hus

Brev från HUS och behövdes paraply i dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är bara en symbolisk bild, jag har fotat mina levande ljus rätt ofta 🙂

Tankarna går inte att stöta bort helt. Fick brev från HUS i dag att jag i början av mars ska infinna mig i Borgå på undersökning. Det är bra att sådana görs, och såsom jag skrev tidigare i dag, det är sällsynt att cellförändringarna i dessa fall betyder cancer.

Glad är jag också för att undersökningar görs vartannat år, och OM det skulle råka vara något elakartat på gång så finns det chans att åtgärda det i tid.

Jag fick använda paraply i dag då jag gick till frissan. Det blåste också. Så då jag kom hem såg jag ut såhär.

Men håret blev äntligen klippt. Pannluggen hade blivit lång och bångstyrig 🙂

Nu ska jag börja elda, igår hann jag inte då jag hade tre uppdrag efter varandra. Och så ska jag skriva en eller två artiklar, få se vad jag hinner och orkar med.

Tankarna finns nog då och då i framtiden, på undersökningen, sjukhusets mottagning, och det fanns flera papper som skulle fyllas i med alla möjliga data.

Men nog ska här levas också. Den tid som finns kvar. Om det sedan handlar om några dagar, någon månad eller många år, det vet vi ju aldrig.

Cellförändringar

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Ordet cellförändringar väcker troligen många känslor. Första tanken kanske går till cancer.

Själv har jag försökt tänka såhär: Så många vänner eller personer jag känner har drabbats av cancer.
Somliga har tillfrisknat, andra har inte gjort det. Någon har haft cancer två gånger, lever fortfarande men andra har gått bort.

Varför skulle det då vara så att just JAG inte skulle drabbas? Jag frågar mig inte ”varför just jag?”… utan istället ”varför inte även jag, då så många andra drabbas?”.

När jag tog den här bilden tänkte jag inte direkt på cancer eller annan dramatik. Men det finns dramatik i bilden ändå. Jag tycker om dimman och de kala träden. Här står jag utanför postlådorna vid mitt hem och väntar på en skjuts. Det var igår. Skulle iväg på ett jobb.

Några dagar tidigare fick jag ett brev från HUS, som är Helsingfors universitets sjukhus, Helsingin yliopistollinen sairaala på finska.
Brevet kom från centralen för diagnostik.

Jag hade varit på papa-prov i november och nu visar provet att jag har en lindrig cellförändring som förutsätter fortsatt undersökning.

Brevet är kanske 2000 tecken långt. Jag blir inte speciellt orolig. Där står bland annat ”en cellförändring betyder inte cancer”. Väntetiden för denna typ av förändringar är cirka ett halvt år, eftersom förändringarna ofta läks av sig själva under väntetiden.

Jag tror att många får brev av det här slaget. Somliga blir oroliga, andra tar det lugnt.
”Slutligen konstateras cancer hos högst en kvinna per tiotusen screeningar” står det i brevet.

Jag kan ju vara en av dessa tiotusen. Eller så är jag inte det.

Men det är viktigt att skriva och tala om även det här. För det väcker känslor och tankar och sånt vill jag prata och skriva öppet om.

Den där boken där man ska fylla i ett slags testamente, eller skriva in hur man önskar att allt ordnas efter ens död, blev plötsligt aktuell att skaffa igen. Där kan man skriva in allt om var ens lösenord finns till allt det där, ni vet, som behövs i dag. Man kan skriva hur man vill att ens begravning ska vara, osv.

Men vi är ju inte där riktigt än för min del, hoppas jag 🙂
Å andra sidan. Vem vet när ens sista dag är kommen. Jag kan bli överkörd av en bil eller bara stupa av hjärtslag.
Att tänka på allt sånt här är inte hemskt tycker jag. Däremot ”hemskt” nödvändigt och nyttigt 😉

Fina gavelfasader

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ja, eller vad ska jag kalla de här fasaderna?
Gillar hus, eller kvarter, som börjar på det här sättet.
Sedan särar husen på sig.
Bilderna är tagna i Amsterdam.

Tycker mycket om den här sortens arkitektur.
Tycker mycket om den här sortens arkitektur.

Den här byggnaden särar sig inte lika mycket men vackert är det.
Den här byggnaden särar sig inte lika mycket men vackert är det.

Vårt hotell hade också något jag vill kalla gavelfasad. Sedan gick ena delen av byggnaden längs en gata och den andra längs en annan.

Jordgubbar och champagne

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Så här fina jordgubbar köpte jag i dag. Inhemska dessutom, odlade i Närpes. Fantastiskt goda också. I morgon förvandlas de som jag inte åt upp i dag till en frukostsmoothie.
Så här fina jordgubbar köpte jag i dag. Inhemska dessutom, odlade i Närpes. Fantastiskt goda. I morgon förvandlas de som jag inte åt upp i dag till en frukostsmoothie.

… och så blir det lite mousserat i kväll också. Inte champagne som det står i rubriken, men man kan ju låtsas 🙂

Och vad firar vi? Att det är måndag? Ja, varför inte? Måndagen är väl en fin dag den med.

Nä, nå egentligen firar vi att jag har sålt min del av morbrors hus i dag. Och det bästa av allt, att huset stannade i släkten.