Direkt efter jobbet har jag tänkt åka och se Tors innebandymatch i Helsingfors så det måste bli ett förhandsinställt inlägg för den här dagen.
Och vad passar då bättre än två garnnystan i Tors färger (och Sveriges också om man så vill) som jag köpte på en supporterresa i december.
Inte för att JAG kan virka eller sticka, men det finns andra som kan 🙂
… måste man väl säga att hallen i Kuopio är. Tor spelade sin match mot SB Welhot där i går.
I Lovisa planerar fotbollsföreningen FC Lovisa en plan med konstgräs utomhus i samråd med staden. Projektet är stort för en förhållandevis liten förening så jag lyfter på hatten för initiativtagarna och alla eldsjälar som jobbar hårt för att förutsättningarna att utöva idrott i vår lilla stad ska vara så fina som möjligt.
Så det här inlägget betyder inte att det är en sådan här hall jag tycker föreningen borde ha byggt 😉 Jag visar bara bilder för att jag råkade ha möjlighet att fotografera där i går.
… och halva natten. Klockan 11 startar supporterbussen från Lovisa i dag. Kosan styrs mot Kuopio, 337 kilometer norrut. Där möter Lovisa Tor SB Welhot i division ett.
Matchen börjar klockan 18. Den kan man också följa på resultatservicen här. Efter klockan sex i kväll alltså.
Hemma kanske vi är runt ett på natten?
Försöker samla på mig bilder från resan som jag senare kan portionera ut här. Har ett fint fönster som ett tidsinställt inlägg i kväll, men annars hörs vi i morgon.
Heja heja!
I fjol vill jag minnas att vi låg under med siffrorna 9-1 då vi mötte Lammin Salibandy. Vi lyckades komma igen och klättra upp till 9-7 men sedan tog tiden slut och det blev förlust. Läktarsektionen är väldigt liten och i fjol lyckades vi som hejade på Tor inte få platser bredvid varandra. Vi blev också mobbade för att vi talade svenska. Sådant vänjer man sig vid som finlandssvensk i Finland, men trots det kan man ju inte påstå att det är kul att höra glåpord. Ibland brukar jag säga på finska ”vi talar vad vi vill och ni vad ni kan”, men för det mesta trissar man ju bara upp stämningen då 🙂
Så visst var det skönt med revansch. Vi segrade med siffrorna 5-3 och vägen hem från Lammi till Lovisa kändes hur kort som helst. Behöver väl inte säga att stämningen i bussen var på topp? 🙂
I kväll är det dags för följande match, hemma mot SB Vaasa.
Glädjescener från i går. Jag och mina vänner Anne och Marina (i gul blus) firar segern Lovisa Tor tog i förlängningen mot Limingan Niittomiehet i innebandyns division ett. Den som är sportintresserad kan läsa mer om matchen här.
Ändå är ju innebandy inte hela livet – det har jag säkert sagt förut 🙂 Mycket tid har jag gett åt sporten, och det gör jag säkert framöver också. Delar sportintresset och en hel del annat med en ny viktig person som kommit in i mitt liv.
Så vet ni. Jag stängde mina profiler på de två dejtingsajter där jag tidigare fanns. Finns liksom ingen orsak att vara kvar där mer ❤
Ibland tycker vi den går oerhört långsamt. Speciellt då vi otåligt väntar på något spännande eller roligt. Jag har förmånen att befinna mig i den situationen just nu ❤
På innebandymatcher går tiden jäkla fort om favoritlaget ligger under, eller om gästerna har en spelare utvisad. Samma sekunder sniglar sig fram om vi sitter utvisade eller om vi leder matchen med bara ett eller två mål.
Varje sekund i sig är unik. Därför ska tiden vara vår vän, inte vår fiende. Vi får inte sekunderna, minuterna, timmarna eller dagarna som gått tillbaka.
Förhoppningsvis har vi en lång räcka av samma vara framför oss. Men om det är så, det kan vi aldrig veta.
Bäst är därför att leva i nuet.
Också varje andetag och hjärtslag är unikt.
Låter det som om någon går en kurs i mindfulness? 🙂
En bild från inifrån arenan finns här.
Ja, det var alltså hit vi åkte i går kväll, fem timmar i en riktning, två timmar match och sedan hemåt igen i höstens kompakta mörker.
Om matchen kan du läsa ett kort referat här.
Jag tog en del andra bilder under resan. Bland annat skyltar 🙂 Men också en bild som platsar i Hur galet som helst-serien och en bild som får gå ut till Halloween.
Den långa resan och övergången till normaltid (slut på sommartiden) känns i kroppen så det blir tidigt godnatt i kväll!
I morgon spelar Lovisa Tor sin första bortamatch i innebandyns division ett mot Josba i Joensuu.
Vi är nio supportrar som halv elva sätter oss i en liten buss för att åka 38 mil i en riktning för att se en match som är cirka två timmar lång.
På väg befinner vi oss ungefär tio timmar då vi räknar in pauser för kaffe och mat. Hemma i Lovisa är vi kanske åter kring midnatt.
I första hand åker man som supporter så här långt för att heja på sitt lag. Men man måste nog också tycka om att åka buss eller bil. Och det gör jag. Det ligger något rofyllt i att få se landskapen svepa förbi fönstren.
Dessutom är supportergänget helt unikt – vi är många som har hållit ihop länge, blivit som en liten familj.
Jag kanske gör inlägg från resan i morgon, beror på hur tekniken funkar där i östra Finlands skogar 🙂
Den här säsongen hejas Lovisa Tor också fram av Tor-Björn! Han är en rolig prick!
Här finns ett kort matchreferat, vi vann 10-7 🙂
Tycker själv att bilden jag tog med min nya Nikon är bra med tanke på hur snabbt spel innebandyn är.
Det här lär vara en gammal brunn. Den står i alla fall i Stadsparken som ligger bara ett stenkast från vår Borgåredaktion.
Har haft en bråd vecka och helgen blir inte mycket lugnare. Två innebandymatcher väntar för Lovisa Tor och dessutom har jag lovat ställa upp på två välgörenhetsjobb. Det ena blir en artikel och det andra är ett fotojobb.
Men tanken är att jag ska hinna LÄSA mina vänners bloggar på helgen, för det har jag inte hunnit med nästan alls under veckan. Tiden rusar, snart är det jul!
