Oj-oj vilka minnen väcks till liv av de här fotografierna! Det var maj månad 1995 och jag hade åkt till Stockholm för att se hockey-VM. Jag skulle tillbaka på jobb på måndag, så finalen såg jag inte på plats. Men herregud så kul jag hade.

Och jag minns att många svenskar – då den värsta besvikelsen hade lagt sig – var glada för att Finland vann sitt första hockeyguld genom tiderna då.

Jag minns…
… hur jag satt i Skarpnäck hos Outi och målade finska flaggan på ett vitt lakanstyg. Jag hade bara en medeltjock blå filtpenna till mitt förfogande.
… hur jag i tunnelbanan några dagar före final sålde min finska flagga (inte lakanet) åt finländare som inte hittade finska flaggor någonstans till salu, men som skulle se finalen på plats.
… hur jag sparade bilagorna med bilder och texter från kvällstidningarna, det fanns ingen Facebook då och internet var nytt.
… hur jag följde guldfesten från Salutorget på TV.
… hur tårögd jag blev då Lejonens flyg hem från Stockholm fick följe av Hornetplan.
… hur jag sjöng ihanaa Leijonat ihanaa, ihanaa Leijonat ihanaa…
… hur jag på en karaokebar i Uusikaupunki sjöng Den glider in, den glider in, den glider in i mål igen… fastän en kratta sjunger vackrare än jag.

Det var en stor händelse. Finlands första hockey-VM guld.
Visst finns det fattigdom, krig, svält och våld i världen. Visst finns det viktigare saker än en hockeyfinal.
Men nog måste man få vara glad och förväntansfull också.
I kväll SKA vi ta guldet!