… har gjort sitt här. Löven har ramlat från träden, det är sen höst.
Mossa har vuxit både på staket och sten.
Allt möjligt intressant hittar man på sina promenader.

… ska ännu finslipas i bostaden.

Bland annat måste några vinflaskor införskaffas.

Och var jag ska ställa den här radion som prydnad har jag ännu inte heller bestämt.

I kväll känner jag mig faktiskt lite ensam. Saknar kramarna jag alltid förr kunde gå och ge eller få av maken.
Saknar också det där vardagliga snacket, utbytet av åsikter, pratet om sådant som hänt under dagen eller om sådant som vi tänkte göra i framtiden.
Nu är det väldigt tyst hemma hos mig.
För tillfället hör jag bara bruset från motorvägen. Har några vädringsfönster öppna.

På en av de otaliga Stockholmsresor vi gjorde tillsammans köpte jag champagne. Flaskan var så fin att jag inte kunde kasta bort den.
Nu ska jag ha ett levande ljus att stå i den.
Hösten kan ju vara en mysig tid om man så vill.
Kramar till er alla ❤
Jag är ju redan författare och journalist. Men varför vara anspråkslös i onödan.
Jag kan väl bli konstnär också?

I dag anlände äntligen svenska medborgarinstitutets kurskatalog. Och även om det är tecken på att hösten är i antågande blir jag alltid glad när jag får den.
Jag har gått kurser i spanska och kortkurs där vi gjort julkort. Men jag har aldrig gått en kurs i målning. Nu tänkte jag att det skulle bli av och jag hoppas jag får plats på kursen.
Få se hurdana tavlor jag målar då den dagen kommer. Hoppas det inte bara blir svarta moln och krossade hjärtan 🙂
Tycker att jag börjat se framåt nu. Dels då det gäller flytten, dels med tanke på hösten överlag. Den behöver inte vara någon trist tid. Jag kan fylla den med aktiviteter om jag vill.
I dag ska en väninna och jag gå till min bostad och tömma några flyttlådor. Sedan ska vi ut och äta och kvällen avrundas slutligen med ljuståg till stranden, för i dag är det Hiroshimadagen.

Det är mysigt med höststormar. För hos oss har de ju hittills hållit sig inom rimlighetens gränser. Mycket värre är det för de stackars människorna på Filippinerna 😦




Veckans tema i Fototriss är
… SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG ÄR.
Helena från Stockholm i Sverige som upprätthåller sidan Fototriss uppmanar oss att ta en höstpromenad och dokumentera hur det ser ut där vi bor.
Jag valde att fotografera på min morbrors gård. Han gick bort i januari och gården sålde min kusin och jag nyligen till andra släktingar. Det känns bra att jag fortfarande därför kan röra mig på gården.



Andra bidrag i Fototriss hittar du här. Gå gärna in och bekanta dig med dem.
Här finns allt från vardagliga och fyndiga bilder till riktigt proffsiga fotografier.
Mångfalden är det bästa med Fototriss. Att se fotografernas olika tolkningar. Ofta blir det en resa ut i världen som låter dig uppleva nya platser fastän du i själva verket bara sitter vid din dator hemma.

Den här samlingen av stenar bildar en labyrint som i Finland kallas jungfrudans på svenska, och jatulintarha på finska . I Lovisa har vi en sådan i Strandparken. Hur parken ska se ut i framtiden, vad annat där kunde placeras, diskuteras just nu. Hundpark, en utvidgad stenpark, en temapark?












Promenader i naturen gör susen. Man får perspektiv på saker och ting. Nu har det varit fint väder de två senaste söndagarna då jag gått en fotograferingsrunda. Men jag lovar, jag ska promenera och fotografera i regn och rusk, slask och snö också!

De som besökt Saltbodtorg vet var den här bilden har tagits. Den är faktiskt inte alls behandlad i Photoshop. I verkligheten är väggen inte så här orange, men solen gör sitt.










Vi har haft samarbetsförhandlingar på jobbet. Som viceförtroendevald har jag åkt till Helsingfors två gånger på åtta dagar. Även om ingen permitteras från vår redaktion tärde förhandlingarna på mina kraftresurser.
I dag jordfästes min morbrors livskamrat. Han dog i januari, hon gick nyligen bort.
Jag har varit tankspridd och trött och ganska okoncentrerad de tre senaste dagarna.
Att vara journalist är inte bara att skriva per automatik. Jobbet är kreativt och kräver energi. I bästa fall GER jobbet energi åt mig. I torsdags hade jag faktiskt en födelsedagsintervju med en rolig gubbe.
Mest har energin ändå de senaste dagarna gått till tråkiga saker. Men så är det bara ibland.
Därför blev jag så glad då jag kom hem i dag. Jag hade faktiskt tänkt så här: om det ändå fanns ett fång blommor som väntade på mig.
Och det fanns det.
Men ingen lapp som förkunnade av vem jag fått dem. Maken är dock på de misstänktas lista 🙂
Och jag känner tacksamhet. För jag har inte varit den som sprudlat av glädje de två senaste dagarna, fastän jag i allmänhet är en glad person.
Älska mig mest då jag förtjänar det minst.
(ps. i morgon vill jag göra höstfint på balkongen, fastän det ännu är full sommar med 22 plusgrader)
I tisdags köpte svärmor och FasterAster min bok. Adrian och jag tackar för visat supporterskap! Svärmor säger att hon vill kasta sig över boken och läsa den NU. Men för att kunna koncentrera sig måste hon ha helt tyst omkring sig och just nu tror hon inte det kan bli så lugnt i sommarstugan 🙂

I går spelade Tor mot Tapanilan Erä i innebandyligan och tog en skön seger med siffrorna 3-8. För en gångs skull en match där jag inte hade hjärtat i halsgropen. Tor övertygade och kapten Peik Salminen säger i intervjun åt mig och Östra Nyland att det var första gången under den här säsongen som laget spelade förnuftigt från början till slut.
I Mosabacka idrottscentrum där Tor spelade fanns det allt från innebandyarena till klätterväggar och faktiskt också möjlighet att öva bågskytte. JOUSI-ammunta på finska. Och vi som har en kille i vårt lag som heter Julius JOUSI. Tur att han inte fick en pil i baken.
I morse såg det ut så här jag skulle i väg med bilen vid 8.30-tiden. Jag var beredd! Första isskorpan för den här hösten och vintern.
I dag publicerades första recensionen för ”Skuggor av svek”. Adrian tycker meningen ”… att hon som kvinna skriver så känsligt om manlig sexualitet” var det bästa.
Det enda han hade att invända emot var då recensenten skrev att jag i boken använt uttrycket ”het i sängen”. Han letar som bäst i texten men vill påstå att just de tre orden aldrig förekommer.
Hela recensionen kan snart läsas på www.debutsky.fi.
Du som vill köpa boken men inte kan göra det via nätet eller i Lovisa bokhandel kan kasta iväg ett mejl åt carita (at) sulo.fi. Berätta vem du är, hur många böcker du vill köpa, ge din adress och säg också om du vill att bokens signeras.