… och blev alldeles orange i fejset.
Men den bilden fick jag inte visa här, fåfäng som han är.

Här ser ni hur jag försökt blanda till ansiktsfärger – bland annat.
Bra att medborgarinstitutets konstsal har stora bordsytor, annars skulle jag vara i blåsten.

Och bra att vår lärare Hanna Olá kunde rädda Adrian. Han är henne evigt tacksam.
För då jag fortsatte med följande färglager blev han orange i ansiktet!
Vi lät honom morra för sig själv och torka i lugn och ro. Sedan hjälpte Hanna mig blanda till en ny färg som skulle täcka den som uppstått då Adrian hade solat för länge…

Modellen på papperet finns där enbart för att jag så småningom ska få rätt hårfärg åt Adrian.
Medan jag väntade på att färgerna på Adrians blus skulle torka målade jag några höstlöv.

– Det tycker jag du ska fortsätta med, sa Adrian. Måla så många löv du orkar.

I klarspråk menar han alltså att jag inte ska syssla med porträttmålning.

Och min tanke var att han skulle hålla armarna i kors över bröstet. Nu ser det ut som om han gömmer något bakom ryggen.
Men det går att ändra ännu med skuggor och streck.

– Varför det, frågar han. Jag har ju en present åt dig bakom ryggen.

Innerst inne är han en god människa.

– I LÖÖV JUU, sa jag.

Och nästa vecka fortsätter jag med följande färglager både på löven och på Adrian.