Om längtan tillbaka till en vanlig vardag

Jag minns knappt hur det känns att vara utomhus. Har inte varit det på fem dygn. Har inte orkat, och har inte velat utsätta mig för att bli ännu mer sjuk än jag är.

Ett isolerat liv är ett märkligt liv. Har varit helt ensam många dagar, men fått värdefull hjälp av min syster och av vännen Pia. De har sett till att jag fått hem lite mat och annat jag behövt.

Jag försöker lära mig något av det här. Att inte ta normal hälsa för given. Allt det där som man orkar i normala fall. Gå till affären, duscha, städa, träffa vänner, sköta sitt jobb. Den triviala vardagen känner jag längtan efter.

Nu har jag ju privilegiet att kunna jobba hemifrån och som privatföretagare försöker jag orka så gott det går. Jag kan sköta mejlen, redigera texter, ha kontakt med frilansare, ta emot anmälningar till läsarresan – som för övrigt nästan är fullsatt redan efter fem dygn!

San Remo är ett av utflyktsmålen under läsarresan i höst.

En privatföretagare har ingen betald semester och ingen möjlighet att bara ringa en chef och säga ”jag är sjuk”, lämna in ett läkarintyg och vila upp sig (med lön) tills allt känns bra.

Men – jag ångrar fortfarande inte mitt val att bli min egen chef. Att via mitt företag få jobba med lokaljournalistik på ett unikt och nytt sätt var något jag bara drömde om 2015.
Sedan blev drömmen sann, och det är DET jag är tacksam för varje dag.

Ett frågeformulär av en studerande på Södertörn i Stockholm.

Jag SKA tillbaka på banan igen. Känner att jag har mycket att ge sedan då orken återkommer.
I dag fick jag ett frågeformulär av en studerande  vid avdelningen för journalistik vid Södertörns högskola. Tänk att personen hittade Nya Östis och vill att vi ska svara på frågor! Toppen! Det ska jag göra i morgon eller på fredag.

 

Nu är det hemmavård som gäller

… förkylningen har slagit till igen 😦
Minns att jag var sjuk åtta veckor i fjol, från slutet av augusti till slutet av oktober. Sedan kom en ny influensa som jag behövde antibiotika för i mars i år. Jag hoppas den här inte blir lika tuff, för då hade jag svårt att sova på grund av hostan.

Varma drycker, choklad, näsdukar… kanske inte hjälper men hoppet lever.

Hade frissa i dag redan klockan åtta. Ringde inte återbud eftersom det är svårt att få ny tid inom en överskådlig framtid.

Kändes skönt att bli ompysslad ändå. Efter frissan via apoteket hem och nu är det vila som gäller.

Köpte en hårvårdsprodukt, och måste medge att förpackningen, själva utseendet och färgen lockade. Dom vet vad dom gör… dom som tillverkar och marknadsför sådana här grejer 😀

Nu ska det bli volym i håret – kanske det börjar stå rakt upp 😀

Ingen ork…

… tycker att jag känner mig sämre för var dag som går.
Snor och hosta gör nätterna märkliga. Tog tempen för säkerhets skull. Den visade 37,3. Ingen värre feber alltså.

Har bara orkat skriva ut en intervju i dag.
Känns tråkigt att kanske missa Tors sista match i grundserien. Den är i Seinäjoki i morgon. Att sitta i en buss i tio timmar är ju inte ansträngande i sig, men jag borde stiga upp före åtta på morgonen och vet inte om jag orkar det ifall jag åter hostar ett par timmar kring tre-fyra tiden på natten… 😦

Här är de senaste korten jag fått via postcrossingen. Kortet med det lutande tornet i Pisa trodde jag kom från Italien, men det hade postats i Tyskland 🙂

Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.
Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.

Det här kom i alla fall lägligt…

… om allt annat kommit olägligt! Som till exempel influensan och det ryska viruset som höll på att kapa min telefon i dag (vet inte om stormen är förbi än)….

Kul i alla fall att jag hittade den här sista dagen jag packar inför flytten 🙂

Kan vara bra att ha ... :-D
Kan vara bra att ha … 😀

Kanske bäst att sätta gamla adressen där ännu för i andra lägenheten finns det möbler först i morgon på eftermiddagen. Och även där råder ett kaos några dagar… 🙂