Övade gjorde Lovisa Tors killar också i dag, den här gången i svartvit dress.
Det var träningsmatch i idrottshallen och jag testade hur det kändes att ta bilder.
Division ett kör i gång på allvar lördagen den 19 september.
Var hos en väninna och hennes man i går. Kan tänka mig att många har synpunkter på bilden. En surfplatta mitt bland efterrätterna! Så oförskämt att inte kunna umgås utan en dator på bordet!
Men nu råkade det vara så att att väninnan och jag bägge var intresserade av Lovisa Tors damlags kvalmatch i norra Finland. Dessutom hade jag lovat skriva om den till föreningens hemsida samma kväll, alltså på påskafton. Vilket väninnan visste då jag tackade ja till inbjudan.
Det blev knapp förlust med siffrorna 6-5 för Lovisaföreningens damer. Efter tio timmar i buss har de i dag en ny match hemma mot SSRA (Salibandy Seura Rankat Ankat = ungefär; Innebandyföreningen Tuffa/Hårda/Tunga Ankorna). Klockan 18 i idrottshallen – alla dit och heja!
… att frissan hade tid med mig i dag. Mitt liv har styrts av Tors innebandymatcher och håret riskerade att bli ett kråkbo 🙂
… att Tor fortsätter spela i playoff, borta på M-Team i Helsingfors i dag. Returen i morgon sen eftermiddag på hemmaplan.
Härligt också
… att ha träffat en person som ringer mig och sms:ar dagligen. Och som jag ser fram emot att träffa senast till påsk. För tidigt att säga vad det kan bli av det här, men det är underbart att känna något som jag tror kan kallas förtjusning eller rentav förälskelse.
… att våren är här, i och för sig i dag med lite snåla och kalla vindar men solen lyser, och jag är så lycklig för att jag har känslor ❤
Alla de resor vi gjort med Lovisa Tors supportergäng. Så många minnen de gett mig! Tillsammans som en enda stor familj, i med- och i motgång.
I går var det spännande värre i första playoffmatchen mot SB Vaasa. Tor ägde bägge första perioderna men målskyttet haltade. Laget hade två stolpskott och massor av chanser men det var hemmalaget som gick till ledningen 1-0 på straff. Sedan blev det 1-1, 2-1, 2-2, 3-2, 4-2… men Tor gav inte upp. Reducerade till 4-3, gjorde i numerärt underläge 4-4 och då förlängningen hade spelats 40 sekunder segermålet 4-5.
Jag har börjat hjälpa Tor med hemsidan och skriver nu i första hand om representationslagets matcher.
Känslan efter matchen, då laget kom och tackade fansen, inte bara en gång utan två, var enormt fin.
I dag är det returmöte Tor-SB Vaasa i Lovisa. Vinner vi matchen går vi vidare i playoffserien vars slutliga vinnarlag avancerar till innebandyligan.
Den här helgen har jag mycket att göra.
Kan vara bra så grubblar jag inte så mycket över sånt jag kan tycka är livets orättvisor.
Ska ställa i ordning ett loppisbord för veckan 9-15 mars. Platsen är Suurkirppis på Mariegatan och bordet har nummer 85.
Mest säljer jag böcker men där kommer också att finnas gamla LP-skivor, väskor och lite annat smått och gott.
Minns hur jag jobbade på liknande sätt i somras då jag tömde ex-makens och min bostad. Många frågade hur jag orkade. Jag vet inte själv hur jag klarade det, men att sortera, skriva lappar med priser, köra iväg sakerna, hålla bordet i skick… det var väl ett slags terapi.
Ska träffa Sannfinländarnas partiordförande Timo Soini i dag. Visar kanske bilder senare. Och klockan 16 har Tor sin sista innebandymatch i grundserien, nästa helg är det redan playoff!
… är vi nu vad gäller matcher i innebandyns division ett.
Två hemmamatcher återstår i grundserien och vi kirrade playoffplatsen redan för en vecka sedan.
Att vi besegrade Blue Fox i går saknade nästan betydelse med tanke på slutspelet. Lovisa Tor kan komma fyra om precis allt går vår väg i de två sista omgångarna, och då får vi hemmaplansfavör. Men huvudsaken är att vi är bland de åtta bästa, efter det kan vi ta oss hur långt som helst.
I går hade vi platser reserverade på läktaren så att vi alla från Lovisa kunde sitta tillsammans. Vi är kända vida omkring för att vi reser runt i hela Finland för att stöda vårt lag. Ofta har vi en brandsirén och två trummor med oss. Ibland blir sirénen förbjuden… av någon anledning fick vi ha vårt oljud i två perioder i går men sedan fick någon nog och man bad oss ta det lite lugnare.
På våra hemmamatcher har det delats ut öronskydd åt dem som tycker ljudet stör. Kloka föräldrar brukar också sätta ordentliga skydd på barnens öron.
På tal om slutraka …. så har jag sådan också här hemma. Städar och stajlar och förbereder mig för vad som komma ska i morgon. Spännande också för mig, fastän jag vet vad som är på G 🙂
Köpte en orkidé i dag.
Flyttar på saker. Gav en vackrare inramning åt lyckobambun.
Har inte så många prylar. Försöker leva enligt devisen ”less is more”.
Vill att lägenheten ska vara fin på måndag, sista touchen lägger jag på söndag.
I morgon lördag hinner jag nämligen inte med så mycket mer än innebandy 🙂 Åker med Tors supportrar till Nykarleby. Start 7.45, hemma till midnatt.
Bloggar kanske från resan.
Har inte på länge skrivit om Lovisa Tor! Men det betyder inte att jag har tappat intresset för laget 🙂
På grund av arbetsförhinder missade jag förra hemmamatchen men i går var jag på plats. Då fick vi en skön revansch mot Lammin Salibandy. I november åkte vi på en snöplig 9-7 förlust mot LaSB i deras hemmaarena men i går betalade vi tillbaka för gammal ost och vann 11-4 🙂
Nu skriver jag ju inte längre sport för tidningen Östnyland – saknar det men allt har sin tid. Så då och då lyfter jag från Tor på min blogg i stället.
Lördagen den 28 februari åker vi till Stjärnhallen i Nykarleby för att spela mot Blue Fox. Då återstår tre matcher i grundserien och sedan är det dags för playoff!
Det kändes som om vi hade halva norra Österbotten och domarna emot oss. Med tio utespelare och en halvkrasslig målvakt kämpade vi mot ett ursinnigt LNM som hade nitton spelare minst.
Vi var drygt dussinet som hejade på Tor på läktaren men jag kan lova att vi hördes med brandsiren och trummor och jo, vi skrek oss hesa också. 0-3 blev 4-3 som blev 5-5 men slutligen tog vi en riktigt viljeseger 5-6.
Gissa om resan hem känns lätt som en plätt nu. Vi fans älskar laget och jag tror spelarna älskar oss. Vi är som en stor familj 💕
Nåja, var är vi nu?
ABC-stationer blir oss i alla fall bekanta under supporterresorna. Här Hirvaskangas rastplats. Inte mat ännu men lite fikapaus för chaufförerna som sedan en stund tillbaka är två. Humoristiska män, är nog ett måste på en sådanhär resa.
Och för er som kansle missat något. Vi är Lovisa Tors supporters på väg till Liminka nära Uleåborg för att se innebandymatchen LNM-Tor 😘
