förlag

Det här med eget förlag…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… kanske låter snofsigt. Nu är det ju så att jag faktiskt har ett sådant och även ISBN-nummer reserverade för ett antal böcker till.

Men jag har inga anställda och egentligen inget specifikt utrymme för lådorna med böcker. Några finns ju kvar i lager än av den andra och den tredje boken. Läs mer om dem på www.debutsky.fi om du är intresserad.

Får då och då beställningar, men de duggar inte lika tätt som då böckerna är nya. Min senaste, ”Skuggor av svek”, kom ut hösten 2012.

Har med facit i hand ofta märkt att jag på sätt och vis skrivit om mig själv. Trots att huvudpersonen är en man. Omedvetet har jag bakat in saker jag upplevt själv, och lite skrämmande är det att jag också skrivit att Adrian drabbats av sådant som senare kommit att hända mig själv…

Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.
Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.

Tanken är att skriva en fjärde bok om Adrian. Just nu finns ändå inte den energin och kreativiteten, men kanske den dyker upp längs hösten då jag flyttat in i min nya bostad?

Funderar också på att skriva en bok om skilsmässan. Men först måste jag få perspektiv på vad som hänt och sedan fundera på upplägget. Det kan vara svårt att skriva öppet om allt det jag varit med om, utan att på något sätt såra eller uppröra andra människor.

Ändå skulle jag vilja dela med mig av mina erfarenheter, och kanske få in analyser av olika proffs, till exempel terapeuter. Då de säger till mig att alla känslor ska ut och att jag reagerar fullständigt normalt med min gråt, min ilska och min sorg, och att nästan alla kvinnor som blir dumpade känner sig värdelösa – så skulle jag vilja att allt fler förstod att just de här känslorna är helt normala.

Men tiden att skriva böcker är inte just nu – den kommer.
Just nu ska jag hänga tvätt, packa lådor, träffa terapeuten och hjälpa lite i kiosken den här näst sista dagen vi har öppet.

Min osexiga söndag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.

Har vaknat upp till en ny dag. Den andra halvan av dubbelsängen var… surprise surprise – helt tom! Mitt enda sällskap heter Adrian. Han är inte pjåkig alls, men han vill inte riktigt fastna på fotografier. Ni får bara tro mig när jag säger att han är väldigt stilig 🙂

Adrian är ju också orsaken till röran i hörnan ni ser på bilden. Här finns böckerna jag skrivit om honom och här finns en massa andra papper som hör förlaget till.

Att vara författare med eget förlag är egentligen inte sexigare än så här.
Men i dag ska den här hörnan städas. Adrian har länge varit av samma åsikt.

Han har åter tagit en allt större plats i mitt liv, för där blev ju ett tomrum då min man valde att flytta ut och ta en annan väg i livet än en väg tillsammans med mig.

Så då nya bostaden inreds har Adrian sitt finger med i spelet. Soffan som har funnits i hans stora sal på Bulevarden flyttar snart in hos mig.

Men en Hästens Adjustable har jag tyvärr inte just nu råd med…

En låda med minnen

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det hela började med att jag letade i en låda efter en utskrift på min korrespondens med ISBN-centralen. Jag har ett eget förlag där jag hittills gett ut två böcker. Efter den andra boken erhöll jag tio standardnummer för det här förlaget. Varje bok bör ju ha ett ISBN-nummer.

Jag är den enda ”anställda” på det här lilla förlaget. Det betyder att den vackra dag då tredje boken anländer i sina lådor kommer de alla hem till mig. Då är det trångt om saligheten i min författarhörna och mycket jobb blir det att ta emot beställningar och att posta böckerna.

I en papplåda och i ett par pärmar har jag sparat så gott som alla kvitton. Här finns kopior av fakturor och kvitton från posten. Men här finns också recensioner och urklipp av intervjuer. Här finns brev med respons som jag fått av läsarna. Ja, i lådan finns helt enkelt hundratals minnen.

Så jag blev sittande där en stund, tills jag kom ihåg vad det var jag jagade.
Nu är mejlet till ISBN-centralen skrivet.

I dag blir det en paus med ”Adrian III”. Jag ska göra ett annat skrivjobb och på kvällen ska vi koppla av i goda vänners lag över en bit mat och något gott att dricka. I morgon kväll fortsätter jag säkert med både författande och annat förlagsarbete igen. Mycket jobb återstår, men det är så roligt alltsammans!