vänner

Vi är många som duger som vi är – och vi får ryta ifrån

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Den här hälsningen på namnsdagen fick jag av grannen Ritva. Hon är bra på att skicka små kort med texter och överraskningar av olika slag. Sådana vänner gör mig glad ❤

Jag försöker alltid vara mig själv. Med allt vad det innebär av goda sidor men även av mänskliga brister. Och de senaste dagarna har jag funderat mycket på sådant som har med brister att göra.

Hur mycket ska en människa tåla, till exempel då det gäller kritik hon inte anser vara helt berättigad?

Jag tycker att människor alltid duger då de gör så gott de kan.
Och det är just det vi gör, alla vi som varje vecka jobbar för att Nya Östis ska komma ut.

Därför känns det inte kollegialt sett bra då några enstaka personer kritiserar tidningens innehåll och tycker att det vi gör inte är bra nog. Kritikerna är ofta de som hörs och syns. De som tycker annorlunda håller vanligtvis låg profil för att inte själva bli utsatta för kritik.

Som chefredaktör har jag ibland känt mig som David i striden mot Goliat. Drygt tre månader efter att jag tillträdde i augusti 2019 råkade vi ut för en poststrejk som höll på att stressa sönder oss helt. Sedan fick vi ett år av en pandemi och när den är över vet vi inte.

Majoriteten applåderar och tackar för att de får sin tidning varje vecka. De vet hur mycket jobb som ligger bakom vartenda nummer. Och det är dem jag borde tänka på, eftersom de är så många fler än kritikerna.

Jag kan ändå inte låta bli att undra hur personer som själva inte jobbat en enda dag på en lokaltidnings redaktion så tvärsäkert kan uttala sig om hur en lokaltidning ska produceras. Utan anställda.

Dessa små pikar som från och till riktas mot mig och mina medarbetare får mig att tänka att jag har rätt att reagera och säga ifrån. Jag får se ut som ett åskmoln och jag får låta som Greta Thunberg då hon vände sig till världens stora ledare.

Jag får spänna blicken i kritikerna och fråga: ”How dare you?”

Om jag inte har jobbat en enda dag som kirurg skulle det inte falla mig in att säga ”lägg dig där på britsen bara så opererar jag dig, du kan vara helt lugn”.

Lite varmare i dag

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det är skönt med bara minus sju grader i dag då temperaturen ganska länge legat kring minus femton och kring minus tjugo om nätterna.

I går var träden så vackra då de gnistrade i solskenet. Särskilt björkar är extra vackra nu, men visst har även alla andra träd som är beklädda med snö och iskristaller mycket fina.

Hade en kvällssits med två vänner i går. Pizza och vin och citronkaka smakade gott och plötsligt hade fem timmar bara flugit iväg.

Ledig dag från jobbet i dag. Plötsligt fick jag inspiration att städa i köket, och vips hade jag en soppåse full med sånt som ska slängas från skåpen 🙂

Underbara sommarkvällar!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Spontana träffar blir ofta väldigt lyckade. Såsom ikväll då Marina (till höger) messade och frågade om jag vill komma över på ett par glas mousserat i hennes trädgård. Till min stora glädje var dottern Anne också där. På grund av corona har vi inte setts på många månader.

Ja, så det var ju liksom lite det här som det handlade om.
Sol, skumpa, choklad! Innan efterrätten hade vi redan mumsat en hel del annat salt och gott ❤

Mannen i sällskapet, Robbe, vilade den här kvällen. Det har varit så pass länge varmt och torrt. Pilar han på varje dag blir gräsmattan ful och brun.

Ville stanna upp och ta en bild av cykelvägen då jag rullade hemåt. Plus tjugo grader. När sommaren är som bäst.

Tack Marina, Anne och Aaro för en fin kväll ❤

Den traditionella sommarblomman

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… som jag brukar ha med mig då jag första gången blir bjuden till ett sommarställe, där jag har haft glädjen att få vistas då och då under mer än tjugo års tid, blev i år en prinsesspelargon.

Det var vansinnigt hett på torget då jag handlade där vi tolvtiden. Temperaturen har varit över +30 i skuggan också i dag. Stundvis har det ändå blåst en aning, skönt med den svalkan.

