Fem en fredag, Gott slut 2022

Nu har jag gjort plats för ett pussel igen, på bordet där jag mestadels har grönväxter. Äntligen dags att ta itu med det här pusslet, som jag fick av mina vänner Ann-Britt och Tina till min 60-års dag.

Jag undrade längs våren varför de ville ha en massa foton av oss tillsammans. Okay, jo, vi är vänner som träffas om fredagar så ofta vi kan, och däremellan också förstås. Och jo, foton är trevliga minnen, fastän vi sällan sätter dem i album nuförtiden.

Men då jag fick den här presenten förstod jag ju allt 🙂 ❤

Hos Elisamatilda är det i dag temat ”Gott slut 2022”, och fem frågor kring det.

Vad var det bästa med det här året?
– Att pandemin ebbade ut. Att jag själv fått vara frisk. Att jag har mitt jobb, som är krävande så till den grad att jag knappt hinner med något annat, men som ändå ger mig innehåll i livet och upplevelser. Att jag fått leva så länge som 60 år och fick fira det med många fina vänner, och att jag började promenera i början av oktober.

Vad ser du fram emot med ett nytt år?
– Det är alltid som ett oskrivet blad, som en tjock dagbok med bara blanka sidor. Jag önskar förstås att kriget i Ukraina ska ta slut. Men jag längtar också efter våren och sommaren, kanske en resa med Nya Östis-läsarna. Det är snart 3,5 år sedan vi kunde göra den senaste.

Gjorde du vad du tänkt under året?
– I det stor hela, ja. Hade inga storslagna planer, det mesta handlar för min del om jobb, och jobbade – det gjorde jag minsann.

Hur avslutar du året 2022?
– Med ett par glas champagne och blinier hos Pia om jag får vara frisk i morgon. Varje dag tänker jag på det, att jag inte vet hur morgondagen ser ut när det är så många flunsor och virus i svang.

Vad tar du med dig från 2022 in i 2023?
– Tacksamhet, för att vi har det så bra som vi har det i Finland. Jag ska fortsätta promenera och läsa de fina böcker jag påbörjat 2022. Jag vill hela tiden lära mig sådant som gynnar min personliga utveckling.

Och så slutar jag aldrig hoppas på att jag ska få uppleva kärlek, ännu en gång i detta liv.

Bloggtorkan över, ny energi!

Igår kväll firade vi Dimis födelsedag på Locale. Jag var ganska trött och orkade inte äta upp hela portionen. Men på något sätt gav kvällen mig ändå ny energi. Dimi är en vän som jag kan föra djupa diskussioner med, vi är på samma nivå. Det handlar om att ge och att få. Vi måste inte vara av samma åsikt om allt men vi kan prata om allt.

Jag har också andra vänner som jag kan prata om det mesta med.
Ingen nämnd och således ingen glömd ❤ Ni är alla värdefulla på ert sätt, och ni vet vem ni är.

I dag fattade jag också beslutet om att ha ett öppet sinne. Åtminstone under just den här dagen. Våga göra även sånt du känner tveksamhet inför, sade jag till mig själv.

Dimis efterrätt pavlova.

Vissa kvällar orkar jag inte ta några telefonsamtal. I kväll har jag talat med två vänner och med min mamma, sammanlagt över en timme. Och jag blev inte trött alls. Det var bra samtal som inte sög min energi. Inte ens fastän en del av det ena samtalet handlade om tråkiga saker. Av någon anledning hade jag ork för allt möjligt i dag.

I morse kändes det som att den orken inte fanns. Men jag hade min korta förmiddagsstund med meditation och bad om krafter och sinnesro där, och en förmåga att göra en sak i taget, inte låta stressen ta över. Det funkade. Och så tror jag också att det här med att vara omgiven av många olika vänner också GER energi. De typer som slukar din energi ska du mota bort.

Glad onsdag! En del av gåvorna

Alla gåvor får inte plats på bloggen, dels för att jag ätit upp dem eller så småningom dricker upp dem. Blommor vissnar och dör, men det gör ändå inte minnena av dem. Jag har långt över hundra foton på ett minneskort och jag ska spara de bästa från det i mitt personliga arkiv ❤

Det här är en smyckestavla som jag fått av Päivi. Hon har haft mig i åtanke då hon pynjat med den. Vetat vilka färger jag gillar och vilket material. Svart, grått, silver, sammet.

Andra vänner vet att jag gillar att pussla och har låtit göra ett pussel av bilder där vi alla syns ❤
Ingen har missat att jag gillar James Bond. Inte min syster heller. Det här kortet spelar upp signaturmelodin då det öppnas 🙂
Och den här SOV-boken kan jag läsa om och om igen. Texterna är roliga, kloka, fyndiga. Och varje teckning av Mauri Kunnas är så full av detaljer att jag kommer att hitta nåt nytt där minst ett år framöver 😄

Viktigt med vänner och vardagslunk

Ja, inte för att det är vardag i dag sådär allmänt sett. Men för mig känns många dagar rätt lika, då det ingår jobb nästan varje dag. En som skriver mycket sport är ledig just nu och jag ska hoppa in för att skriva lite om Tors innebandymatcher.

Jag har kört ett varv med dammsugaren och borde också i dag få mina egna papper för februari månad klara att lämna in till bokföringen.

Igår delade AB, T och jag på en tallrik antipasto för tre med bubbel, vin och vatten till. Att inte tala ett ord om kriget och världsläget känns omöjligt. Vi var överens om att vi behöver ventilera känslor och frågor som uppstår. Men efter det övergick vi till att prata om helt annat och som vanligt kunde vi skratta åt mycket. Vänskap när den är som bäst. Att kunna prata om allt.

