innebandy

De trevliga kvällarna fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Innan Tors match hade jag en väninna på besök. Vi laddade upp med små salta bitar och några salta pinnar – och ja, ett glas mousserat förstås.

Skärgårdslimpa och ishavsröra.
Skärgårdslimpa och ishavsröra toppad med persilja.

Man måste ju skåla i förväg OM Tor inte skulle ha vunnit.
Och så skålade vi för mitt nya hem och för en bröllopsdag (inte min, hahaa!).
Tack så mycket för allt Marina!

Marina hade med sig en vackert inpackad flaska, ett kort, ett paket salt och mörkt bröd som lyckönskan till nya hemmet.
Marina hade med sig en vackert inslagen flaska, ett kort, ett paket salt och mörkt bröd som lyckönskan till nya hemmet.

Jag har ju flyttat rätt ofta på senaste tid, rättare sagt två gånger på drygt två år. Men tro nu inte att jag flyttar för att få gåvor 😀 SÅ roligt är det inte.

Jag flyttade för att våga förverkliga mina drömmar om ett eget företag och om att få syssla med det jag vill. Jobba för min hemstad på alla tänkbara sätt. Jag trivdes i före detta bostaden, men behövde få ner boendekostnaderna, och jag trivs ypperligt här också – så jag är glad!

Skål för Tor! Seger 11-7 ikväll!
Skål för Tors innebandyherrar i division ett ! Seger 11-7 ikväll!

Efter matchen träffade jag en annan väninna. Vi ses inte lika ofta nu som förr då hon mestadels bor på annan ort, men god vänskap klarar avstånd. Det finns ju Messenger 🙂

Nu ska jag börja skriva om matchen för Tors webbsajt. Senare ikväll eller i morgon sätter jag ut ett par bilder i kateogorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder” 🙂

Med ett skadat knä

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.

Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.

Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!

Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.
Det blir många bilder av ryggar då jag försöker plåta Tors spelare. Den här gången spelade vi i blå dräkter.

När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.

Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation.
Den här bilden tog jag genom bussfönstret då jag väntade när de andra köpte vägkost på en bensinstation. Konstnärligt inte sant?

På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.

Carita Liljendahl
Suomusjärvi, Egentliga Finland ·
Kvällens bästa! En supporter från Mariehamn var på väg hem från fotbollsmatchen mot HJK. Vi möttes på ett café. Han såg min Tor halsduk. Frågade om jag varit med i Tour the ski? Han ville pussa mig men vågade inte då han var rädd för doping balsam och norskor 😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!

Vacker vägg, del 52

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En vägg i idrottshallen i Villmanstrand.
En vägg i idrottshallen i Villmanstrand.

Om ett par timmar styr Lovisa Tors innebandysupportrar kosan mot Åbo. Kanske det finns någon fin vägg att fotografera i hallen där? Den här är från resan till Villmanstrand söndagen den 2 oktober.

Min förmiddag har gått i översättningsarbetets tecken. Det ramlade in drygt 1000 ord och jag kunde lova att leverera dem redan i dag.
Ska jobba en dryg timme till innan jag packar väskan till Åboresan. Måste ge mig av i god tid till hållplatsen. Skadade knäet i går. Hemma i köket. Jag bara vände mig mot höger för att slänga ett papper i skräpkorgen, och så sade det KNAAK!
Fasiken, det gjorde ont.
Det lär ju vara i hemmen olyckorna sker. När man håller på med extremsporter, hoppar fallskärm och så – då vrickar man inte ens en tå!
I dag kan jag gå, men väldigt långsamt och försiktigt… tävlar i snigelklassen.

Märkliga arbetstider

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.

Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.

Många sådanahär bilder blir det. Av ryggar :-)
Många sådana här bilder blir det. Duger inte att sända till media fastän skärpan är hygglig.

Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.

Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.

Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.

Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.
Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.

Halva oktober har gått…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂

Konstverk från Galleri Theodor tagen tidigare i höstas.
Konstverk från Galleri Theodor tagen tidigare i höstas.

En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂

Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!

Riktigt fullt upp nu, men trivs!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Har inte hunnit fotografera så mycket annat än bilder till mina artiklar och andra jobb... så det får bli en symbolbild, ytterligare ett minne från Trädgårdsföreningens utfärd. Någon sa att den här växten är giftig, men jag minns inte vad blomstret heter.
Har inte hunnit fotografera så mycket annat än bilder till mina artiklar och andra jobb… så det får bli en symbolbild, ytterligare ett minne från Trädgårdsföreningens utfärd. Någon sa att den här växten är giftig, men jag minns inte vad blomstret heter.

