Nu är det inte så att jag är dagen efter.
Höjde visserligen ett par skålar för Finlands självständighetsdag i går. Men så pass finne är jag inte att jag skulle ha råsupit 🙂
… förlåt… nu mobbade jag visst urfinnen…
Den här bilden borde jag ju ha visat i går! Det var ju skyltsöndag och allt!
Men eftersom det tutades ut så många andra bilder med motiv från självständighetsdagen då visar jag en Fin Finsk Fasad i dag istället.
Från Finlandiahuset där Carola uppträdde för en dryg vecka sedan.
… och jag tycker lite synd om måndagen som så många tycker är en hemsk dag.
Måndagen är ju också början på en ny vecka, om vi inte hör till dem som har söndagen som veckans första dag. Och en ny vecka innebär oändliga möjligheter!
Jag förvånar mig själv allt oftare nu för tiden. Alla det där med ”jag är stark, jag klarar vad som helst” som jag sagt till mig själv oändliga gånger har gjort att jag är just det.
Det förra sveket har jag redan skakat av mig, jag har gått vidare, jag skapar nya kontakter, lär känna nya människor, med ett outtröttligt öppet och ärligt sinne – för det är det enda jag kan, det enda jag tror på.
Blir jag lurad så blir jag. Men då är det inte mig det är fel på.
De här bilderna tog jag i Finlandiahuset på Carolas konsert i torsdags. Fina bordsdekorationer.
En sådan helg det varit! Hufvudstadsbladet 150 år i går på Finlandiahuset.
Finlands självständighetsdag i dag sjätte december.
Vanligtvis har jag firat med skumpa och slottsbal hemma i soffan men i dag firade jag med Lovisa Tor som vann på bortaplan mot SBS Masku med siffrorna 6-10.
Tackar också min vän Pirjo för den fina supportermössan ❤
Det blev lite svettigt att ha den på huvet halva dagen men det var mödan värt!
Måste för övrigt följa upp grejen om att vårt supportergäng blev anmälda till innebandyförbundet för att vi ”haft för mycket oljud”. Vi applåderar taktfast, vi skriker, vi har trummor och en brandsirén. Men att någon kallar oss ”terrorister” kändes på gränsen till tragikomiskt. Så här har vi hållit på i många år. Det kallas supporterkultur. Ingen var berusad, ingen betedde sig illa. Vi hade bara kul och hejade på vårt lag.
Kanske Maskus anhängare bara är ovana. Kanske de aldrig sett en elitseriematch i vare sig innebandy, fotboll eller hockey?
För jämfört med The Black Army i Stockholm är vi som en liten fis i Sahara…
Nu är jag både trött och lycklig…
… så nya bilder kommer ut i morgon! Också från ett julhem.
Dresscode – mörk kostym för herrarna. Lär betyda att damerna ska ha lång klänning eller en som åtminstone når ner över knäna.
Hade jag tvingats skaffa långklänning hade jag skippat festen. Är lite anti mot dresskoder, men okay… Hufvudstadsbladet firar sina 150 år bara en gång.
Det är alltså fest i kväll på Finlandiahuset i Helsingfors för 600 personer. Läsare, annonsörer, ministrar, reportrar – alla i en salig röra.
Kanske ingen skulle ha lagt märke till om jag hade smugit mig in i den fina Borgåbladetjackan. Men det stannade trots allt bara vid en tanke. I kväll är det päls och svart spetsklänning som gäller. Hoppas bara att inga pälsmotståndare står och väntar på mig med sprayflaskan i högsta hugg. Så jag inte ens hinner säga att det är en fuskpäls jag bär.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 