… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.
Jag älskar att cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.
Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.
Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.
De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.
De enda man vet var man har är sina fiender.
Svante
Jag tycker att man alltid inte ens vet det… man kan ha trott att någon stod på ens sida, men sedan inser man att man blev blåst 😦
Vänner är de mest opålitliga, man kan umgås med. Fiender är lättare att handskas med.
Svante
Nä men hu, så vill jag inte tänka!
Tänk vad många besvikelser man sluppit, om man tänkt så tidigare.
Svante
Besvikelser hör livet till.
Jag vet, men man kan minimera dem, om man håller sig för sig själv.
Svante
Det är ju också en logisk tanke 🙂
Rätt inställning! Fortsätt i samma anda!
Kramar!
M-L
Jag gör så gott jag kan – ibland går det bra, ibland sämre… 🙂
Kram ❤
Det måste verkligen vara hemskt att det finns människor som är elaka mot en.
Kram! ❤️
Kanske märks mer tydligt i en liten stad… 😦
Kram!
😬
Heja dig – helt rätt tänkt! Visst är det härligt med människor som ser möjligheterna som dyker upp och är villiga ta dem till sig 🙂
Kram
Jag tycker om allt slags samarbete som leder till utveckling och till det att man ser människors glädje över att de lyckats tillsammans.
Kramar!
Underbart!
Ja, då livet känns skönt vill jag förmedla också det 🙂
Helt rätt! Dessutom är det väldigt nyttigt att tänker efter vad det är man älskar istället för vad man ogillar eller t.o.m. hatar (starkt ord).
Just det, och samma som att det känns bättre att se det man har, och inte gnälla över det man saknar.
Och jag älskar din bild där solen strålar genom lövverket och genom staketet och bildar vackra skuggor.
Ja, här var det ett måste att hoppa av cykeln och föreviga det där.