På slutrakan

… är vi nu vad gäller matcher i innebandyns division ett.
Två hemmamatcher återstår i grundserien och vi kirrade playoffplatsen redan för en vecka sedan.
Att vi besegrade Blue Fox i går saknade nästan betydelse med tanke på slutspelet. Lovisa Tor kan komma fyra om precis allt går vår väg i de två sista omgångarna, och då får vi hemmaplansfavör. Men huvudsaken är att vi är bland de åtta bästa, efter det kan vi ta oss hur långt som helst.

Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.
Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.

I går hade vi platser reserverade på läktaren så att vi alla från Lovisa kunde sitta tillsammans. Vi är kända vida omkring för att vi reser runt i hela Finland för att stöda vårt lag. Ofta har vi en brandsirén och två trummor med oss. Ibland blir sirénen förbjuden… av någon anledning fick vi ha vårt oljud i två perioder i går men sedan fick någon nog och man bad oss ta det lite lugnare.
På våra hemmamatcher har det delats ut öronskydd åt dem som tycker ljudet stör. Kloka föräldrar brukar också sätta ordentliga skydd på barnens öron.

På tal om slutraka …. så har jag sådan också här hemma. Städar och stajlar och förbereder mig för vad som komma ska i morgon. Spännande också för mig, fastän jag vet vad som är på G 🙂

Stajlar bostaden

Köpte en orkidé i dag.
Flyttar på saker. Gav en vackrare inramning åt lyckobambun.
Har inte så många prylar. Försöker leva enligt devisen ”less is more”.
Vill att lägenheten ska vara fin på måndag, sista touchen lägger jag på söndag.

Kanske behövs blickfång på måndag... försöker stalja lägenheten lite.
Kanske behövs blickfång på måndag… försöker stalja lägenheten lite.

I morgon lördag hinner jag nämligen inte med så mycket mer än innebandy 🙂 Åker med Tors supportrar till Nykarleby. Start 7.45, hemma till midnatt.
Bloggar kanske från resan.

Aj jo… vi vann!

Tvåmålsskytten Jere Jokinen gratuleras av lagkompisarna.
Tvåmålsskytten Jere Jokinen gratuleras av lagkompisarna. Foto: Benny Liljendahl

Har inte på länge skrivit om Lovisa Tor! Men det betyder inte att jag har tappat intresset för laget 🙂
På grund av arbetsförhinder missade jag förra hemmamatchen men i går var jag på plats. Då fick vi en skön revansch mot Lammin Salibandy. I november åkte vi på en snöplig 9-7 förlust mot LaSB i deras hemmaarena men i går betalade vi tillbaka för gammal ost och vann 11-4 🙂

Nu skriver jag ju inte längre sport för tidningen Östnyland – saknar det men allt har sin tid. Så då och då lyfter jag från Tor på min blogg i stället.

Lördagen den 28 februari åker vi till Stjärnhallen i Nykarleby för att spela mot Blue Fox. Då återstår tre matcher i grundserien och sedan är det dags för playoff!

Skönaste segern på länge

Laget inför tredje perioden, Andy fattas från bilden.
Laget inför tredje perioden, Andy fattas från bilden.

Det kändes som om vi hade halva norra Österbotten och domarna emot oss. Med tio utespelare och en halvkrasslig målvakt kämpade vi mot ett ursinnigt LNM som hade nitton spelare minst.

Vi var drygt dussinet som hejade på Tor på läktaren men jag kan lova att vi hördes med brandsiren och trummor och jo, vi skrek oss hesa också. 0-3 blev 4-3 som blev 5-5 men slutligen tog vi en riktigt viljeseger 5-6.

Gissa om resan hem känns lätt som en plätt nu. Vi fans älskar laget och jag tror spelarna älskar oss. Vi är som en stor familj 💕

Kvann e vi nu?

Man kan åka mot alla väderstreck.
Man kan åka mot alla väderstreck.

Nåja, var är vi nu?

ABC-stationer blir oss i alla fall bekanta under supporterresorna. Här Hirvaskangas rastplats. Inte mat ännu men lite fikapaus för chaufförerna som sedan en stund tillbaka är två. Humoristiska män, är nog ett måste på en sådanhär resa.

