… men vilken dag och vilket klockslag det skedde har jag inte ännu lyckats luska ut. Finska lokaltidningen hade istippningstävling, så resultatet lär ska klarna inom kort.
Det har regnat mest hela dagen, det är fortfarande +6 grader. Stundvis stod regnet som spön i backen. Pia hjälpte mig få ut en del saker hemifrån som väger och som jag inte ska bära med mitt onda knä. Vi åkte en runda, köpte pizza i Valkom och åt ett par bitar i bilen här vid Sågudden. Fick också iväg ett par postcrossingkort och tomflaskor till affären. Vad vore livet utan hjälpsamma vänner? ❤
Med ett par vänner har jag som vana att träffas då och då om fredagar, ungefär två gånger i månaden. I dag firade vi Alla hjärtans dag, som i Finland också kallas vändag (ystävänpäivä). Vi brukar utbyta små gåvor. Jag fick en chokladask och en hembakt biskvi. Vackert dekorerad och inpackad. Min gåva till vännerna var en liten flaska bubbel i glitterförpackning och ett litet chokladhjärta.
Det blev en lite suddig bild. Men de här blinierna på Bistro Kronan var jättegoda! Samma boveteblandning, men nu bad jag om att få små och tunna blinier och det blev tre stycken.
Haft fullspäckad dag som började med jobb några timmar, sedan handla till mamma, göra snöarbete hos henne och mata fåglarna. Efter det ett möte, sedan vänträffen. Allt ungefär i ett kör och på eftermiddagen började det snöa. Sedan övergick snöfallet till regn och det blev blixthalka.
När jag kom hem öppnade jag teven och hörde den oerhört sorgliga nyheten om Alexei Navalnys död 😭 Har alltid beundrat honom för hans mod att stå upp för sina åsikter och våga kritisera Putin och den ryska regimen. Dessvärre var ju detta öde väntat. Putin skyr inga medel då det gäller att bli av med personer som inte gynnar hans framtid. Kan någon få stopp på den ryska diktatorns framfart? Finns det någon rättvisa i världen?
En julklapp av en vän, lakritsdelikatesser. Och en sådan här fin hälsning kan jag inte slänga bort innan jag har fått en förevigad på bloggen. Den passar också under kategorin Tänkvärt – citat.
Jag har lite glömt bort att notera mina hälsosteg här på bloggen. Jag har inte promenerat regelbundet varje dag för att få minst 2500 steg, men jag har varit ute nästan alla dagar ändå. Igår fick jag ihop 3700 steg. Kylan och den myckna snön har bidragit till att utevistelserna blivit något färre, men jag har rört på mig och också ändrat en del kostvanor. Sådant som är lätt att ändra, att till exempel allt oftare avstå från vitt bröd.
Och så sätter jag också ut en bonusskylt, ett minne från läsarresan 2023 i maj. Fler skyltar och länkar till bloggar med skyltningar hittar du här hos BP.
Jag missade ju tyvärr årets bokmässa då jag fick feber natten innan jag skulle åka iväg. Så nu måste jag vänta ett år på nästa mässa.
Men Ordodlaren, som också är medarbetare på Nya Östis, hade varit där. Hon skrev en artikel till NÖ, på begäran av mig för att jag själv inte kunde göra det. Och sedan kom hon dessutom hem till mig med den här underbara överraskningen ❤ Hon hade köpt så många böcker från ett visst förlag att hon fick en plansch. Den planschen tyckte hon att JAG som Mumin-supporter skulle ha.
I går inhandlade jag dubbelsidigt tejp och fick upp planschen på ett skåp, som också fungerar som en rumsdelare mellan hallen och mitt vardagsrum.
I måndags kom en annan vän hem till mig med ett vykort. Jag hade sett det i något sammanhang, kanske på Facebook, minns inte. Jag tyckte att det var fint, men de här korten lär inte längre finnas till salu. Merita som hämtade kortet till mig råkade ändå ha två exemplar hemma och ville ge det ena till mig.
Jag hade kunnat betala både för Mumin-planschen och för vykortet, men vännerna ville inte ha någon ersättning. Sådana här små gester i vardagen betyder mycket för mig ❤
Nu har jag gjort plats för ett pussel igen, på bordet där jag mestadels har grönväxter. Äntligen dags att ta itu med det här pusslet, som jag fick av mina vänner Ann-Britt och Tina till min 60-års dag.
Jag undrade längs våren varför de ville ha en massa foton av oss tillsammans. Okay, jo, vi är vänner som träffas om fredagar så ofta vi kan, och däremellan också förstås. Och jo, foton är trevliga minnen, fastän vi sällan sätter dem i album nuförtiden.
Men då jag fick den här presenten förstod jag ju allt 🙂 ❤
Hos Elisamatilda är det i dag temat ”Gott slut 2022”, och fem frågor kring det.
Vad var det bästa med det här året? – Att pandemin ebbade ut. Att jag själv fått vara frisk. Att jag har mitt jobb, som är krävande så till den grad att jag knappt hinner med något annat, men som ändå ger mig innehåll i livet och upplevelser. Att jag fått leva så länge som 60 år och fick fira det med många fina vänner, och att jag började promenera i början av oktober.
