade för Finlands självständighet i kriget mot Ryssland.

Min morfar var en av dem som aldrig återvände hem. Hans kropp har inte hittats men vi tror att han dog ute på isen som offer för fiendens kulor eller i ett luftanfall. De som klarade sig med livet i behåll försökte få de döda med sig tillbaka till Finlands bastioner, men alltid lyckades det inte.

I en tid då Sannfinländare och många andra talar om tvångssvenska och i extrema fall om att finlandssvenskarna borde drivas ut ur vårt land vill jag påminna om att alla finländare, oavsett vilket språk de talade,  för knappt sjuttio år sedan slogs för en och samma sak – för vårt lands frihet.

Då stod vi alla enade. Behövs det ett nytt yttre hot för att vi åter ska göra det? Varför bråkar somliga som små barn i sandlådan? Eller egentligen är det fel att ta de små barnen som exempel här, för de beter sig ofta klokare än många vuxna.

Tack morfar för vår självständighet

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag firar vi vår 94:e självständighetsdag i Finland. En självständighet jag inte längre, nu som vuxen, på något sätt tar för given. Mitt lands historia har först under de senaste tio åren börjat intressera mig, och jag har läst böcker skrivna av män som kämpade i de finlandssvenska kompanierna.

Jag fick aldrig träffa min morfar. Han stupade i kriget och är en av de många, många som aldrig kom hem, vars kroppar inte hittades. Känslan av ovisshet måste ha varit en av de värsta för de nära och kära på den tiden. Det fanns ju inga mobiltelefoner då… och breven slutade komma… någon kamrat hade sett något, hört något… och hur skulle man någonsin kunna vara säker på att ingen av dem som inte återvände hade dött, att de inte var fångar i Sovjet.

Jag brukar lägga ner ett ljus på självständighetsdagen och kring jul på morfars hjältegrav. Ibland är jag där kring dagarna då kriget började eller slutade, någon gång går jag bara förbi fastän det inte är någon märkesdag.

Ibland säger jag bara ”hej då morfar” då jag lämnar minnesstenen. Men en dag som den här säger jag också ”tack morfar för att du gav ditt liv för vår självständighet”. Jag hoppas han hör och ser mig.

Dagens BILD som gjorde mig glad

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Dagen började med frukost och barnprogrammet BUU-radion. Jag brukar inte vara så tidigt i farten som 7.45, men i dag ska Liljendahl dra till Liljendal där Liljendaldagarna firas.
På frukostbordet fanns i dag också tre tidningar. De lästes i ordningen Östra Nyland, Borgåbladet, Hufvudstadsbladet.
När jag kom fram till sidan med barnteckningar i Husis hittade jag den här bilden. Visst är den rolig! Att Finland förlorade mot Sverige gör strunt detsamma.
Kolla Zlatans hår! Och Finlands hjälplösa målvakt 😀 Och den finske backen, han bara står där helt stel och stirrar upp i skyn.

Minnen från 1995

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Oj-oj vilka minnen väcks till liv av de här fotografierna! Det var maj månad 1995 och jag hade åkt till Stockholm för att se hockey-VM. Jag skulle tillbaka på jobb på måndag, så finalen såg jag inte på plats. Men herregud så kul jag hade.

Och jag minns att många svenskar – då den värsta besvikelsen hade lagt sig – var glada för att Finland vann sitt första hockeyguld genom tiderna då.

Jag minns…
… hur jag satt i Skarpnäck hos Outi och målade finska flaggan på ett vitt lakanstyg. Jag hade bara en medeltjock blå filtpenna till mitt förfogande.
… hur jag i tunnelbanan några dagar före final sålde min finska flagga (inte lakanet) åt finländare som inte hittade finska flaggor någonstans till salu, men som skulle se finalen på plats.
… hur jag sparade bilagorna med bilder och texter från kvällstidningarna, det fanns ingen Facebook då och internet var nytt.
… hur jag följde guldfesten från Salutorget på TV.
… hur tårögd jag blev då Lejonens flyg hem från Stockholm fick följe av Hornetplan.
… hur jag sjöng ihanaa Leijonat ihanaa, ihanaa Leijonat ihanaa…
… hur jag på en karaokebar i Uusikaupunki sjöng Den glider in, den glider in, den glider in i mål igen… fastän en kratta sjunger vackrare än jag.

Det var en stor händelse. Finlands första hockey-VM guld.
Visst finns det fattigdom, krig, svält och våld i världen. Visst finns det viktigare saker än en hockeyfinal.
Men nog måste man få vara glad och förväntansfull också.
I kväll SKA vi ta guldet!

På söndag firar vi guldet!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Och silvermedaljen också för den delen. Den här helgen är ju verkligen speciell! Först har vi Eurovisionsfinalen där både Sverige och Finland är med. Den är redan i dag och där har jag inga förväntningar. Tycker bara det är kul att Finland är med, och så är det inte mer med det. Vinner vi, kommer vi tvåa eller trea? Spelar ingen roll. För oss är det fint nog att vara med
i final. Vi är ju minsann inte bortskämda med framgångar.

I morgon har vi final i hockey-VM och då kommer det att skålas
i skumppa som vi finlandssvenskar säger. Alltså i mousserat vin.
För vi har redan vunnit både silver och guld. Här talar vi inte om att förlora ett silver. Tre svenskar och två finlandssvenskar bänkar sig i morgon vid teven och vilket land som än vinner hockey-VM finns det alltid någon i vårt gäng som är extra glad.
Eftersom Sverige hittills vunnit så mycket (= många schlager-EM och många hockeyguld) och vi finländare bara fått ett av varje, tycker jag Sverige kunde unna oss hockeyguldet 😀