… mitt in i en prisutdelning!

Skriver om den på Tors hemsida i morgon. Den här dagen har jag haft fullt upp med allt möjligt från arla till särla, nu tänkte jag koppla av med Let´s Dance 🙂


Bilden är tagen på en av Tors innebandymatcher, men inte den här säsongen utan för några år sedan då laget spelade i högsta serien. Då sändes en del av matcherna live och det här är en tv-kamera från den tiden.
Här kommer en lista på alla som hade rätt
Snede
Ströbä
Ulla
Intefangördetdet
Tomtan
Ama de Casa
Mer eller mindre rätt vill jag också ge till Mickandialog och Märtha.
Inte illa gissat av Prästkrage heller. Systemkamera, övervakningskamera, fartkamera och extraladdare till mobil var andra roliga och bra gissningar.
Kul att så många hakade på!
Inför sista matchen skålade jag med två av mina vänner att Tor klarat kontraktet i innebandyns division ett.
Jag hade gärna bjudit in ALLA vänner jag genom åren fått i innebandysammanhang. Men dels vet jag inte om datumet/klockslaget hade passat alla, dels kanske grannarna inte hade tyckt att min idé var så bra om ett femtiotal personer kommit hem till mig och skålat 😀

Efter matchen gick jag på ett par små stänkare till en av de lokala krogarna. Tack Merja och Eero för sällskapet där!

Det är alltid lika spännande när säsongen börjar i innebandyn på hösten. Då vet man att man har något att se fram emot hela mörka vintern och en del av våren. Men hur det sedan än går, blir det slutspel eller inte, så känns det skönt också när säsongen är slut.
Allt har liksom sin tid. Engagemang på den här nivån kräver energi. Supporterskap både ger och tar.
En avslutad säsong betyder att våren snart är här.
I väntan på nästa säsong. En gång Tor ❤ Alltid Tor ❤
… till sportlovet som firas i våra trakter nästa vecka… de fick som de ville.

Och gårdagens snöpliga uddamålsförlust blev en uddamålsseger i dag. För sportintresserade finns lite matchinfo här.
Lovisa Tor besegrade för andra gången den här säsongen topplaget Lammin Salibandy. Och att göra det med ett mål sex sekunder före slutsignalen känns ju inte helt fel. Eller att säkra kontraktet i division ett.
Så det känns att det har varit värt att åka land och rike runt. Och att trumma så att man fått blåsor i händerna. För det hände i går. Och inte nog med det. Jag slog mig ibland i ivern med pinnarna på mina egna fingrar så jag har små sår efter det också 🙂


Känns nog i dag att vi satt över tolv timmar i buss i går. Men det var ju helt frivilligt vi gjorde det. Ofta frågar vi oss ändå om vi är riktigt kloka som åker land och rike runt för att se ett par timmar innebandy 🙂


Men innan vi hade kommit så långt som till Nykarleby pausade vi i Saarijärvi och där stod ett trevligt par och sålde thailändska, eller kanske nepalesiska, delikatesser.


Hittade en del skyltar och annat jag tog bilder av och kan presentera senare i dag.
Snart är det dags för säsongens nästsista match i grundserien, och det skulle verkligen sitta bra med en seger i kväll.
Eftersom jag är på supporterresa med innebandyfansen i dag publicerar jag ett tidsinställt inlägg med en bild från arkivet – en fin fasad som jag fotograferade i Nice sommaren då jag fyllde 50 år.

Om jag har möjlighet – det vill säga om tekniken funkar – gör jag inlägg från resan Lovisa – Nykarleby – Lovisa via min surfplatta.
Tor möter på bortaplan Blue Fox i innebandyns division ett. Vi supportrar har startat 6.30 på morgonen. Matchen börjar klockan 16 och slutar cirka klockan 18. Sedan är vi åter hemma sisådär klockan två på natten 🙂

Det får bli en lite annorlunda Glad-måndag-bild i dag.
Jag är förstås fortfarande glad för den seger Lovisa Tor tog i lördags i Sibbo.
Här har Tors Jere Jokinen (7) och ÅIF:s Mikko Piippo tacklat varandra och ramlat över sargkanten. Kul att se minerna hos samtliga inblandade, för här blir ju också publik, ordningsvakt och domare inblandade.
Fastän det inte går så bra för mitt favoritlag just nu.
I själva verket ligger vi risigt till i innebandyns division ett och har bara fem matcher kvar i grundserien…
Här kan du läsa det sammandrag jag skrev till Tors hemsida från kvällens match.
Men, skam den som ger sig. En äkta supporter åker med på alla matcher, även på bortaplan, om hon eller han inte råkar vara sjuk eller ha andra förhinder. Så om en vecka bär det av till Sibbo. Inte särskilt långt borta.

… att vi ska sända fler vykort. Förstås har posten sina egna kommersiella syften, men det må vara hänt. Fick det här kortet häromdan.

Bak på kortet finns en fin text där avsändaren bland annat skriver ”jag ville bara berätta att jag ännu efter alla dessa år mår bra”. Kortet talar liksom om sig själv. ”Har du redan glömt mig” frågar kortet. ”Det är lätt att förstå i dagens elektroniska värld” … osv.
Posten vill att vi ska sända fler riktiga vykort, kanske främst till alla hjärtans dag. Och det ska jag försöka komma ihåg att göra. Kanske jag rentav får iväg ett kort redan tidigare!
Och ja, förresten… gårdagens match… hur gick det för Lovisa Tor i innebandyn?
Det gick bra! Och det var en härlig känsla att se ett lag som var nästan som pånyttfött. Vi vann med siffrorna 8-2, målvaktsspelet var lysande och spelglädjen påtaglig. För den som vill veta mer finns mitt tvåspråkiga referat här, och bilder likaså.