Vackra vyer på landet och nya höstkängor

De här vyerna har jag sett ett par gånger den här sommaren, då jag kört fram och åter till Sarfsalö. Man behöver inte åka så långt för att se just den här vägstumpen, men fina vyer finns det gott om.

Igår ösregnade det då jag åkte till Sarfsalö men på hemvägen visade sig solen stundvis och då var det helt otroligt fint med allt det gröna, men också en del höstfärger.

Så här går dagarna, ganska mycket vid datorn med texter till tidningar och mejl som har med olika uppdrag att göra. Egentligen går veckorna otroligt fort. Snart är september månad förbi.

Vi hade nästan frost i natt och temperaturen här inne gick genast ner till arton grader. Jag skulle gärna elda, men väntar att sotaren gör sitt besök först och det sker instundande vecka. Det ska vara ganska varma dagar, just nu har vi sol och bara +11, men prognoserna visar att det kan bli +16, så jag har inte tänkt slå på värme-elementen heller, men få se!

Det blir ingen supporterresa till Österbotten på lördag, vi blev inte tillräckligt många för att kostnaderna för bussen skulle hållas inom rimliga gränser. Men jag saknar inte sysselsättning för det. Allt möjligt som har med höstens ankomst att göra finns att åtgärda både inomhus och ute.

Köpte nya höstkängor igår. Sommarskorna börjar bli för kalla. Inte helt dags för vinterstövlar med höga skaft än, och inte heller icebugs riktigt ännu, hoppas jag 😂

Vem är mördaren?

Vi har ett dödsfall. Eller i alla fall ett fall av grov misshandel. Vem står bakom detta?

Fru Frost som härjade i natt med minus fem grader står högst på listan över misstänkta. Hon har till och med tagit sin in i växthuset. Jordgubbsplantan lyckades hon inte få död på, och suckulenten tycks ha klarat sig. Men paprikaplantan ser illa åtgången ut.

Någon begravning eller välsignelse för kära paprikaplantan arrangerades dock inte direkt. Hen rycktes inte heller upp från jorden. Vi tror på underverk och pratade lite med henne och sa att hon får en chans att återhämta sig.

Livet i Äppelviken är stundom hårt. Här klarar sig de härdade. De svaga lämnas inte till sitt öde, men de har inte heller dygnet-runt-omsorg.

Det borde vara slut på nätterna med minusgrader, men då jag nu råkade ha ved kvar för att elda ett par, tre gånger till gör jag det ikväll – myseldar.
Alltså här hemma, inomhus. Jag bor inte i växthuset.

Glad måndag! 19-09-2016

Konstverk på Galleri Theodor.
Konstverk på Galleri Theodor.

Konst i pigga färger gör en ju alltid glad!

Önskar er alla en bra start på veckan –  min börjar i arbetets tecken med olika skrivuppdrag som jag gör i egen takt här hemma.
Ute verkar det bara vara +4 grader nu, var frost i natt – men temperaturer på upp till +15 har ännu utlovats och solen lyser!

Rätt ska vara rätt – tack Kaj!

Det här skulle bli ett litet blomsterinlägg med bilder från en ljuvlig sensommardag på Kretsgången. Men jag kan ju passa på att ägna dem åt författaren Kaj Korkea-aho också.
I morse medverkade han i Yle5, i Min Morgons Bokklubb. Där sade programledarna att MM har orsak att återkomma till Kaj en annan gång. Inte minst för att han skrivit den första finlandssvenska romanen med en homosexuell bland huvudpersonerna.

Då konstaterade Kaj att det enligt Hufvudstadsbladet är så. Men han sa också ”det stämmer inte riktigt”. Varmt tack för det!
Erkänner att jag mejlade honom länken till mitt blogginlägg, för jag tycker att rätt ska vara rätt, också fastän jag ger ut böckerna på eget förlag.

Några av sommarens sista luktärter tog jag hem från Kretsgången i går. De doftar otroligt härligt.

Ampelväxten jag fick till födelsedagen i slutet av maj är ännu så här fin. Jag bar ner den till sommarstället i början av augusti då vi var i Frankrike, och eftersom den trivdes så bra har den fått stanna kvar på gården.

Stentrappan på Kretsgången är så fin i sig, men klart att den blir extra fin då den pryds av en ampelväxt.

Jag hör till dem som har oerhört svårt för att kasta bort växter så länge som det finns minsta lilla liv i dem 🙂 Tycker dom här fortfarande är fina, men tids nog tar förstås frosten dem.

Utsikt från frukostbordet

Det är svårt att fånga det vackra på bild. De frostbeklädda grenarna som gnistrar i solljuset. Försökte med olika inställningar på kameran, men gav upp efter en stund. Det som ögat ser kan inte till hundra procent fångas med den kamera jag i huvudsak använder för bloggen. Så det här får duga.

Jag är inte direkt en vän av mörker och kyla.
Men man får ta det som det är och vintern har många goda sidor, om man bara vill se dem.

I dag är det första februari. Snart är den här veckan slut och efter en hutt och en händelse är vi inne i mars.
Det går undan och plötsligt är det sommar igen!