Gott med ostbricka och alltid lika trevligt att träffa vänner som man har många minnen att ventilera mer. Gamla tidens Lovisa är ett populärt samtalsämne.

Missade festen hos grannen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

En av mina grannar i huset arrangerar årligen inför Alla Hjärtans Dag en fest. Hon bjuder på lunch och efterrätt, olika goda drycker och dessutom brukar hon knåpa ihop fina små överraskningspresenter åt alla som kommer.

Ett litet anteckningsblock fick jag som valde nummer tio.

På grund av resan till Stockholm missar jag årets fest. Men igår överräckte jag ett kort och en flaska rödvin till värdinnan, bad henne bjuda gästerna på det och hälsa till alla från mig.
Då fick jag också en liten gåva ❤
Huset jag bor i ett av de bästa jag nånsin bott i. Många trevliga grannar, inget gnäll och skäll.

Jag ska se om det går att skriva blogginlägg från båten. Beror på hur uppkopplingen funkar i hytten.

Inte lätt att be om hjälp

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer
Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.

Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.

Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.

Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤

På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.

Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.

Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.

Sol, blå himmel och vänner

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

… det är vardagens små underverk som gör mig glad i dag. Och att jag inte har ihållande värk. ”Bara” svårt att gå. Väntar nu på torsdag för att få höra vad osteopaten säger och om han eventuellt kan bota mig, eller åtminstone veta var felet sitter och vilken annan specialist jag i så fall behöver.

Utsikten från balkongen. Här sitter jag nog inte ännu på ett tag, det är för kallt och solen når inte hit förrän i april. Men blå himmel gör mig verkligen glad!

Vi har haft en isande kall vind i dag, men det att solen visar sig, att himlen är blå och att dagarna ljusnar minut för minut gör mig glad.

Glad också för att en väninna hörde av sig och frågade om jag behöver något från affären. Hon kom och hämtade mig med bilen och jag kunde handla lite mer på en gång så att jag klarar mig ungefär en vecka framåt. Hon hade också bakat en pirog med fyllning av köttfärs och hackat ägg, och jag fick två bitar av den.

Tror däremot inte att jag klarar av att gå på Tors match i dag 😦 Skulle så gärna stödja laget som verkligen behöver det. Vi ligger sist i tabellen…
Men blotta tanken på att hasa mig från p-platsen dit jag skulle få skjuts, och sedan långsamt på något sätt ta mig upp och ner för trappor i hallen, gör mig tveksam. Jag tror att jag hejar hemifrån.

Tillbaka i fredagsrutinerna

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… som är så viktiga. Att träffa vänner över en god bit mat. Viktigt för mig som jobbar mycket hemifrån och som inte alltid äter så förnuftigt då jag är ensam.

Glömde fotografera maten, så det blev bild bara av drinkarna och vattnet 😀 Gemytlig stämning, bra service, god mat och på Locale.

Och eftersom vi inte har setts på några veckor fick jag en försenad julklapp. Gudomligt gott ❤
Mera choklad till folket!

Champagne och afternoontea

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I grannstaden Borgå finns cafeterian och lunchstället Tee Helmi, som drivs av min vän Airi Kallio. Hon driver också restaurang Kapellet i Lovisa. Hon är en verklig entusiast som hela tiden jobbar hårt på att förnya olika koncept och hon vet vad det handlar om då det gäller att renovera och ta hand om flera hundra år gamla byggnader.

Nu har hon också öppnat ett konstgalleri och en champagnebar i gamla Borgå.

Gamla möbler har tagits till vara och rustats upp.
Estetiskt och avskalat i gallerian.
Här avnjöt vi afternoon tea och gudomligt goda små salta och söta tilltugg som Airis söner hade tillrett och serverade.
Väninnan Ann-Britt med ett vackert paraply, som inte behövdes under kvällen eftersom det inte regnade just då.
Teförsäljningshörna och konst.
Vackert dukat, stämningsfullt.

Salta bitar längst ner, de söta högst uppe.

En ängel i fönstret.

Tack mina vänner för en härlig kväll!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.

Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂

Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.

Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.

En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.

Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.

Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.