Jag har bott på min senaste adress i snart ett och ett halvt år. Så fort går tiden! Ett boende blir på sätt och vis aldrig klart. Olika idéer föds hela tiden. Saker och kläder jag inte längre behöver ska ut, speciellt då nytt kommer in.
Hemmet lever ❤
Med mindre yta att bo på kan jag inte ha växter som kräver stort utrymme men nu har jag kommit på hur jag kan få det trivsamt med många små växter i stället 🙂
Idén går ytterligare att utvecka så att man skapar olika höjder för växterna. Bilden visar mitt köksbord.
På stora bordet i vardagsrummet, ett bord som nu till hälften upptas av ett pussel, finns det plats för många små växter, likaså på ett par av mina skåp. Idéerna kring det ska utvecklas vidare.
Nu får våren komma och nya små växter är välkomna till mig ❤
Jag är inte den som avger nyårslöften, men OM jag gör det uttalar jag dem inte högt för andra. Löften som jag inte avger kan jag däremot gärna lista.
Jag tänker inte lova nån att jag går ner i vikt eller att jag börjar leva hälsosammare.
Jag tänker inte sluta röka eftersom jag aldrig börjat, och ett gott vitt vin tänker jag inte avstå från.
Stämningsfullt minne från ett av de öppna julhemmen, Stengård i Pernå.
Om vi bortser från nyårslöften har jag ofta inför ett nytt år allehanda funderingar kring hur jag kan få ett roligare liv.
Vissa funderingar har med mina jobb att göra, hur jag ska tackla alla utmaningar de för med sig.
Andra tankar handlar om min fritid, för sådan vill jag också ha.
Rätt ofta tänker jag numera att jag vill göra saker som jag aldrig gjort förr. Det behöver inte vara något invecklat och stort som kostar en förmögenhet. Idéerna ska inte heller skapa stress för mig, jag behöver inte hinna mycket nytt på en kort tid. Om man återgår till ”gå ner i vikt, motionera mera, ät hälsosamt” och så vidare, så är det ju minsann sådant som skapar stress… eller om inte det, så i alla fall prestationsångest hos tiotusentals människostackare.
Flera tankar om hur mitt liv kan bli ännu mer innehållsrikt och givande har redan blivit anteckningar i ett block. Nu återstår det att se vad som förverkligas och vad som förblir bara tankar och idéer 🙂
Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.
… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.
Jag älskaratt cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.
Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.
Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.
De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.
Jag hoppas det blir en glad måndag!
Ute är vädret trist, snön har regnat bort – men vi får se det fina i att vi inte har halka i alla fall.
Ofta känner jag mig full av energi, har massor av idéer, vill utveckla allt jag jobbar med och brinner för. Det handlar om flera olika projekt jag är engagerad i.
Innerst inne är min vilja god, men ibland undrar jag om jag är för framfusig ändå? Det är så lätt att bli missförstådd då man själv saknar det där berömda tålamodet 😀
Med dessa glada nunor från en reklam för en film på bio önskar jag alla en bra start på veckan!
Huset vid ån där familjen Roo bor är ett av de nya objekten under Lovisa Historiska Hus. Ägaren har gett sitt tillstånd för publicering – nu börjar min marknadsföring för evenemanget på allvar.
Eftersom jag under några veckors tid ränt omkring i bygden, och personligen besökt människorna i de hem som ska vara med i åretsLovisa Historiska Hus, är det ju som sagt inte mer någon hemlighet att det här är ett av de roliga uppdrag jag fått.
Det är inget jag tjänar storkovan på, ersättningen är mer symbolisk eftersom uppdragsgivaren är en förening där talkoinsatser är vanliga.
Men det är och har varit så roligt att lära känna människorna i husen. Och att få förmånen att besöka alla femtio hem uppskattar jag, för det är inte något man hinner med på ynka två dagar. Evenemanget Lovisa Historiska Hus arrangeras helgen 27-28 augusti.
Merparten av bilderna från de privata husen har jag tagit och som sagt, jag älskar att jobba i och för Lovisa. Idéer för allt möjligt annat som kan gynna staden finns och samarbetspartners likaså.
Med den här symbolbilden vill jag säga att vi ska se det vackra och kunna glädjas åt det, även om det ibland är någon annan som det går bra för.
… på alla avundsjuka människor som det tycks finnas.
Jag blir så trött på dem som baktalar andra, som sprider falska rykten och som skapar intriger – ofta för egen vinnings skull.
Den som blir utsatt för förtal har svårt att värja sig. Det är ju omöjligt att ”springa runt på stan” och försöka rätta till saker och ting då du aldrig vet vem som sagt vad åt andra människor.
Jag brukar försöka lita på att det finns någon högre makt som ser till att sanningen alltid till slut kommer fram. Det måste finnas något slag av rättvisa i vår ofta så kaotiska värld.
Jag blir också trött på människor som inte kan tåla se andra lyckas. Om jag vet att jag är särskilt duktig på något och vill lyfta fram det, då önskar jag att andra människor också ska se det och stötta mig i min entusiasm. Så vill jag själv agera, jag vill uppmuntra och pusha andra så gott jag kan.
Endast genom att samarbeta och stödja varandra såväl på jobb som på fritid kan vi utvecklas och gå framåt.
Vem mår bra av att sätta krokben för andra eller av att sprida rykten som saboterar saker och ting för den som har modet att gå sin egen väg. Hur många entreprenörer finns det inte som tvingats se sina drömmars idéballonger pangas av avundsjuka rivaler?
Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället. Eller ja, kanske det är en höstblomma, jag vet inte 😀
De kom inga pumpor i år på sommarstället och luktärterna blev, så som jag redan skrev, mycket skrala jämför med i fjol.
Det var ju kallt och regnade mycket, rentav snöade, i juni – så vi tror att många grödor därför blev sena eller inte klarade sig alls.
Mycket har varit konstigt den här sommaren – till exempel mitt liv. Men sakta ska väl allting vända, och så som en vän skrev till mig – när det är som värst kan det bara bli bättre. Kloka ord.
Och om jag inte hade skrivit så öppet här om mina känslor hade jag aldrig hittat alla de medsystrar, eller ödessystrar som jag också kallar dem. Till och med några män har hört av sig och berättat om sina motgångar, om känslorna av hopplöshet, tomhet… men också om hur allting sedan en dag vänt och blivit bättre.
Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.
Glädje och sinnesro finner jag på släktens sommarställe och där har jag lov att tillbringa tid fortfarande fastän maken och jag separerat.
Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.
Tredje dagen på jobbet gick bra. Jag var ansvarig för layouten och vi gjorde tjugo sidor. Reportagen är roliga att laya, speciellt då det finns många och bra bilder att välja bland.
På eftermiddagen hade vi idémöte och jag kände bara hur skallen var tom. Jag vet att kollegorna förstår om det inte just nu kommer så mycket kreativt ur min hjärna, jag har mycket annat att tänka på för att få vardagen fixad.
Men plötsligt dök ett par idéer upp! Kanske det beror på att man är i en kreativ omgivning och har inspirerande kollegor! Hurraaa för dem!
Här är det skumma saker på gång. Två damer skålar för Adrian. Den ena har skrivit storyn om honom, den andra har ritat pärmen.
På bilden saknas Gremlin.
– Jag har inget med era skumma affärer att göra, protesterade Gremlin och sprattlade sig fri.
Men Maria och jag tyckte att det här är något vi kunde göra oftare. Ta lite mousserat på en onsdagkväll. Man blir så kreativ. Idéerna bara bubblar fram!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 