Vad ser du fram emot med ett nytt år? – Det är alltid som ett oskrivet blad, som en tjock dagbok med bara blanka sidor. Jag önskar förstås att kriget i Ukraina ska ta slut. Men jag längtar också efter våren och sommaren, kanske en resa med Nya Östis-läsarna. Det är snart 3,5 år sedan vi kunde göra den senaste.
Gjorde du vad du tänkt under året? – I det stor hela, ja. Hade inga storslagna planer, det mesta handlar för min del om jobb, och jobbade – det gjorde jag minsann.
Hur avslutar du året 2022? – Med ett par glas champagne och blinier hos Pia om jag får vara frisk i morgon. Varje dag tänker jag på det, att jag inte vet hur morgondagen ser ut när det är så många flunsor och virus i svang.
Vad tar du med dig från 2022 in i 2023? – Tacksamhet, för att vi har det så bra som vi har det i Finland. Jag ska fortsätta promenera och läsa de fina böcker jag påbörjat 2022. Jag vill hela tiden lära mig sådant som gynnar min personliga utveckling.
Och så slutar jag aldrig hoppas på att jag ska få uppleva kärlek, ännu en gång i detta liv.
Igår kväll firade vi Dimis födelsedag på Locale. Jag var ganska trött och orkade inte äta upp hela portionen. Men på något sätt gav kvällen mig ändå ny energi. Dimi är en vän som jag kan föra djupa diskussioner med, vi är på samma nivå. Det handlar om att ge och att få. Vi måste inte vara av samma åsikt om allt men vi kan prata om allt.
Jag har också andra vänner som jag kan prata om det mesta med. Ingen nämnd och således ingen glömd ❤ Ni är alla värdefulla på ert sätt, och ni vet vem ni är.
I dag fattade jag också beslutet om att ha ett öppet sinne. Åtminstone under just den här dagen. Våga göra även sånt du känner tveksamhet inför, sade jag till mig själv.
Dimis efterrätt pavlova.
Vissa kvällar orkar jag inte ta några telefonsamtal. I kväll har jag talat med två vänner och med min mamma, sammanlagt över en timme. Och jag blev inte trött alls. Det var bra samtal som inte sög min energi. Inte ens fastän en del av det ena samtalet handlade om tråkiga saker. Av någon anledning hade jag ork för allt möjligt i dag.
I morse kändes det som att den orken inte fanns. Men jag hade min korta förmiddagsstund med meditation och bad om krafter och sinnesro där, och en förmåga att göra en sak i taget, inte låta stressen ta över. Det funkade. Och så tror jag också att det här med att vara omgiven av många olika vänner också GER energi. De typer som slukar din energi ska du mota bort.
Alla gåvor får inte plats på bloggen, dels för att jag ätit upp dem eller så småningom dricker upp dem. Blommor vissnar och dör, men det gör ändå inte minnena av dem. Jag har långt över hundra foton på ett minneskort och jag ska spara de bästa från det i mitt personliga arkiv ❤
Det här är en smyckestavla som jag fått av Päivi. Hon har haft mig i åtanke då hon pynjat med den. Vetat vilka färger jag gillar och vilket material. Svart, grått, silver, sammet.
Andra vänner vet att jag gillar att pussla och har låtit göra ett pussel av bilder där vi alla syns ❤Ingen har missat att jag gillar James Bond. Inte min syster heller. Det här kortet spelar upp signaturmelodin då det öppnas 🙂Och den här SOV-boken kan jag läsa om och om igen. Texterna är roliga, kloka, fyndiga. Och varje teckning av Mauri Kunnas är så full av detaljer att jag kommer att hitta nåt nytt där minst ett år framöver 😄
Ja, inte för att det är vardag i dag sådär allmänt sett. Men för mig känns många dagar rätt lika, då det ingår jobb nästan varje dag. En som skriver mycket sport är ledig just nu och jag ska hoppa in för att skriva lite om Tors innebandymatcher.
Jag har kört ett varv med dammsugaren och borde också i dag få mina egna papper för februari månad klara att lämna in till bokföringen.
Igår delade AB, T och jag på en tallrik antipasto för tre med bubbel, vin och vatten till. Att inte tala ett ord om kriget och världsläget känns omöjligt. Vi var överens om att vi behöver ventilera känslor och frågor som uppstår. Men efter det övergick vi till att prata om helt annat och som vanligt kunde vi skratta åt mycket. Vänskap när den är som bäst. Att kunna prata om allt.
… för att han blev sjuk efter vaccinering, kollade jag med en väninna och hon hade tid att träffas. Delade på en pizza och på en chokladefterrätt med klick av mascarpone. Ett par glas vin och givande diskussioner blev det igår kväll. Miljön i restaurang Locale är också så hemtrevlig och restaurangen ligger bara ett stenkast från mitt hem.
Otroligt goda våfflor på restaurang Kapellet i Lovisa. Rekommenderas varmt! Det finns salta alternativ med laxröra, renskav eller svamp. Och så finns det söta varianter.
Trevligt att sitta i goda vänners lag och att kunna glömma sånt som skaver lite, och fram för allt att ha ledigt från jobbet en dag.
Officiellt kallas den 13 november ”Suomen harmain päivä” – Finlands gråaste dag. Lonkerodagen. Det är mig veterligen Hartwall som gör drycken Original long drink som i marknadsföringssyfte döpt en dag till den gråaste i Finland. Och ofta är det ju den här tiden på året jämngrått, exakt så som även denna long drink är 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 