Naturen inspirerar och finns nära

Nu har intresset för att lite experimentera med kameran åter vaknat. Jag har ett teleobjektiv, och skulle gärna vilja ha ett par, tre andra objektiv utöver det vanliga kompakta och det tele jag har. Men ack, de kostar och i nuläget har jag inte råd med sådana.

Men cykelturer har jag råd med och här har jag satt skärpan på blomsterarrangemanget, medan en cykels styrstång finns som suddig front.

Samma blomsterarrangemang, och här ska Lovisa stad ha ett stort tack – eller vem det än är som sköter de här arrangemangen. De här finns vid Strandvägens så kallade stenpark/rastställe.

Jag skapade en kategori här på bloggen som heter Naturbilder. Fotograferade också fåglar samma dag som jag var på min cykeltur.

Än har björkarna löv vid Rosenstranden. Några har börjat gulna, men det susar ändå fortfarande i vinden då löven sitter kvar.

Jag har haft många uppdrag den här veckan, allt från privata till jobb som jag gör för tidningar. Några dödsbud har kommit och de får mig att fundera på livets gång. Snabba sjukdomsförlopp kan drabba vem som helst. Jag tänker i mina stilla ensamma timmar, vad skulle jag göra – hur skulle jag tänka och reagera, om jag visste att jag bara har två eller tio veckor kvar av livet? ❤ 🙏

En arbetsrunda med lånebilen igår. Har bilen också några timmar i dag för att kunna sköta ytterligare ett jobb. Solen skiner just nu. Lite regn hotas det med, men överlag ska den här veckan bjuda på fint sensommarväder. I sol och lite värme känns livets krumsprång lite lättare att tackla.

Paparazzi, unika Lovisafoton

På museet i Lovisa kan man till och med februari nästa år se utställningen ”Paparazzi”. Fotografen Aatos Åkerblom var ett original, och jag minns honom mycket väl. En udda figur men en person som verkligen kunde fånga ögonblick.
Bland annat finns det ett foto på utställningen där man ser ett olycksoffer med blodigt ansikte bäras in på Lovisa sjukhus. I dag skulle det vara helt otänkbart att ta sådana foton. Åtminstone inte med en tanke på att publicera dem i en tidning. Men Aatos fotade inte heller för tidningar utan mest för eget bruk, av eget intresse.

Han fotograferade inte bara societeten utan även samhällets utslagna. Texten som beskriver Aatos kan läsas under länken här ovan, den leder till Lovisa stads webbsajt. Samma text som den stora tavlan i museets fönster, men lättare att läsa via webben.

Min syster och jag kände igen flera personer på bilderna, men inte precis på de här färgfotona.
En mycket sevärd utställning och ett stort tack till Eddie Bruce som digitaliserat bilderna.

Det här med arkiv…

… är en svår fråga då jag försöker röja här hemma.
Vissa fotografier slänger man ju inte bara. Det går förvisso att välja bort där, minska på antalet papperskopior och bara spara de viktigaste.

Men så har jag mitt textarkiv. Jag har snart varit journalist i trettio år, började i november 1987. Och jag har sparat så gott som allt jag skrivit!

Samtidigt som det känns nästan förfärligt är det ju också underbart 🙂
Jag bläddrar inte så ofta i pärmarna, men det händer ibland. Och jag har hittat guldkorn där.

En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.
En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.

Sist och slutligen är arkivet inte så fruktansvärt skrymmande. Just nu känner jag att jag inte bara kan slänga allt.

Jag ska skaffa mer enhetliga dokumenthållare också, då blir det snyggare i hyllor och skåp 🙂

Att dejta på nätet, del 2

Ger man genast en äkta bild av sig själv?
Ger man genast en äkta bild av sig själv?

Oj, det blev intressant det här med nätdejting så jag fortsätter direkt på serien jag startade i går.

Jag har fått många intressanta kommentarer och en del indirekta frågeställningar. Noterar alla och återkommer till var och en, om inte nu så i senare inlägg.

En läsare skrev att hon är skeptisk inför dejtingsajter för att hon tror att 99 av 100 ljuger om sig själva och sätter ut falska foton.

Själv har jag gått till väga såhär:
– Jag kan låtsas vara miss Finland, men då mannen vill träffa mig avslöjas det direkt att jag inte är det, så varför ljuga? Bättre att ärligt berätta om ålder och övervikt.
– Då jag lagt ut riktiga foton på mig själv kräver jag att den jag ska bekanta mig med via sajten gör detsamma. Han kan förstås lägga ut falska bilder, men gör han det kan han inte sikta på att vi seriöst ska träffas IRL (in real life) vilket ändå oftast är tanken då man går ut på en dejtsajt.

Här vill jag poängtera att utseendet är inte det viktigaste, men jag erkänner att det har en viss betydelse för att jag ska känna mig bekväm vid en eventuell första dejt IRL. Tror att motparten tänker detsamma.

De flesta dejtingsajterna har moderatorer som kollar dina bilder först, så det är onödigt att försöka lägga ut erotiskt laddade sådana.
Har inte ens behövt försöka och misslyckas här. Sajten meddelar tydligt då du ska lägga ut bilder på dig själv att de genomgår en koll innan de går ut.

I morgon berättar jag hur jag gick till väga då jag lade ut den första kontaktannonsen, hur det kändes och vilket gensvar jag fick.

B&W-challenge

På Facebook pågår en utmaningsgrej där det gäller att lägga ut fem svartvita bilder och utmana vänner att göra detsamma. Ibland gillar jag de här lekarna, och då är jag med. Ibland väljer jag att inte delta, till exempel  i utmaningen om fem olika koppar. Använder nästan aldrig koppar, dricker vatten och vin ur glas 🙂
Säger också alltid till dem som jag ber komma med i leken att de inte ska känna sig tvungna att delta – gör man sådant här ska det vara kul!
Här är två av mina B&W-challenge-bilder.
Lovisa kyrka och två barska gubbar som finns på ett rum på redaktionen.

KärKyrka.GamlaGubbar.