Och för er som kansle missat något. Vi är Lovisa Tors supporters på väg till Liminka nära Uleåborg för att se innebandymatchen LNM-Tor 😘

Galenpannan packar

En del av sakerna jag ska ha med på resan i morgon.
En del av sakerna jag ska ha med på resan i morgon.

Ja hörni. Tillsammans med tretton andra virrpannor åker jag i morgon norrut i Finland. Enkel resa 57 mil. Med pauser inräknade tar resan nästan tio timmar. Sedan kollar vi på en innebandymatch i två timmar, sätter oss åter i bussen och åker hem.
Start klockan åtta på lördagsmorgonen. Hemma igen kanske runt sex på söndagsmorgonen.

Men jippii! Jag älskar att åka buss.
På bilden ser ni kamera, batteriladdare, surfplatta, akupunkturband som hjälper mot åksjuka, en dyna som kanske hjälper mig sova på hemvägen, min dagbok, datorväska, kudde för laptop så jag kan skriva i bussen…

Så här långt ska jag åka. Jippiii!
Så här långt ska jag åka. Jippiii!

Ser fram emot den här resan för kan det finnas något mer rofyllt än att sitta och titta ut genom bussfönstret, se landskapen svepa förbi.
Och att i samma buss ha likasinnade vänner, som gör det här för sitt eget enorma intresse och för lagets skull.

Matchen LNM – Lovisa Tor borde ni kunna följa HÄR på lördag kväll från och med klockan 18.

 

En annan skola jag gått i

… är Lovisa gymnasium, en ståtlig byggnad från 1907!
Ganska sällan man bygger i den här stilen mer, och det är ju lite synd.

Visst är skolan vacker i januarisolens sken. Bilden tagen på trettondagen.
Visst är skolan vacker i januarisolens sken. Bilden tagen på trettondagen.
Fina fönster också här.
Fina fönster också här.

Och granne med gymnasiet finns svenska högstadiet, som jag inte fotograferade den här gången. En annan granne är idrottshallen, som byggdes i början av 1980-talet.
Jag skrev studenten 1982 men hör inte till dem som gjorde det i hallen. Jag tror att vår kull var den sista som firade avslutningsfest och dimission i Lovisa gymnasiums skolbyggnad.

Här skriver abiturienterna sina studentskrivningar  sedan början av 1980-talet.
Här skriver abiturienterna sina studentskrivningar sedan början av 1980-talet.

Och här spelar Lovisa Tor sina innebandymatcher. Dags för en viktig drabbning i kväll! Tor-Steelers – be there at  five o’ clock p.m!

Gäller att se det positiva

… trots att det blev förlust i gårdagens match.
Vi gjorde en bra tredjeperiod men slutspurten kom för sent. Att göra en upphämtning från 9-2 till 9-7 är inte dåligt.
Ser man på bilden kanske man lite kan undra
vad dom håller på med i innebandyn 😉

Tors Jimmy Sved är något trängd.
Tors Jimmy Sved är något trängd.

Man må säga vad man vill om den lilla hallen i Lammi där det knappt fanns något man kunde kalla läktare.
Men Lammin Salibandy har ett ungt lag med snabba och hungriga spelare.

På pausen vimlade det av barn på planen, de flesta med klubbor i högsta hugg och supporterskjortor.
Bilderna får tala för sig själva. Återväxten tycks vara säkrad och man såg många familjer som hade kommit på match för att ha kul.

Skojigt att göra mål.
Skojigt att göra mål.
Kvällens sötaste.
Kvällens sötaste.

Winter wonderland

Utsikten från balkongen.
Utsikten från balkongen.

Så här ser det ut i parken nedanför min balkong i dag.
Riktigt fint med lite vitt på marken och bara ett par grader kallt.

I dag åker vi med Tors supportrar till Lammi. Heter Lampis på svenska men är en enspråkigt finsk kommun i närheten av Tavastehus.

Alltid roligt att se nya orter och nya idrottshallar. En av fördelarna med att vi åkte ut ur ligan, om man vill se ett plus med det. Vi har också vunnit fler matcher i division ett än vi gjorde i fjol i ligan. Så också det är roligt. Men visst skulle det smaka att ta steget upp till innebandyns finrum åter våren 2015.

Så efter klockan fem finsk tid i dag är det Heja Tor för hela slanten.
Så efter klockan fem finsk tid i dag är det Heja Tor för hela slanten.