Då mannen inte kunde komma…

… för att han blev sjuk efter vaccinering, kollade jag med en väninna och hon hade tid att träffas.
Delade på en pizza och på en chokladefterrätt med klick av mascarpone. Ett par glas vin och givande diskussioner blev det igår kväll. Miljön i restaurang Locale är också så hemtrevlig och restaurangen ligger bara ett stenkast från mitt hem.

Våffeldag och officiellt även Finlands gråaste dag

Otroligt goda våfflor på restaurang Kapellet i Lovisa. Rekommenderas varmt! Det finns salta alternativ med laxröra, renskav eller svamp. Och så finns det söta varianter.

Trevligt att sitta i goda vänners lag och att kunna glömma sånt som skaver lite, och fram för allt att ha ledigt från jobbet en dag.

Officiellt kallas den 13 november ”Suomen harmain päivä” – Finlands gråaste dag. Lonkerodagen. Det är mig veterligen Hartwall som gör drycken Original long drink som i marknadsföringssyfte döpt en dag till den gråaste i Finland. Och ofta är det ju den här tiden på året jämngrått, exakt så som även denna long drink är 🙂

Blandade bilder från gårdagen

Äntligen hade Dimi och jag tid att träffas över en bit mat. Vi sågs senast i våras om vi minns rätt. Kontakt har vi ändå, till exempel via Messenger. Men det här med att ha tid att sitta och äta några timmar i lugn och ro, och fortsätta prata ungefär där man slutade senast, är alltid lika givande.
Ofta har jag på restaurang Locale ätit ungefär samma rätter. Pizza med tomat och mozzarella eller Eero Laaksos lövbiff. Nu ville jag testa något annat så det blev oxinnerfilé på spett och pepparsås.

Dimi valde en tallrik med allt möjligt blandat från grönsaker till ostar, oliver med mera.

Chokladkaka med en klick grädde valde vi båda till efterrätt, och likören Amaretto Disaronno till.
Vi brukar ibland ha gåvor till varandra. Då vi inte setts på länge kan det bli kombinerad födelsedagspresent, kommande julklapp, namnsdagsgåva och påskgåva – allt i ett 😂 Jag gav en årskalender för 2022 med Inge Lööks motiv. Dimi skämde bort mig med ljus, choklad, rosor, små kulor man kan ha som fotbad och ett fint glasunderlag som berättar mycket om vår vänskap.

Kräftor, räkor och brasa

I går hade vi kräftkalas med Pia, Robin och Minna.
Jag som inte äter kräftor fick en jättefin räkmacka med majonnäs, sallad och kokta ägg.

Det var en mycket rolig fest med många glada skratt. Inte minst vad gällde kräftorna från Egypten. Skalet var hår, men innehållet gott, sade dom som åt. Ibland strittade en del av kräftan iväg under behandlingen, men ingen fick en klo i ögat 🤣

Själva innehållet tycker jag också om, egentligen. Men jag tycker inte om allt besvär man ska ha innan man kan få ut nåt att äta från djuret. Det är ett sådant otroligt pillande och kladdigt ävenså. Men det lär ska vara just det som är själva grejen 🙄😆

Nästan svarta var kräftorna och det slängdes några skämt om det också, men det kan jag inte skriva här 😀
Den finaste räkmackan! Tusen tack för arrangemanget Pia och tillsammans gör gästerna festen! Får gärna bli en tradition!

Minisemester på stuga

Otroligt vacker natur har vi alldeles i vår närhet, vi som bor i Lovisa. Lovisaviken och skärgården, där det finns hur många små vikar och holmar som helst, är bland det finaste jag vet. Äger inte själv någon sommarstuga, men har lyckligtvis vänner som ibland bjuder in mig som gäst.

Vackert dukat en fin sensommarkväll. Det blev tomatsoppa och bröd, senare efter bastun en ostbricka med vin.
Allehanda fåglar såg vi också. De här änderna kom ända fram till stranden.
Solen värmde terrassen hela eftermiddag och kvällen.

Tills den försvann bakom trädtopparna.

Glad midsommardag till alla!

Den här bilden tog jag av mig själv på balkongen i går.
Första besöket på Café Saltbodan igår. Serveringen har byggts om efter branden som inträffade på sensommaren 2019 och därför öppnade caféet först den 19 juni. Satt här med kollegan/väninnan Pia på en lonkero/cider och sedan åt jag lunch på Café Skeppsbron ett stenkast bort.

Firade ändå midsommarkväll på tumanhand under bar himmel på gården med en av grannarna, Ann-Louise. Vi drack vin och pratade tills solen nästan gick ner. Eller i alla fall försvann den vid halvelvatiden bakom ett av husen 🙂 En otroligt skön kväll och inga myggor.

I torsdags hade regiontidningen en artikel om Nya Östis. Tyvärr ligger den bakom en betalmur. Rubriker brukar ju spetsas till ibland och jag tycker det här ger en dramatisk bild som inte berättar hela sanningen. Tvister och olika åsikter finns inom alla föreningar. Vår tidning har nu dock ändå tydligen blivit så pass intressant att många ägnar midsommardagen till att diskutera detta i NÖ:s Facebookgrupp.

Jag skulle gärna göra helt andra saker, men då och då måste jag följa med diskussionen där och svara på frågor. Eller rätta till missförstånd och uppgifter/antaganden som inte är sanna.

Önskar er alla en glad och lagom varm midsommardag ❤