Väckning 7.30. Lite för tidigt om jag följer min naturliga dygnsrytm. Enligt den lägger jag mig 23-23.30 och vaknar 8.30.

Diverse privata ärenden 8.30-10.30. Sedan skrivjobb en timme, sedan pressinfo och skrivjobb igen. Efter det en del korrekturjobb för Nya Östis åtföljda av olika uppdrag som inte har med tidningen att göra.
Jag har riktigt fullt upp den här veckan och är tacksam för det, att jag HAR jobb.
På lördag har jag ändå tänkt koppla av lite, bland annat med besök hos frissan, håret bör toppas. På söndag åker vi till Villmanstrand med Tor, en utflykt jag ser fram emot även fastän den innebär en del jobb sen söndagskväll också.
Kan troligtvis efter det lägga ut fler bilder här som INTE platsar i tidningen. Tar jag 100 brukar max fem gå att publicera i samband med mina artiklar om innebandyn 🙂

213 bilder senare…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… undrar jag om det är tennis jag fotograferat 😀

Vilken gren är det frågan om? Spelar Jesse tennis? :-D
Vilken gren är det frågan om? Spelar Jesse tennis? 😀

… den skarpögda innebandyvännen ser ändå att det är en innebandyklubba han har i handen, men andra kan ju undra 🙂

Det var säsongstart för Lovisa Tors del i dag. Ett mer seriöst inlägg om det kan ni läsa här.

Jag kände mig lite ringrostig i fotograferandet efter ett drygt halvårs paus… men kul är det att säsongen åter är i gång. Jag tog 213 bilder och ungefär åtta av dem vågar jag som Tors pressansvariga skicka vidare till media.

Här på bloggen tänkte jag att jag kan bjuda på lite skojiga bilder från matcherna. Sådana som jag INTE kan skicka till media 🙂
Tycker det är lite synd att kasta bort 205 bilder…

Toppen med skärpa och allt, men men... hemmaspelaren har ryggen mot kameran.
Toppen med skärpa och allt, men men… hemmaspelaren har ryggen mot kameran.
Håller taket på att rasa ner eller vad spanar alla efter? Bollen?
Håller taket på att rasa ner eller vad spanar alla efter? Bollen?
Snygg kalufs han har, Julle Sumén!
Snygg kalufs han har, Julle Sumén!

Förändringarnas sommar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Någon i våras bestämde jag mig. Sommaren 2016 ska bli min bästa på länge.
Den här sommaren ska jag åter blomma ut, våga vara mig själv, stå för vad jag säger och tycker.

En underbar oas från tidig vår till sen höst.
En underbar oas från tidig vår till sen höst.

Det känns skönt att kunna skriva om mina jobbuppdrag på den här bloggen igen. Det fick jag inte göra då jag hade mitt gamla journalistjobb. Då förväntades jag hålla det privata privat och jobbrelaterade blogginlägg fick gå ut endast på jobbets blogg.

På något sätt blev jag ängslig där, för att jag alltid var tvungen att väga mina ord. Vad får jag skriva här, vad får jag inte skriva. Och påhoppen från några personer som inte gillade det jag skrev bidrog också till att jag förändrades. Jag vågade inte vara så öppen, glad och personlig som jag ville vara.

Ölandstoken blommar.
Ölandstoken blommar.

Skilsmässan i maj 2014 gjorde ett bräckligt självförtroende ännu sämre. Jag blev en spillra av mitt forna jag och speciellt tuffa uppdrag på jobbet, där det gällde att ställa folk mot väggen med obekväma frågor, fick mig att må dåligt.
Någon sade då att ett jobb inte ständigt kan vara roligt.
Men jag vill påstå att det kan vara det.
För mig har det bara gällt att hitta de uppdragen.

Just nu har jag bara roliga jobb. Jag får inte lika stor lön som förr, men jag mår bra. Varje morgon känner jag livsglädje och förväntan.

I dag åker jag på en resa med många kära vänner. Snart börjar innebandysäsongen igen och med en del av supportrarna ska vi tagga upp oss inför stundande drabbningar – kanske öppna rösterna lite 🙂