Det förgängliga är så vackert

Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.

Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.

Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.

Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.

Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!

Vacker och vemodig

Det är ju vad hösten är. Alla dessa fina färger!
Den här kransen hänger på en dörr i restaurang Kapellet i Lovisa.
En fin plats som inte är öppen enbart om somrarna.

Välkomna tillbaka!

I dag var det konstnärsbrunch där. Företagarnas idéer är många och gästerna från andra städer likaså. Att som restaurangägare leva enbart på kunder från Lovisa går tyvärr inte, ändå hoppas jag att just Lovisaborna ska gynna Lovisaföretag, alltid då det är möjligt.

Att jag själv köpte stövlar från Zalando berodde på att sådana stövlar som jag ville ha inte fanns i Lovisa. Möbelaffär har vi inte heller.

Allt är förgängligt. Snudd på fulsnyggt.

I kväll ska vi ha lite samvaro, utan match, med innebandyfansen! Ett hösttecken också det.