Det strålande vackra och rätt varma vädret, med sol från klarblå himmel, har fortsatt. Jag såg otroligt vackra vyer ute på landet också, där jag gjorde en intervju i dag, och en snabbvisit i skärgårdsmiljö blev det ävenså. Men det var så pass privata sfärer att jag inte lägger ut dem här.
Ja, så har vi redan kommit fyra dagar in i september månad. Snart får vi önska varandra god jul 🙂
Om någon tycker att det här inte är några skyltar så bjuder jag på en bild till. Men egentligen finns det inga prestationskrav på Skyltsöndag, som förvaltas av bloggaren Konst eller konstigt. Man kan visa olika fyndiga texter på till exempel föremål eller fordon, det kan vara planscher och plakat – ja, allt möjligt så långt fantasin räcker till.
… som inte kom lägligt… men när gör den det?
Sämsta tänkbara tillfälle ändå, för just i dag hade jag planerat få in slutspurten då det gäller packandet inför flytten…
… och jag som inte varit sjuk en enda dag sedan jag flyttade hit!
Kunde knappt sova i natt. Hade hjärtklappning och feber. Behövde snyta näsan titt som tätt.
Men vad annat kan jag göra än fortsätta fylla flyttlådorna?
Har i alla fall förstått att be om hjälp med att få hem lite medicin och näsdukar och frukostbröd.
I morse när jag steg in i köket hälsade Mårran mig välkommen. Bilden jag länkat till är från Wikipedia och där kan man läsa att Mårran är en litterär figur i Tove Janssons romaner om Mumintrollen, introducerad 1948 i boken Trollkarlens hatt. Mårran är en stor, kall, spöklik och skrämmande gestalt. Hennes anletsdrag består av två små, stirrande ögon, en stor näsa och en mun som visar tänderna i ett streck. Ursprungligen var hon färglös men har enligt den japanska tecknade TV-serien en mörklila nyans på kroppen.
Nog ser ni väl också henne på mitt fönster?
Mera konstigt hände då jag kom hem från jobbet. Utifrån såg det ut som om lampan i mitt sovrum lyste. Jag var säker på att jag hade släckt alla lampor där innan jag gick.
Men det mesta mystiska har sin förklaring. Det var solen som höll på att gå ner i väst, men här ligger den ännu ovanför hustak och trädtoppar. Jag bor på tredje våningen och har en genomgångslägenhet. Därför såg det ut som om en lampa lyste hemma hos mig 🙂
I dag skrev jag också första inlägget på nästan ett år på min arbetsblogg. I samband med tidningsförnyelsen i januari 2015 lades en del gamla bloggar på is, men nu har min återuppstått. Jag skriver jobbrelaterat där och privat här. Hoppas du vill läsa både och!
Någon gång lyckas man utan ansträngning ta de där bilderna som blir bra. Man bara ser något, riktar kameran, knäpper och that´s it.
I går skrev jag på Facebook att jag ska vara en soffpotatis hela helgen.
Det är nämligen höstlov i vår region och förr hade barnen lov från skolan för att hjälpa till att ta upp potatisarna därhemma.
Så någon liten anknytning till potatisar ville jag ha.
Men uppdateringen var nog ändå lite överdriven – skrivet i ett slags trots 🙂
Det jag ville säga var att jag gör det jag vill och delvis måste då jag är ledig.
Det blir alltså inga bilder av en Carita som ligger svettig under hävstänger på gymmet.
Dagar då jag jobbar är det svårt att klämma in saker som måste göra. Bilen ska besiktigas en gång per år och där var jag och Svensson, som han heter, i dag. Det gick bra! Jag får köra med min kära bil ett år till.
Han är numera helt min, den delade vårdnaden med ex-maken upphörde för några veckor sedan.
Sedan körde jag till badstranden och tog några bilder. Hösten har redan en längre tid visat sig från sin bästa sida – och jag tror det fina vädret ska hålla i sig hela min ledighet – det vill säga till söndagens slut.
Om inte trädet i förgrunden hade stå stora löv kunde man ju tro att den här bilden är tagen på våren.
Intervjun kommer ut först i slutet av november i en specialtidning så då kan inte de här bilderna användas 🙂
Vi har haft fjorton grader varmt i dag och då solenstår lågt är det lätt att föreställa sig att det är vår. Fåglarna kvittrar, det är bara dripp-droppet av smältande snö som saknas.
Än sitter löven kvar på trädgrenarna utanför fönstret till mitt arbetsrum.
Öppnade persiennen för att låta ljuset komma in.
Stormen Valio nådde inte södra Finland med förutspådd kraft, men andra delar av landet drabbades troligen.
När jag promenerade hem från Kretsgången i går kväll var det tolv grader varmt och vinden lagom frisk och varm.
Den här helgen har jag fyra jobb, två för mitt företag och två för en välgörenhetsorganisation. Tre resulterar i artiklar, ett är ett fotouppdrag. Kanske kan visa bilder från allt det här i kväll och i morgon, sådana som inte kommer i tidningarna.
Skulle det inte vara för de små gula löven på gräsmattan kunde man inte tro att vi skriver den 22 september i dag.
Och solen står lägre den här tiden på året. Restaurangen håller på att packa ihop terrassmöblerna, för enligt almanackan är det höst.
Kyrkan ståtar mot en klarblå himmel…
… och gräset är klargrönt runt rabatten på gården vid huset där jag bor.
Jag jobbar kväll men är hemma på lunch nu. Ska se Finlands- och presspremiären på filmen Onnelin ja Annelin talvi (Adas och Gladas vinter) som spelats in i Lovisa och som har premiär för biobesökarna den 9 oktober.
I morse jobbade jag inom mitt företag med det här.
Var bjuden på ostfest hos Inge-Maj, Bengt och FasterAster i går och passade då på att ta bilder av blommor i gårdens rabatt som faktiskt ännu är hur fina som helst.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
