Ett minne från Lovisa Historiska Hus-dagarna. En fontän på gården Vackerbacka. När jag tittade på bilden då jag hade tagit fram den på stora datorskärmen ser jag ett ansikte. Liknar en glad apa 🙂

Kanske du ser något helt annat i vattnet och växterna?

Efter semesterresan har jag allt mer börjat tänka på hur viktigt det är att jag omger mig med människor som tycker om mig precis sådan som jag är. Likasinnade människor, människor som tycker om att diskutera allt mellan himmel och jord, människor som ger och tar, som bjuder på sig själva och inte bryr sig om vad andra tycker. Människor som jag kan skapa dialog med, så att inte bara en av oss pratar.

Jag vill undvika energitjuvar i den mån det är möjligt. Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar mig, såsom en person en gång sa ”tro inte du har några vänner, många skrattar bakom din rygg”. De människorna behöver jag inte i mitt liv, det är ju elaka personer som säger så där.

Jag vill omge mig med människor som uppmuntrar mig, som ser mina potential. Och jag vill också finnas till på samma sätt. Behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad.

I går träffade jag en vän på Happy Hour på en krog, och andra hemma-hos på kvällen. I kväll ska jag äta pizza med en väninna jag inte träffat och tjattrat med på länge. Det är SÅ jag vill ha det. För det är klart att jag inte tror på personen som sa att jag inte har några vänner 🙂