This just need no words! Finally!
Jag satt och kramade pinnen till finska flaggan så att den nästan brast och jag fick närapå kramp i handen…
Att segermålet 3–2 mot USA gjordes i numerärt underläge var pricken på i:et.
Och de som inte vet, eller som låtsas att de inte vet, vad det här handlar om så var de våra U18 Lejon som vann VM-guld i dag ❤
… kändes som om man hade varit på plats själv.
… det här var och är så härligt att orden inte räcker till.
Men… sedan… i förlängningen… en sådan befrielse… då Kasperi Kapanen gör segermålet…. hur snyggt som helst…
VM-GULD ❤ ❤ ❤
Rubriken passar ju bra när man bor i kärnkraftsstad, hehe.
Guuben är på Stafettkarnevalen i Helsingfors som Östra Nylands frilans. Det är en tävling för finlandssvenska skolor och hur det än går för våra östnyländska tror jag deras dag blir fin, så som solen gassar. Karnevalen har också arrangerats i regn och rusk, för den går alltid sista veckoslutet innan skolavslutningarna.
Själv ska jag grilla med en god vän i dag på eftermiddagen. Och i kväll vid sjutiden vill jag ju inte missa hur det går för Lejonen mot Tjeckien!
Karaktären i mina romaner, Adrian Debutsky, har åter börjat dyka upp i min vardag. Då jag allra minst anar det är han där med sina åsikter. Men det är egentligen riktigt roligt. Och jag har förhoppningar om att vi ska kunna vara tillsammans ett par veckor i oktober.
Under helgen kollade Adrian sportnyheterna på TV. Där hörde han att det finländska hockeyproffset Sean Bergenheim går från Tampa Bay Lightning till Florida Panthers i NHL. För ett fyra års kontrakt får han 11 miljoner dollar.
Vilket får Adrian att konstatera att han nog också för den anspråkslösa summan skulle kunna tänka sig att glida runt med en sticka i händerna och peta på en svart trissa.
Det här är vad jag gjort de senaste dagarna. Därför har ni inte hört av mig här. Jag åt frukost med Zlatan dagen efter Sveriges 5-0 seger över Finland i EM-kvalet. Då han retade mig svarade jag att 5-0 i fotboll är väl det samma som 6-1 i ishockey. Han tyckte inte riktigt lika, men jag är inte säker på att han kan räkna, pojkstackaren. Fråga honom bara hur mycket pengar han har, så ska du få se att han inte kan räkna.
Följande dag köpte jag godiset ni ser på bilden och i går kom käre maken hem från sin Polenresa. Då fick jag den här fina brännevinsflaskan med guld och allt!
Jaha, så är det då dags för tredje matchen för Finlands del
i grundserien i hockey-VM. Vi möter Tjeckien i kväll klockan 21.15.
Dags att plocka fram finska flaggan! Det borde jag ha gjort redan till matchen mot Danmark och Lettland, men det blev inte av.
Men VAR finns min fina blåvita flagga? Jag irrar runt i bostaden och skäms nog lite för att jag inte har en aning om var jag har lagt den. När använde jag den senast? Att jag inte ens minns det. Nu ligger flaggan någonstans ensam, börtglömd i ett dammigt hörn och gråter. Vad ska min modige morfar som kämpade för Finlands frihet tänka där i sin himmel?
Paniiiiik! Maken hjälper till att leta. Han hittar en rysk flagga i miniatyr.
– Det här är det närmaste i färger som…
Nej, vad säger han? En sådan hednisk tanke! Rysslands flagga av alla! Förlåt morfar och alla veteraner…
Jag tror morfar tar det riktigt lugnt, det är bara jag som panikerar.
Det närmaste JAG kommer i mitt letande är de blåvita färgerna i Greklands flagga.
Och Grekland tillhör EU. Vi hjälper dessutom Grekland ekonomiskt. Så det minsta Grekland kan göra för Finland just nu är att låna sina färger från flaggan. Heja FIN-GREK-EU-LAND!
