Då jag hade släpat upp det drygt femton kilo tunga paketet till tredje våningen var jag nöjd med mig själv. Jag kom på ett knep, jag lät liksom paketet ”klättra / snurra” upp för trapporna. Vet inte hur jag ska förklara det hela, men upp kom paketet.

Att vara envis på två vis som jag ibland säger har väl sina fördelar… men efteråt tänkte jag att vem hade applåderat, hurrat och tackat om jag hade försträckt en muskel eller fått hjärtfel…

Det är mitt nya arbetsbord. Om jag får hjälp med att skruva ihop det i dag (saknar verktygen själv) – så blir det senare en bild på det.